REVANSCH PÅ FJÄLLET – STÄDJAN

Vi hade siktat in oss på revansch på fjället. Städjan skulle få sig en omgång. Förra året tvingades vi vända om bland annat på grund av dåligt väder. På midsommardagen fick vi vår revansch. Efter en sån seger så måste man ju leverera en bildbomb. Håll tillgodo! Lite fakta kommer i slutet.

Vi tog bilen från vår hyrda stuga i Idrefjäll till Gränjåsvallen (eller Gränjesåsvallen har jag sett stavning på också) och parkerade där. Typ 15 minuter från stugan.

I princip hela turen är galet stenig. Man får ta små små steg och verkligen titta var man sätter fötterna. Efter en dryg kilometer, i en rejäl stigning, kommer man över trädgränsen.

• 

• 

Det finns både en vanlig vandringsled och en vinterled som man kan välja. Vi valde den vanliga leden.

Att ta en tur upp på Städjan är populärt både bland vandrare och cyklister.

På närmaste fjälltopp i bakgrunden ser man liftarna och toppstugan Utsikten i Idrefjäll.

Där borta i fjärran syns snöklädda fjäll. Troligen de fjäll, på gränsen mellan Sverige och Norge, vi besteg dagen efter.

Så hissnande vyer att jag smäller av!

Toppbestigningen

Där är den berömda fjälltoppen. Ungefär här valde vi att vända om förra året. På bergskammen på högra delen av bilden ser ni människor i form av små prickar. Vi konstaterade att det var en bra bit kvar, och rejält brant, men sa nu kör vi!

• 

• 

Här var underlaget lättvandrat, men så brant så svetten rann, samtidigt som det blåste ordentligt.

Ibland pausade vi, flåsade, fotade och konstaterade att det var så otroligt vackert!

Sverige är fantastiskt!

Jag fotar A som fotar mig 🙂

Så vackert så man kan bli gråtfärdig!

• 

• 

• 

Och så brant så man kan bli gråtfärdig också, för den delen 🙂

• 

• 

Jamen titta! Älskar’t!

Revanschen på fjället – Städjan

Äntligen uppe! Äntligen revansch! Så värt all svett och möda!

Och där i bakgrunden är de snöklädda norska fjällen igen.

Det tokblåste, vid det här laget, men vi var lunchhungriga. Plötsligt, då jag stod där uppe på toppen, fick jag syn på en konstig rund stenformation. Jag gick fram för att titta och konstaterade att det var som en gryta. Folk hade staplat stenar på varandra och skapat en mysig, vindskyddad gryta på toppen. Där satte vi oss. Jag tog fram tunnbrödklämmor med sill-, ägg- och potatishack. Och alkoholfri öl. Gissa om det var gott!?

Återvände när ovädret drog in

Sen började att se ut så här på himlen. Väderomslagen går blixtsnabbt i fjällen, så det gäller att agera direkt. Man vill inte hamna i ett åskoväder på fjälltoppen.

Vi packade ihop, nöjda med vår paus, och begav oss neråt igen. Denna gång vek vi av nedåt höger i bild.

Det kom bara en liten skur och blev sen soligt igen. Efter en stund var vi återigen tillbaka nedanför trädgränsen och sån här vacker miljö.

Den här turen kan tyckas låta väldigt jobbig. Och ja, det var den. Men jag vill tillägga att jag inte är speciellt supertränad och A tränar inte alls och rör på sig minimalt i vardagen. Så man måste inte vara vältränad för att palla med.

Vi var såå nöjda med vår dag och vår revansch på fjället – Städjan!

Lite fakta om fjället Städjan

Städjan tillhör ett bergsmassiv om flera toppar och själva Städjan består av två toppar. Den norra och högsta av dem är 1131 m.ö.h och den södra toppen som är lite lägre.

Städjan-Nipfjället-området är ett naturreservat och ligger i Älvdalens kommun i norra Dalarna.

Den slinga vi valde var 3,6 km upp på toppen och 453 meters stigning på den sträckan. Vi skråade ner för berget tillbaka så returen blev 3,3 km. Totalt blev alltså vår slinga 6,9 km enligt vår stegräknare.

Må bäst!