Jomen det är ju lite trevligt att ha ett eget potatisland. Fast egentligen har ju inte jag nåt eget potatisland. Jag har inte ens en egen trädgård. Men A har en egen trädgård och han har ett eget potatisland.
Han grävde och grävde och grävde, för hand, i våras.
Sen satte han potatisen. Och väntade och väntade.
Jag rensade landet från ogräs en gång och sen kupade han.
Några potatisar satte vi i hinkar för snabbare skörd. Därifrån kunde vi ta till midsommar.
Sen nån vecka tillbaka så gräver han upp potatis från landet till middagarna. Det är ju onekligen trevligt att ha ett eget potatisland. Men jag skulle inte prioritera den tiden det tar att hålla på och pyssla. Det är jag för lat för. Eller egentligen är jag ju inte lat eftersom jag tränar emellanåt och kan vandra en mil eller så, men då får man ju liksom kroppslig belöning. Färskpotatis kan jag ju köpa i butiken.
Fast det är klart. Om han vill lägga tid på det där och sen gräver upp potatisen så kan jag ju äta. Lite måste man ju ställa upp på liksom!
Må bäst!
2 Comments
Maria -Wikers Liv
22 juli, 2019 at 11:20Det är alltid roligt att se hur det man odlar, faktiskt växer! Gott med egen potatis också! Yngsta dottern satte i ett par hinkar, som vi skördade och åt precis innan vi åkte ner till Västkusten. Jättegod potatis, men jag säger som du… jag skulle inte heller odla potatis ”i mängder”. Vi äter inte speciellt mycket potatis och det lilla vi äter kan jag köpa i butiken och gynna någon annan bonde 😉
Kram/Maria
Bland Kastruller och Vinglas
22 juli, 2019 at 03:26Jag skulle vilja ha ett potatisland, men i år tog jag för lång tid på mig. Gjorde allt bakvänt och fel, men potatisar landade i marken och det får bli som det vill. Men lite ärtor, morötter och annat smått blir det.
Gott med egna potatis, fast det är enkelt att få fina färska i affären.
Kram Kajsa