Ända sedan jag var ung och bildade mitt eget hem har jag tyckt om att duka med fina dukar. Gärna linne eller halvlinne. Så Klässbols som varumärke har jag känt till länge. Nu när vi ändå var i Värmland så sa jag att jag gärna skulle åka till Klässbols linneväveri. När vi hade lämnat Karlstad och nästan var framme i Arvika, som var vårt nästa mål för natten, så svängde vi förbi den lilla orten.
Klässbols linnveäveri är ett familjeföretag som grundades i slutet på 1800-talet.
De har inte enbart traditionella mönster i sina vävar. Jag drog ut två handdukar från en hylla och höjde på ögonbrynen. Mina fördomar säger mig att ett linneväveri är rätt konservativt och inte tar ut svängarna så mycket när det gäller produkter och mönster. Så fel jag hade. Här har exempelvis Adam och Eva hamnat.
Vackra kuddar i massor av olika kulörer!
Flera löpare hade trädstammar som mönster. Riktigt snyggt. Dock kändes lite för bred för att passa hemma hos oss.
I ett rum intill butiken fanns ett par gamla vävstolar kvar. Intressant att se.
Charmigt med de gamla träskorna.
Här är dåtidens sätt att ”programmera mönstren”.
Varpen består av närmare 12000 trådar. Man tillverkade ungefär 10 cm duk per dag. En bra dag!
Helt fantastiskt hur så här gamla redskap kan skapa ett sånt fint mönster.
Att man är kunglig hovleverantör av linne är inte svårt att förstå när man förstått kvalitén på det som tillverkas. Hovet behövde byta ut det gamla bordslinnet på 70-talet så man beställde från Klässbol. Det här är något som ingick i den stora leveransen. Snyggt med stjärnor. Också lite udda mönster, känner jag.
Lite mera modernt sätt att programmera mönster.
En annan prestigefylld leverans är dukar och servetter till Nobelfesten. Både jag och Andreas fastnade för just duken som heter Nobel. Vi gillade både fulör och mönster. Lite lagom sobert elegant. Eftersom vi har planer på att byta ut matbordet inom kort, och vi inte riktigt vet ännu hur långt det kommer att vara, så valde vi att hoppa över ett köp där och då. Det går ju att beställa i webshopen senare. Men en kökshandduk fick följa med hem.
Det här är dagens maskinpark, som är från 70-talet. Även det rummet fick man gå in i. Just det här rummet var av någon anledning Andreas stora behållning 😉 ”Fascinerande att se hur de kan skapa de där mönstren på dukarna. Ingenjörskonst på hög nivå”. Det kan jag definitivt hålla med om. Han träffade dessutom på en gammal kollega i linnebutiken. Lite festligt.
Klässbols linneväveri var ett trevligt besök, så det kan jag verkligen rekommendera.
Må bäst!
1 Comment
Ulrica Hållén
10 augusti, 2020 at 01:19Det är nåt visst med en klassisk linneduk. Jag är usel på att använda riktigt stora dukar men tycker också att det är riktigt vackert.. har varit på jakt efter en sån lite skrynklig tunn linneduk länge men int hittat nån som jag fastnat för. Kram
PS! Duken med stjärnorna på tyckte jag var riktigt härlig.