Det är nu tre veckor sedan vi upplevde Kretas småvägar och småbyar. Jag tänker tillbaka på den roadtrippen som en av mina höjdpunkter på resan. Och då hade jag ändå nästan 39 graders feber.
Vacker väg längshavet i soluppgången
Vi hade hyrt en bil för att ta oss till det berömda palatset Knossos 13 mil (och nästan 3 timmar) bort. Vi bestämde på morgonen att vi skulle ta huvudvägen, E75:an, från Platanias där vi bodde till Heraklion där palatset ligger. För att sen ta mindre vägar på tillbakavägen.
Vi startade redan vid 6 på morgonen. Det var en fantastisk vacker väg längs havet upp på serpentinvägar i bergen. Jag sov en hel del eftersom jag var krasslig, men lite såg jag. Och vi pausade ett par gånger också, då jag tog de här bilderna.
Här har vi pausat strax före Heraklion, som syns där borta i morgondimman.
Sen måste jag ju visa…jag vinklade kameran neråt för att fota huset som var byggt i en brant. När jag kikade i kameran så undrade jag om jag såg rätt…
… jag zoomade in lite. Jomen jag verkade se rätt… tokstollar!…
Ser ni vad jag ser?! Nähäpp, jag zoomar väl lite till då…
Där, i den branta slänten gick det två män fram och tillbaka. Har ingen aning om vad de gjorde, men de såg helt obekymrade ut över branten. Jisses, vilka tokstollar!
Efter pausen besökte vi Knossospalatset. Besöket kan du läsa om här.
Kretas småvägar och småbyar
När Andreas berättade för hyrbilskillen om vår plan så sa han att han inte skulle rekommendera oss att ta småvägar för att det var så dåliga. Men så dåliga kan de väl ändå inte vara, tänkte vi. Vi tittade på kartan, efter Knossos-besöket, och valde en väg som såg ut att vara snäppet mindre än E75:an. Det är den här grusvägen på bilden. Den gick bland annat genom olivlundar.
Eller som den här, visserligen asfalterad snutt, men plötsligt låg det en stor stenhög mitt i vägen.
Eller som här då landsvägen går genom den här smala passagen i en by.
Eller den här byn där det knappt gick att passera med personbil. Det var mitt på dagen och dryga 30 grader varmt så knappt en själ syntes.
Vi hade fått tips av hyrbilskillen på två fina byar längs havet. Strax innan vi kom fram pausade vi vid ett fint bad.
En lång lång sandstrand, men inte en kotte där.
Taverna Akrogiali i byn Kalives
En av byarna vi fick tips om var Kalives. Efter den första lilla avstickaren på landet så kom vi till den byn. Det var lunchdags och vi hittade ett ställe som såg trevligt ut. Tavernan Akrogiali.
Det var extremt grönt och pyssligt på den restaurangen. Det kändes nästan som man var hemma hos någon.
Jag tog en klassisk grekisk sallad.
Och Andreas tog en avokadosallad. Och en varsin öl. Det kostade 26 EUR plus dricks. Så det är inte så billigt för oss svenskar. Men väldigt mysigt och trevligt.
Och det var en väldigt trevlig utsikt från restaurangen, som låg intill stranden. Där fanns solsängar som verkade tillhöra restaurangen.
När lunchen landat i magen strosade vi runt i byn lite. Jag orkade inte så mycket eftersom det var 33-34 grader och jag hade feber.
Det är väldigt väldigt förfallet på sina håll.
Fortsatte uppleva Kretas småvägar och småbyar
När vi var nöjda med första by-tipset så åkte vi vidare mot nästa tips. Vi tänkte bara ta en liten sväng på landet igen.
Men när det inte gick att köra snabbare än kanske 30 och vi mötte en flock får så vände vi 🙂 Vi tog den stora vägen till det andra by-tipset. Åkte runt i byn Kalami lite, men gick aldrig ur bilen. Jag var för trött helt enkelt.
Det en jättetrevlig eftermiddag. Älskar att upptäcka det genuina med ett resmål. Så att åka på äventyr för att upptäcka Kretas småvägar och småbyar blev en av höjdpunkterna med resan.
Här kan man läsa om hur första dagen satte ribban.
Här kan man läsa om första kvällens solnedgångsmiddag.
Här kan man läsa om dagen då vi besökte Kretas största stad, Chania,
Här kan man läsa om att vi haft en härlig resa trots sjukinslag.
Må bäst!
No Comments