Jag väckte kroppen med en löptur. Det var i söndags morse jag gjorde det. Inte nu i morse, för nu är jag förkyld. Det är länge sen jag var det, men nu var det dags.
Andreas var förkyld i förra veckan så det är troligen han som smittat mig. Det känns riktigt bra att jag hade munskydd och handskar när jag var nära dottern i helgen.
Men i helgen mådde jag prima och var alltså ut på en tur. Det var runt nollan, blå himmel och fåglarna kvittrade.
Det finns parkbänkar här och var. Vid just den här hade vi en nyårspicknick ett år.
Det var vid åttatiden i söndags morse. Inte många var ute. Inte ens änderna var uppe. De hade varken gått upp, klätt på sig eller ätit frukost. De bara blängde trötta på mig.
Älskar det här. Ljuvligt med våren och att ha allt det härliga framför sig. Det är fortfarande minusgrader på mornarna så nu kan det gärna få bli varmare. Det ska visst bli det nu.
Jag tror och hoppas det var kulmen på min förkylning igår. Och jag tror och hoppas på att det inte är Covid-19. Varken Andreas eller jag har känt några andra symptom än snuva. Eftersom det är en lurig grej det där så agerar vi som att det är det där eländet. Vi har dock ingen aning om varifrån det landade hos oss. Vi bor ju trots allt just nu i ett femvånings hyreshus så det är ju inte omöjligt att vi blivit smittade i trapphuset.
Må bäst!
No Comments