LINDT’S CHOKLADMUSEUM OCH FINE DINING I ZÜRICH

Besöka Lindt’s chokladmuseum och gå på fine dining var två av höjdpunkterna på vår resa till Zürich. Lindt’s chokladmuseum var med på önskelistan, men den där fina restaurangen var en överraskning.

Lindt’s chokladmuseum

Från vårt hotell tog vi först spårvagnen och sen buss 165 till Lindt’s chokladmuseum som ligger på västra sidan av sjön, i typ ett villakvarter i Kilchberg. Det är en förort Zürich. När man kommer in i den jättestora foajén på museet slås man av den gigantiska chokladfontänen. Det är världens största fristående chokladfontän. Den är drygt 9 meter hög, innehåller 1 400 liter choklad och det passerar 1 kg per sekund genom den.

Ordinarie inträdespris är 15 CHF (kursen är lite drygt EUR), men vi hade Zürich city card som gav 10% rabatt, så vi betalade 13,50 var. När man köper biljetter så får man en slottid när man får gå in i museet.

Som allt annat i Schweiz var det välordnat och hög kvalitet. Det första man möts av då man kommer in i museidelen är en uppbyggd kakaoplantage.

Visste du att bladen blir upp till 30 cm långa och att kakaofrukterna växter direkt på stammen? Visste du att varje frukt innehåller 30 – 60 kärnor?

Visste du att även blommorna växer direkt på stammen? Visste du att varje träd bär 50 000 – 100 000 småblommor under ett år, men bara 5% blir pollinerade och ger frukt. Vi hade ingen aning.

Utställningen genom ”plantagen” var en mix av bilder och träd så man fick en liten känsla av att vara där på plats. Här på bilden visas en torkningsprocess.

Här är en genomskärning av en maskin som separerar skalen från kärnan med hjälp av högtrycksluft. Intressant!

• 

• 

Jag var tvungen att fota de här snygga väggdekorationerna. Det visar troligen olika smaksättningar som de har i chokladen. Vanilj, kokos, mynta, ingefära, apelsin, lime, kaffe, hasselnötter mm.

Vid ett par stationer fick man provsmaka. Vid den första fanns flytande vit choklad, mjölkchoklad och mörk choklad i olika behållare. Det blev en väldigt tydlig smakskillnad när man åt dem direkt efter varandra. Vid nästa station fanns blind tests. Man fick smaka olika sorters smaksatt choklad och försöka gissa vad det var smaksatt med. Och vid den sista stationen (bilden ovan) fanns de kända färdiga Lindt-kulorna. Man fick verkligen äta så mycket man ville, men det blir så mäktigt så det gick ändå inte att äta så mycket, även om man hade velat.

En liten öl och prinsesstårta

Efter museet åkte vi tillbaka till centrum och strosade runt lite. Det var egentligen hög tid för lunch, men efter allt chokladätande så var vi inte det minsta sugna på mat. Mest törstiga. vi gick in på en irländsk pub och beställde en stor och en liten öl. Gissa om vi gapskrattade när jag fick in min lilla 🙂 🙂 Sen kom givetvis den ”riktiga” lilla in. De ville bara spexa lite. Skön humor! 🙂

Sen åkte vi hem till Andreas farbror i ett område strax söder om citykärnan på östra sidan av sjön. Han hade bjudit hem oss på fika, ifall vi ville. Och det ville vi såklart. Kul att se hem i andra länder tycker jag. Han bjöd på något som de kallar för Sverige-tårta (vår prinsesstårta). Den var mycket godare än hemma. Här är det ju mest grädde och där vaniljkräm.

Fine dining på Zunftshaus zur Zimmerleuten

Sen åkte vi till hotellet och fräschade till oss och bytte om. Vi hade fått veta att han bokat bord på ett lite finare ställe så han hintade om att vi nog skulle känna oss bekväma med ”finkläder”. Vi mötte upp honom och gick till Zunfthaus zur Zimmerleuten. Ni vet ett sånt där hus jag nämnde härom dagen, som byggdes då hantverksskrået hade stark ställning. Just det här huset grundades på medeltiden nån gång.

Det var ett sånt ställe där hovmästaren hjälper en av med rocken/kappan och där det är linnedukar och där personalen kommer med en liten borste och sopar av brödsmulor från duken. Ni vet ett sånt ställe. Vi fick ett fint bord med utsikt över floden Limmat.

Vi startade med prosecco och medan vi väntade på förrätten så kom de med ”en liten hälsning från köket”. En liten rätt med lax för att väcka smaklökarna. Vet inte riktigt vad det var, men det var supergott.

Jag och Andreas tog pumpasoppa.

Och Andreas farbror tog en sån här vacker rätt. Minns inte vad det var.

Skivat kalvkött ”Zürich style” med smörstekt rösti tog vi alla tre till varmrätt. Vi gillar att äta inhemska rätter i möjligaste mån. Till varmrätten valde han ut ett gudomligt gott rödvin. Oj oj, vilken klass på mat! Så gott och så mättande så vi satt och flämtade.

Vi satt och pratade och njöt av stunden innan vi sen tog en tram (spårvagn) och skiljdes sen åt. Det var den tredje dagen på vår resa. Här kan du läsa om vår första dag då vi redan kände att vi vill återvända och här kan du läsa om vår andra dag då vi firade förlovningsdag med ostron och champagne bland annat.

Må bäst!