ZÜRICH VAR EN GRÅ FLÄCK PÅ KARTAN TILLS NU

Zürich var en grå fläck på kartan för mig ända tills nu. Redan efter vår första dag kan vi tänka oss att åka tillbaka. Mycket intressant och vacker stad trots regn och blåst.

Här en bra överblick över staden och Grossmünster Kirche (domkyrkan).

Vi hade stämt träff med Andreas farbror, som bor i Zürich, på hotellet. Han mötte oss med stora kramen när vi kom dit. Vi checkade in och lämnade bagaget. Han hade plockat fram några förslag på lunchrestauranger och frågade vilken som lockade. Det där med ”världsberömt café” lät ju lockande. Så vi valde Sprüngli restaurang & café.

• 

• 

En hamburgare kan ju tyckas vara lite taffligt att välja, men när de frågar om man vill ha well done eller medium så fattar man ju nivån. Det var ingen vanlig köttfärs där inte. Det var malt fint kött. Riktigt gott.

En nackdel var ljudnivån. Gammalt stenhus med högt i tak och mycket folk är ingen bra kombo! Men men, det var trevligt ändå såklart.

• 

• 

Stället grundades 1883 och mycket verkar bevarat från den tiden. Idag finns flera ställen i deras namn. Vi såg två till på centralstationen, men där kunde man inte sitta ner. Bara köpa med sig. Det var sååå mycket folk på restaurangen där så jag kunde inte fota ordentligt.

De här kakorna, som är väldigt lika de franska Macaron, kallas Luxemburgerli. Luxemburgerli är lite mera smakrika och lite mindre i storlek. Finns bara på Sprüngli.

Jag frågade Andreas farbror vad de var berömda för. Han sa att det var för den utsökta kvaliteten på luncher, praliner, och andra godsaker. Och det får jag ju verkligen hålla med om. Stället är också berömt för att rika änkor på 60+ går dit och äter/fikar och kring dem flockas yngre män. Ibland får männen göra sällskap vid borden och ibland blir de även hembjudna till kvinnorna. Någon sån ”verksamhet” såg vi inte just då iallafall.

När vi var klara med lunchen, 2,5 timme senare, tog gubben oss med på en runtur i delar av staden. Här är Europas största tornur, på St Peters-kyrkan. Klockan är 8,7 meter i diameter. En klocka på varje sida om tornet.

Hade ingen aning om att Zürich var en sån gammal stad. Här gick vi förbi ett hus byggt på 1300-talet. Tänk så mycket som hänt här.

Väldigt många olika stilar på byggnaderna.

Vi hade också läst om Lindenhof platz. En park på en höjd mitt i stan. Så dit tog han oss. Efter en ganska brutal stigning utför en trappa så kom man upp till denna park. Stigningen verkade inte röra den 80-åriga farbrorn i ryggen. 🙂 Parken såg inte mycket ut för världen, men kan tänka mig att det är riktigt fint på våren.

Från parken på höjden fick man fin utsikt över staden. Här lite till vänster.

Där, rakt fram, är det utsikt över universitetet, med det lite större tornet med grönt tak. Det har varit Andreas farbrors arbetsplats under många år. Där han fortfarande jobbar en del i vissa projekt som de vill ha honom med i.

Och här är utsikt till höger. Längst bort syns Gorssmünster kirche.

Och den där Grossmünster kirche ligger honom lite extra varmt om hjärtat. Kyrkan är byggd på 1100-talet. Under 1500-talet tog reformatorn Zwingli kristendomen till Zürich, inspirerad av Martin Luthers idéer. Zwingli predikade i denna kyrka. Några hundra år senare stod Andreas farbror i samma predikstol och talade till 400-500 studenter och deras föräldrar, då de hade examen där. Det kändes väldigt speciellt och högtidligt, sa han. Det kan man ju förstå minst sagt.

Vi knatade vidare. Det blå huset är ett av de så kallade zunfthaus. Han berättade om att ett sånt hus fungerade som en mötesplats/gille/restaurang för människor ur hantverksskrået. Begreppet zunfthaus uppkom under medeltiden då skråen fick betydande inflytande. Husen fungerade också som härbärge och ålderdomshem för gillemedlemmarna. Såna här hus fanns lite här och där.

Det var regn och blåst och uppehåll en minut i taget typ, till största delen under eftermiddagen. Men rätt som det var blev det lite uppsprickande under ett tag och vi fick se staden med nya ögon. Kan bara föreställa mig hur fint det är under vår och sommar! Fantastiskt vackra byggnader över allt. Eftersom Schweiz inte var involverade i världskrigen så är allt också bevarat.

Precis som att Norrköping inte var så lockande alls, innan vi besökte staden, så har jag inte alls haft några tankar på Zürich tidigare.

Efter ett par timmars sightseeing så tog vi en tram (spårvagn) tillbaka till hotellet. Andreas farbror gick och shoppade mat och åkte hem till sig med matkassarna sen sågs vi senare. Vi gick av på ”vår” hållplats Bellevue, passerade det vackra operahuset och gick ett par hundra meter till hotellet.

Vi packade upp, vilade lite, fräschade till oss lite innan vi mötte upp farbrorn igen för middag. Han hade frågat vad vi ville äta för typ av mat. Vi vill alltid gärna äta nån inhemsk specialitet när vi är ute på resa. Raclette är ju en av dem och det har ingen av oss testat tidigare. Eftersom han bjöd oss på lunchen, och att han visar oss runt så mycket, så ville vi bjuda honom på middagen. Men nä, det var det tydligen inte tal om alls. Han ”skyllde” på att det var hans dag, att han skulle bjuda oss. Så ja, det var bara att tacka igen! Hur var racletten då? Jättegod rätt. Jag hade nog egentligen inga förväntningar eller tankar alls innan, men blev nog ändå glatt överraskad.

Vi hade varit vakna sen 02.00, kört bil i snöoväder och dimma till Arlanda kl 03.00, flugit, suttit på en skramlig lunchrestaurang i 2,5 timme, fått mycket nya intryck och lyssnat på allt intressant han berättat. Så vi var minst sagt trötta när vi bröt upp och skildes åt vid 20.30. Nöjda med vår första dag. Zürich var en grå fläck på kartan tidigare, men är det definitivt inte längre.

Må bäst!