Jag tar gärna en löprunda för att kicka igång dagen. På vardagar vid sisådär 6 eller på helger vid 7-8-tiden, brukar det bli. Jag gör det gärna och jag gör det för att jag är värd det. Alla är värda det.
Senast var i söndags morse. Då var jag rätt sent ute. Jag kom iväg först strax efter 8 faktiskt.
Jag gick raskt igenom vårt villakvarter, för att värma upp, innan jag började jogga lätt. Kände hur den stela kroppen sakta började mjukna till och samarbeta lite mera. Det går rätt tungt till en början. Benen känns som tunga klubbor och andningen är flämtande.
Jag valde att lämna iPods’en hemma för att höra fågelkvittret. Kände solen värma den 3-gradiga luften.
Stannade till för att fota lite… och hämta andan 🙂 Naturen är vacker. Det gäller bara att se det.
Så vackert med mossan på stenar och grenar.
Vänder nästan mot solen för en liten stund och känner hur den värmer.
Jag springer vidare och kroppen har nu vaknat till.
På hemvägen känns det som jag mer eller mindre flyger fram. Nåja, åtminstone med lite god vilja och fantasi 😉
Flåsandes och flämtandes kliver jag innanför dörren hemma och väser ”åh, fy fan vad skönt” och får till svar ”det låter inte så”. Det kan jag ju förstå, men ack vad skenet kan bedra. Ju jobbigare det varit desto större blir energikicken efteråt när må-bra-hormonerna rusar runt i kroppen!
Att ta en löprunda för att kicka igång dagen är inte dumt alls det! Eller att ta en lunchpaus i duggregn får duga det också.
Må bäst!
No Comments