Stenhuggarmon är en riktigt fin slinga längs Sörmlandsleden. Det är relativt lättvandrad runda på 9 km i omväxlande natur. Vi gick där igår och kände oss väldigt nöjda efteråt.
Vi kom med husbilen till parkeringsplatsen vid Skottvångsgruva på fredagkvällen. Vi tog det lite lugnt på morgonen packade våra ryggsäckar när vi var klara med våra morgonbestyr. Det var mulet till en början på vår tur. Mulet, lerigt och vattensjukt.
I nederkant på bilden ser man den röda punkten, där starten på slingan är. När vi kom till vägskälet, där vi hade tänkt följa 15:2 till höger, satt det en skylt. Slingan var tillfälligt avstängd en bit pga översvämning. Spängerna hade delvis spolats bort. Men, äsch, tänkte vi. Vi chansar och går en bit för att se hur det ser ut. Kanske kan man runda den vattensjuka marken. Men nä, det var alldeles för stort område som var vattenfyllt, och vi skulle ha fått lov att gå genom tät sly. Så det var bara att gå tillbaka till vägskälet och följa Millsjön på västra sidan istället.
När vi gått ett par kilometer, hade det gått ganska lång tid sedan frukost, så vi passade på att slå läger vid en gammal trädstam. Macka med stekt ägg är aldrig så gott som i sån där miljö.
Vi såg en hel del tecken på att våren är här! Blåsippor och vitsippor på massor med ställen och en tussilago såg vi.
Leden är väldigt väl uppmärkt. Tätt med ledmarkeringar, små pilar vid eventuella tveksamheter och informationsskyltar finns här och där. Man behöver aldrig fundera på var man ska gå. Förutsatt att man tittar upp då och då för att se så man inte missar nån markering eller pil. Stenhuggarmon är rundslingan på 9 km. Och slingan på 4 km heter Fornborgsrundan, tror jag. Stenhuggarmon går genom tre naturreservat; Marvikarnas naturreservat, Långaedets naturreservat och ett till vi inte minns namnet på.
Även fast det var tydligt var man skulle gå, och leden egentligen var lättvandrad så hade den sina utmaningar. På väldigt många ställen låg det träd över leden. Ser ni ledmarkeringen där mellan grenarna. Och jag står rakt och fotar. Gaaanska stort träd med väldigt många grenar. Inget man svingar benen över, hehe. Bara att gå runt tills man kommer på leden igen. 🙂
Det var 11 grader då vi kom upp på morgonen så det var väldigt varmt och skönt. Trots att det var mulet var det väldigt vackert. Det kom också några regndroppar, men inte så mycket att vi behövde ta på regnkläder.
Även fågelpensionärer kan bli trötta, tänker jag. De verkar behöva flytta ner till bottenvåningen de också 😉
På nåt ställe, på en ganska liten yta, så var det massor med smågranar. Det såg jättelustigt ut. Som om de vore planterade. Men det känns inte rimligt eftersom de satt så tätt.
Vatten, vatten, vatten. Överallt.
Jag har vandrat den här slingan Stenhuggarmon en gång förut så jag visste att det fanns en fantastisk rastplats vid sjön. Visste också att det var rätt stort. Det var lite spännande att se om vi skulle få plats eftersom det var ett antal vandringssällskap i farten. Men jodå, vi fick plats vid en grillplats att sitta på en trädstam. Det är ett rätt smalt vattendrag utanför med ett berg på andra sidan, som skyddar lite från vind.
Platsen är som sagt rätt stor och förhållandevis plan. Det hade inte varit några problem att sätta upp ett antal tält. Det finns två vindskydd med varsin eldstad framför plus eldstaden där vi satt. En liten bit upp i skogen där bakom finns även ett utedass.
Och medan vi satt där sprack himlen upp. Jippie! När vi ätit färdigt vår lunch packade vi ihop och gick vidare. Vi hade ju dels gått en liten omväg i början och dels tog det rätt lång tid vissa sträckor eftersom vi fick runda alla träd över leden. Och vi hade en tid att passa på kvällen.
Titta så vackert! Lägg sen till värme och fågelkvitter så har ni känslan!
Det var inte bara lerigt eller träd i vägen. Långa sträckor var det väldigt lättvandrat.
En liten bit gick leden på asfalt. Och några sträckor var gamla skogsbilvägar.
Nån sträcka gick leden längs den gamla banvallen för malmtågen som gick till och från Skottvångs Grufva.
Väldigt omväxlande vegetation gör att det aldrig blir tråkigt.
Vi tog ytterligare en paus efter ett tag. Bara nån kilometer kvar. Men börjar man känna sig lite mör och trött i benen så är det bäst att pausa. annars är det så lätt att man skadar sig.
Vi fortsatte gå och jag fortsatte att stanna stup i kvarten för att fota.
Ljudet av en porlande bäck, fågelkvitter och solsken är väl bland det bästa!
Ytterligare ett par leriga passager skulle vi få lov att ta oss förbi. Och återigen var vi glada över att vi har bra utrustning. Bara att klafsa på med kängorna om det inte gick att runda leran.
Gissa om det var gôtt att ta en alkoholfri öl där i eftermiddagssolen!? Vi andades där en stund innan det var dags att duscha och byta om. Vi hade bokat in oss på middag och live music på den nedlagda gruvan. Mer om det senare.
Vi fick en trevlig kväll och en god natts sömn. Vaknade till av ljudet av hällregn som smattrade på husbilstaket. Efter frukost har vi nu chillat i bilen i flera timmar. Så mysigt. Lunchen har landat i magen. Vi ska nu diska och packa ihop för att åka hem.
Må bäst!
No Comments