Under vår husbilsstur så ville vi ta del av historien om Axmar Bruk i Gästrikland. Slingan var väl skyltad med information så vi fick veta en hel del. Det blev en skön, intressant och fin tur på 5,5 km.
Vandring på bruksområdet
Järn har tillverkats på platsen sedan 1671 då det första bruket grundades. Det fanns inga vägar på land till bruket utan det var havet som var den huvudsakliga kontakten med omvärlden. På området fanns masugn, hammarsmedja och kolhus bland annat. Masugnen kunde vid den tiden producera hela 3 ton järn per dygn!
I samband med rysshärjningarna brändes masugnen ner år 1721. Strax därefter moderniserades bruket en del.
Tiden går. Bruket var väldigt förfallet då bruksägare von Schinkel och hans son tog över på 1860-talet. Det gamla bruket revs och ett nytt byggdes upp på en plats närmare havet.
På platsen där det gamla bruket sått byggdes istället en ny herrgård och orangeri. Orangeriet finns fortfarande kvar. Där bedrivs brukscafé idag, med en härlig trädgård att sitta och fika i.
Vi hade printa ut en karta över en slinga som heter Stora Bruksrundan. Det står att den är 4 km, men vi fick som sagt ihop 5,5. Kanske för att vi gick från ställplatsen vid Axmar Brygga. Slingan går genom och runt engelska parken och sen en avstickare ut mot havet. Jag skulle säga att det krävs att man har tillgång till kartan för att hitta hur slingan går, och kunna se alla informationsskyltar om historien. Det fanns absolut ingen skylt eller märkning över slingan. Självklart kan man promenera runt på området, men man kanske inte ser allt utan karta.
Vi knatade på och passerade den gamla kvarnen och en så kallad klensmedja. Här har funnits en kvarn åtminstone sedan 1600-talet, men kanske redan på medeltiden.
Den första vägen till Axmar bruk byggdes så sent som på 1700-talet, då bruksägaren breddade ridstigen till en väg. Han ville koppla ihop Axmar med sitt andra bruk. Och först på 1880-talet började den första postskjutsen gå till Axmar. Den som ville fick åka med, och därmed startade den första kollektivtrafiken kan man säga 🙂
Det var inte mycket kvar av den smedjan inte. Bara några väggar 🙂
Alldeles i närheten hade man byggt ett lusthus på en utskjutande udde i en damm. Väldigt fint. På andra sidan dammen, lite till höger i bild, byggdes den nya herrgården i slutet av 1860-talet.
Ser ni det stora bruna klotet i skogen. Det är Järn-Britas Koja. Ett konstverk som man kan övernatta i. Hur coolt som helst ju!
Kojan är namngiven efter Brita Brehm som var brukspatron 1697-1755. Hon drev bruket med järn-(haha)hand ända till sin död vid 85 års ålder! Imponerande. Kojan täcks av löv i cortenstål. Lövens form kommer från lokala trädarter, men också träd som kommer från de platser i världen som bruket genom århundradena haft affärskontakter med. Fin tanke!
Kojan kan man alltså hyra för att övernatta i.
Det finns väldigt många vattendrag i engelska parken. Vackert!
Här på bruksgatan var det full rulle i och omkring arbetarbostäderna då det begav sig. De barnrika familjerna hade alltid något på gång. Bostäderna låg mellan hyttan och övriga bruksområdet, som engelska parken. Här fanns förr tio bostäder, sex på ena sidan gatan och fyra på den andra. Idag finns fortfarande tre kvar.
1927 lades bruket ner.
På jakt efter vraket
När vi gått slingan runt parken och själva bruksområdet så följde vi avstickaren för att gå på jakt efter ett vrak. Som mest hade bruket tio lastfartyg i sin ägo. Båtarna var som kompletta arbetsplatser och bostäder med möjlighet att både sova och äta. En höstnatt år 1820, då ett av fartygen låg förtöjt en bit ut i vattnet (man hade inte vågat gå in i hamn i mörkret), blåste det upp. Förtöjningarna lossnade och fartyget slogs sönder mot ett grund.
Älskar såna här skogsbilvägar. Så vackert. Det var nog kanske bara några hundra meter ut till havet.
Det var dåligt skyltat, typ en skylt vid en vägkorsning, så det var svårt att veta var man skulle titta. Men här nånstans ska det ligga flera vrak, varav ett ska sticka upp lite ur vattnet. Men nä, vi såg inget. Gissar att det nu ligger under vattenytan.
Här är en länk till brukets egen webbplats
Här är mitt kortare inlägg om vandringsturen på Axmar bruk
Här är inlägget om en jättegod middag på Axmar brygga
Må bäst!
No Comments