Att besöka koncentrationsläger påverkar en. Det påverkar de flesta på djupet, skulle jag säga. Vi besökte två stycken under vår husbilsresa i Tyskland i somras. Den första vi besökte, Bergen-Belsen, är kanske den mest kända efter Auschwitz Och den andra var Buchenwald. Mycket gripande och overkligt.
Det har tagit tid för mig att klara av att sammanställa det här inlägget. Jag har gjort det i omgångar. Jag var tvungen att samla kraft. Här kommer det:
Bergen-Belsen
Så fort vi kom innanför de där murarna, in till det stora området, så blev det kallare. Jag nämnde för Andreas, ”vad kallt det blev”, ”ja, jag kände samma”, svarade han. Sen tänkte vi inte mer på det. Men när vi sen kom tillbaka, och passerade murarna igen, så blev det varmt igen. Väldigt kusligt!
Bergen-Belsen var ett koncentrations- arbets- och krigsfångeläger. Det ligger ungefär 10 mil söder om Hamburg. Vi var på väg från Kiel till Celle och det före detta lägret låg i princip längs vägen, strax före Celle. Självklart ville vi stanna, även om det är otäckt.
Området byggdes upp under andra världskriget och var från 1940 ett krigsfångeläger, då främst soldater från Frankrike och Belgien placerades här. Och strax senare ungefär 21 000 sovjetiska soldater. Året efter hamnade även polska soldater här.
1943 tog SS över en del av Bergen-Belsen för att använda som koncentrationsläger. Här fanns inga gaskamrar. Här dödades judar, homosexuella, ”asociala”, romer och krigsfångar genom tortyr och undernäring. Människor transporterades hit i såna här godsvagnar.
Varje ruta symboliserar ytan som varje individ hade att ”röra sig” på. Ja, ni ser ju på min fot hur stor rutan är!!!
Idag är här i stort sett bara en gigantisk park. Det var väldigt stämningsfullt att gå här. Lugnt och tyst. Ett antal gravstenar var utplacerade för att symboliskt visa vilken stor begravningsplats här är.
En av dem som avled på platsen var berömda Anne Frank. Efter två månader i Auschwitz hade hon och hennes syster blivit transporterade till Bergen-Belsen. Anne och systern Margot dog med bara några dagars mellanrum i sviterna av fläcktyfus.
Det fanns en väldigt speciell byggnad. Ett rum för stillhet och reflektion. Ett kalt rum med några pallar och ett litet bord med blommor. Det var en extremt kompakt tystnad där inne. Väldigt välisolerat. Och en väldigt speciell känsla där inne.
När det var som flest ”intagna” här var det ungefär 60 000 personer. 15 april 1945 kom brittiska trupper och befriade kvarvarande 53 000 fångar. Utöver de levande fångarna fann där ungefär 20 000 lik som inte begravts. Den avväpnade SS-personalen tvingades själva begrava de döda. Alla dessa tusen människor handlar alltså enbart om ett enda koncentrationsläger. Bergen-Belsen.
Koncentrationslägret Buchenwald
Koncentrationslägret Buchenwald ligger ungefär 24 mil sydost om Hannover och var det andra lägret vi besökte.
Här ovan ser man en modell över området. Det var gigantiskt när det begav sig.
Här står jag precis innanför portarna och fotar en liten bit av det 400 000 kvm stora området. Gigantiskt alltså.
Det mesta var såklart rivet, men ett par byggnader fanns kvar. Intakta. Bland annat fanns fängelseceller kvar. I flera celler visades några som dött där.
Både toalettbesök och tvättbestyr skedde kollektivt.
Station för desinfektion. Usch!
Urnor!
Även krematoriet fanns kvar. Väldigt jobbigt att vara där inne. Man blir väldigt påverkad av en sån här plats!
”Vad gör vi av de här döingarna då”? ”Äh, vi slänger de här så länge”! Fy fan!
I det där huset var det en stor utställning med massor av objekt och information. Minns inte vad som var i huset tidigare. I förgrunden ser man en massa husgrunder.
Kläder från fångar.
Rester av staketet runt området för att hålla fångarna på plats.
Här var ungefär
– 277 800 personer intagna, varav 30 000 barn
– 50 länder var representerade
– 56 000 döda
– 1 944 skickades till Auschwitz för avrättning
– I februari 1938 var här 2 728 intagna
– I februari 1945 var här 112 050 intagna
– Ålderspann 2 – 86 år
Att besöka koncentrationsläger
Att besöka koncentrationsläger påverkar på djupet, som sagt. Även om inte jättemycket är kvar så blir man oerhört tagen när man tänker på vad som hänt. Även om det är otäckt att se platserna så känns det ändå viktigt. Hur kan människor bli så onda!?
Här är Bergen-Belsens webbplats
Här är Buchenwald memorials webbplats
Må bäst!
No Comments