Historien om Kristinehamn i Värmland är oväntat spännande. Platsen var viktig redan på 1300-talet och hade ett namn på världskartan på 1700-talet faktiskt. Idag är staden, vid Vänerns norra strand, länets näst största.
Historien om Kristinehamn
Kristinehamn ligger vid Varnumsviken som är en vik av Vänern. Här passerade riksvägen mellan Sverige och Norge via en bro över ån Varnan. Platsen kallades från början Bro. På 1300-talet fanns här en sätesgård och området kom att bli en viktig handels- och marknadsplats.
1582 fick Bro stadsrättigheter, tio år efter att hertig Karl hade anlagt ett så kallat kronobruk. Ett järnbruk med masugn, hammarsmedja, såg och kvarn. Bara två år efter stadens etablering flyttades privilegierna till Karlstad. Detta för att man plötsligt ansåg att Bro inte längre dög för bruksverksamhet.
Under 1600-talet utvecklades och utökades järnverksamheten så Bro blev återigen betydelsefull. Staden hade ett tag landets viktigaste utskeppningshamn för järn från bergslagen. Under drottning Kristinas tid fick samhället återigen stadsprivilegier. I samband med priviligiernas utfärdande, 1642, så fick samhället namnet Christinehamn.
Ett av stadens nuvarande äldsta hus är byggt som ett soldathem på 1600-talet. Där drivs idag butiken Lev Vackert. Här kan du kika in på hennes websida.
Staden växte och utvecklades i takt med järnhanteringens utbredning. Under 1700-talet fastställdes det internationella järnmarknadspriset i en byggnad som kallades Vågmästargården. Gården revs 1936. Så coolt att en sån liten håla kunnat ha en sån stor betydelse i världen.
I Kristinehamn fanns landets enda sidenfabrik, utöver den i Stockholm. Idag är befolkningsmängden cirka 24 000 i kommunen.
Picassoskulpturen i Kristinehamn
Varför i hela världen finns en Picassoskulptur i lilla Kristinehamn?! Det är ändå en skapelse på 15 meter och fyra ton! Jo, det råkar ha varit ett samarbete mellan en spanjor, en norrman och en svensk, samtidigt boende i Frankrike, som resulterade i detta.
Fotovinkeln blev lite tokig. Om man ser det högra ”flaket” från sidan så ser man ett Kvinnohuvud bättre, som skulpturen heter.
Den spanske konstnären Picasso hade på 1950-talet gjort en så kallad maquette (en modell i miniatyr av en tänkt skulptur) föreställande sin fru Jacqueline. Hyggligt att avbilda sin fru så, hehe!!
Vid samma tid hade den norske skulptören Carl Nesjar börjat utveckla en speciell betongteknik för sina skulpturer. De påbörjade ett samarbete med väggutsmyckningar.
Några år senare stötte den svenske konstnären Bengt Olsson ihop med Nesjar. Olsson hade tidigare sett ett foto av Picassos maquette och börjat fundera på den. Picasso hade vid den tiden aldrig fått någon monumentalskulptur uppförd så han var beredd att skänka bort uppföranderättigheten. Nesjar frågade i sin födelsestad om det fanns intresse. Det var kalla handen. Olsson frågade i sin födelsestad Kristinehamn. Där fick han positivt gensvar och arbetet satte igång.
1965 invigdes skulpturen vid Strandudden ca 6 km från Kristinehamns centrum och är nu ett av stadens största besöksmål.
Det var ganska roligt att ha sett den, men inte mer än så. Är man i Kristinehamn, har lite tid över, vill ta en trevlig utflykt till en vacker plats så kan det vara värt en liten om väg. På udden finns också kafé och restaurang, om jag förstod rätt. Förmodligen har de bara öppet sommartid.
Helårsfontän
Samme norske konstnär, Carl Nesjar, som uppförde Picassostatyn, har också gjort Helårsfontänen i Kristinehamns stadspark. Det är alltså ingen vanlig fontän som sprutar vatten sommartid och sen stängs av vintertid. Syftet med den här är att isbildningarna ska vara en del av konstverket. På bilden ser man både traditionella vattenmunstycken som sprutar vatten och munstycken som sprutar vattenånga för att bilda is.
Det blev väldigt vackert i eftermiddagssolen. Även de rostfria ”vingarna” var ganska fina, tyckte jag.
Nesjars fontäner finns i bland annat Frankrike, Sydkorea, USA och Tyskland också förutom hemlandet.
Historien om Kristinehamn var spännande att läsa om
Att besöka staden vintertid var inte speciellt eftersträvansvärt om man inte har vägarna förbi, tycker jag. Det fanns inte så mycket att göra. Men att läsa på om historien var intressant. Eller hur, visst är historien om Kristinehamn spännande? Mer spännande än väntat tyckte jag. Jag kan absolut tänka mig åka tillbaka sommartid, vid tillfälle.
Här kan man läsa om vårt besök i staden en mellandag 2025.
Må bäst!
No Comments