Efter en otroligt långsam nerresa kunde vi äntligen varva ner första kvällen i Italien. Den 29-gradiga värmen dallrade och vi var så glada över att äntligen ha kommit fram.
Vägen genom Österrike
Ju längre ner i Tyskland och in i Österrike vi kom desto mer böljande landskap och branta gröna bergsväggar passerade vi.
Ett litet slott och en gullig gård i en dal vid en paus i Österrike nånstans.
När man har en husbil som är tyngre än 3,5 ton, och ska köra motorväg, så måste man betala vägavgifter (kanske även för lättare bilar). För att lösa det på ett smidigt och billigare sätt behöver man ha en GO-box. Man kan köpa den via Öresundsbron. Den kostade 545 kr när vi köpte den sommaren -26. Det betalar sig direkt, sägs det, när man ska åka genom Österrike. Boxen funkar för både bron och i Österrike och nånstans till tror jag. Man registrerar ett konto, anger kreditkortsnummer samt mailar in en kopia på registreringsbeviset. Vissa har problem med den, men för oss funkade det fint. Man sätter den längst ner i mitten av vindrutan (ni ser den till vänster i bild) och sen läser en transponder, som sitter på den där bågen över vägen, av den och drar avgiften på kreditkortet. Boxen piper en gång för att tala om att den läst av och att transaktionen funkat. Den kan också pipa två gånger. Då har den läst av, men vill ändå att man åker in på en kontrollstation för att rätta till något. Piper den fyra gånger är något fel och ingen transaktion har skett. Då ska man åka DIREKT till en kontrollstation. Det blir DRYGA böter om man chansar, eller inte har koll på om den funkar eller ej. Om man inte köpt en box i förväg tror jag att man också kan åka in på nån betalstation direkt efter gränsen för att betala eller köpa nån grej. Men då blir det dyrare.
Man kan också ta andra avgiftsfria småvägar för att ta sig genom Österrike.
När vi nästan var framme vid Brennerpasset stannade vi för att sätta upp den viktiga varningsskylten. Den är man tvungen att ha enligt lag i Italien. Just en sån här skylt där strecken ser ut just så här och den måste sitta åt just det där hållet. Jisses! Som om vår stora bil inte skulle synas annars! Men men, det är bara att bita ihop, köpa skylten och sätta upp den.
Letade plats för natten
Så härligt att äntligen vara framme i Italien. Det blev varmare och varmare ute. Det böljande landskapet fortsatte.
Man ser hur populärt ett område är när man går in på appen P4N (Park for night). Hehe, Trento verkar helt klart vara poppis. Jag försökte söka efter någon enklare plats att stå på bara över natten, lite i utkanten. Men nä. Allt jag hittade var antingen enbart dagparkering eller lämplig för bilar på max 6 meter. Jag hade börjat leta typ en timme norrut redan. Samma visa där.
I Trento åkte vi av motorvägen och stoppade in biljetten vi fått när vi åkte på motorvägen i Vapiteno, typ två timmar tidigare. Funkade hur bra som helst. Från Trento åkte vi vidare österut, i riktning mot morgondagens mål, Valdobbiadene.
Jag hittade en möjlig plats längs en väg intill en fotbollsplan, som någon tipsat om. Jag ”lurade in” Andreas (= följde kartan) på den ena smalare villagatan än den andra. Till sist vägade han köra längre eftersom det blev han inte kände sig säker på att kunna vända. Dessutom verkade vägen gå över en liten bro. Ganska ”o-bra” att åka med en 5-tons-bil över en sån. Vi vände.
Nästa försök var på en gård. En så kallad agricamping. Samma där. Det blev smalare och smalare i den där byn. Som på bilden. Ja, ni ser ju hur bred denna gata är där man förväntas kunna mötas, hehe. Även här vägrade han köra vidare. Vilket jag förstår såklart. När man bygger såna här vägar så tänker man nog absolut inte att nån besökare med en 9-metersbil ska kunna vända.
Vi fortsatte längre österut längs böljande landskap, branta bergsväggar och små byar.
Första kvällen i Italien
Till sist hittade jag en rekommenderad parkering i P4N i den lilla byn Borgo. Vi chansade igen och höll andan att det skulle funka. Vi längtade efter att varva ner, första kvällen i Italien. Det var inte världens roligaste plats, men vi var så nöjda när vi tråcklade oss igenom området och kom fram till en stor ledig parkering, efter 2-3 timmars letande. Det var dessutom så plant att inte ens jag tyckte att stödbenen behövde köras ner. Extra bonus var den lilla ån som rann precis bakom bilen. Och ännu en bonus var att det var 29 grader vid 19-tiden. Så efterlängtat med värme!
Bron över ån ledde bort till centrum av den lilla byn.
Omgärdade av vackra berg.
Vi bestämde oss direkt för att gå en lov i den lilla byn som låg bara ett par hundra meter från parkeringen.
Jag gillar ju hus och noterar detaljer. Kolla in de här fönsterluckorna. De var nya för mig.
Här slog vi oss ner för en varsin öl. Jisses vad gott det var. Där och då kändes det som att semestern börjat på riktigt när det var första kvällen i Italien.
När ölen var urdrucken så gick vi runt ett par kvarter för att se oss om. Plötsligt hörde vå ett tjoande och trummor som lät. Skyndade oss dit. Det visade sig vara några som tränade paddling på den lilla ån. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det gick bara att paddla kanske 100 meter eller nåt sen var det avstängt för dem. Men jäklar vad det gick undan.
Det var som sagt en liten by så det fanns inte så många matställen att välja på. Och vi hade bestämt oss för att äta ute. Det fick bli en pizza… på en indisk restaurang… Gott var det iallafall.
Det fina vädret försvann sen och natten bjöd på ett hej dundrande åskoväder. Jag hörde nåt i sömndimmorna, men Andras var uppe för att stänga takluckorna och passade på att filma.
Det regnade även en hel del under förmiddagen, men sprack sen upp. Coolt att se hur molnen skapade sina konstverk runt bergen. Och coolt att se hur högt upp vi faktiskt var.
Vi kastade loss och åkte ytterligare två timmar österut till en vingård i Valdobbiadene-området. Vårt första bokade stopp.
Må bäst!
No Comments