Är det nån gång man ska äta på en michelinrestaurang i gammalt kloster så är det väl på bröllopsresan. Vi slog på stort och fick vara med om en helt galet häftig upplevelse! Jag sa till chefskocken ”you are crazy”.
Ingen av oss har ätit på en michelinrestaurang förut. När vi bestämde att vi skulle välja ut en lite extra trevlig restaurang på bröllopsresan, för att fira lite extra, och det dök upp en sån restaurang i radarn så bestämde vi oss. Det fanns faktiskt ett par såna restauranger i det lilla samhället Iseo vid Iseosjön här i norra Italien. Vi bokade in oss på Due Colombe. Matkulturen verkar ha hög nivå i hela Italien.
Vi blev avsläppta av taxin en stund innan vår utsatta tid. Stället såg väldigt diskret ut, som finare restauranger brukar göra. Det visade sig att vi skulle tillbringa kvällen i ett gammalt munkkloster från 1500- eller 1600-talet. (Servitrisen visste inte riktigt när jag frågade).
Om nu utsidan var diskret så var insidan ännu mer diskret. Det här var min uppdukade plats. Och, herregud (!!), rött plastglas till vattnet! Ja, jo, man tycker ju olika vad som är snyggt … 😉
Där var grannbordet. Väldigt diskret och avskalat. Ingen blomma. Inget ljus. Ingen musik. Bara en skål. Antar att mat och dryck ska tala för sig.
Väldigt vackert med dessa gamla klosterväggar!
Naturligtvis måste även handväskan få en egen stol/pall på en michelinrestaurang i gammalt kloster. Synd man inte hade en trettiotusenkronors väska eller nåt 😉
Vi valde en åtta-rätters avsmakningsmeny. Den variant som hette ”let’s see what’s going on”. Dryck kunde man välja i dryckesmenyn från en iPad. Varje vinsort hade en egen pdf. HUNDRATALS viner! Vi valde dock dryckespaketet som var anpassat till menyn som vi skulle ha. D v s åtta rätter, åtta glas vin. Små glas ska sägas. Annars hade det nog inte blivit så bra.
I samband med att vi bokade bord laddade jag in menyn i Google translate och läste upp för Andreas. Han sa typ, nä det där kan inte stämma, den måste ha översatt fel. Men jodå, det stämde visst, menyn var så galen 🙂
Det var egentligen inte ”bara” åtta rätter. Det kom först in en rätt som en ”hälsning från köket” som liksom inte gilldes. Innan de åtta kom in.
Till rätterna fick vi bröd med rökt smör. Så gott! Första rätten var tagliatelle på bläckfisk med stuvad vispad torsk, syltad lök och sibirisk kaviar. Andra rätten var råbiff milanesisk stil (vad det nu är) med fraciacorta- och persiljesås.
Tredje rätten var aubergine som smälter i munnen, curry, kokos och kanderad tomat. Fjärde rätten var risotto med ostron från Bretagne, burrata och frysta gurktärningar marinerade i tequila.
Femte rätten var kronärtskocka som friterats i ugnen, i två omgångar, i två olika gradantal. Det var visst på judiskt vis. Sjätte rätten var havskräfta och duva. Ja, havskräfta och duva. Till det dracks portvin! Jamen hur knasigt!?
Och sen de två desserterna. Sjunde rätten var yoghurt, bränd maräng, blekselleri och gin. Tror att ginet var i de där gröna kluttarna. Åttonde rätten var chokladfondant med kokt cigarr. Ja, kokt cigarr!! Jag sa ju att kocken var galen på denna michelinrestaurang i gammalt kloster! 🙂 Cigarren koktes sex gånger, han hällde av vattnet och fyllde på nytt mellan kokningarna för att få bort nikotinet. Sen öppnade han cigarren och plockade av bladen. Minns inte om han gjorde nåt mera. Men så galet kul och gott!
Vi förstår att han kallade menyn för ”Låt oss se vad som händer” för han hade gått fullkomligt bananas. Och someliern var så kompetent också. Så fint parade drycker till. Hon serverade och presenterade varje vin. Vad det var för druva och var den kom ifrån och lite historia. Till en av rätterna, minns inte vilken, serverade hon ett naturvin från en liten familjegård nära Venedig. Ett vin på en druva (druvan heter Doro som har sitt ursprung i italienska ordet för guld, oro), som bara finns på den gården så det är ett extremt ovanligt vin. Ett annat av vinerna var ett rött gjord på en druva som var en klon från nebbiolon. Den druvan hette nåt i stil med Ciavenaska.
Chefs kocken gled runt och pratade med gästerna emellanåt, serverade något, presenterade nån rätt osv. Som sagt, jag sa till honom ”you are crazy… in a good way”, han svarade ”that’s the best compliment I could ever get” 🙂
Ojoj, vilken upplevelse. Mat på högsta nivå, dryck på högsta nivå, service på högsta nivå. Det enda minuset var att det var på tok för stark belysning för vår smak. Den var verkligen gräslig. Jag har försökt mörka ner bilderna lite för att få det att se lite trevligare ut. Men men, det är väl deras standard antar jag. Men det var såklart ändå en fantastisk upplevelse!
Vi hoppade sen in i vår bokade bil och åkte tillbaka till campingen. Från michelinrestaurang i gammalt kloster till husbil på camping. Jag har ju sagt att jag gillar kontraster. 🙂
Här hittar man restaurangens egen webbsida.
Må bäst!
No Comments