Dimman låg som en slöja över landskapet. Som ett mjukt fluffigt täcke. Solen försökte höja sig över horisonten och liksom kliva upp ur täcket. Slöjan och ljuset förändrade sig i takt med att ängen gick över i skog som sen gick över i sjö. Lade man sen till de vackra färgerna på löven så var det lätt att känna att naturen är magisk.
Ni som följer mig via Instagram har redan sett de här bilderna. Men de tål väl att upprepas. Den vackraste platsen, vid sjön, längs vägen till jobbet, går det tyvärr inte att stanna vid.
Utsikten från min arbetsplats
Utsikten från min arbetsplats
Måste säga att jag har rätt vacker och rogivande utsikt från mitt fönster på jobbet.
Må bäst!
8 Comments
creando
3 oktober, 2012 at 11:14Verkligen! Jättefint! Utanför mitt jobb brukar Ostindiefararen ligga…på sommaren 🙂
Kramar
BeA - Ett Ord på Vägen
4 oktober, 2012 at 07:09Härligt att du känner som jag!!! Det är så bra att få reminder! Naturen är magisk och du är toppen!!! Kraaaam till dig Lena!
dianasdrömmar
4 oktober, 2012 at 07:39Vackert Lena, naturen är underbar och oförutsägbar kram Diana
Linda
4 oktober, 2012 at 05:12Vilka vackra bilder! Det gäller att njuta av de där vackra stunderna.
Vad heter du på Instagram?
Kram Linda
Sara
4 oktober, 2012 at 07:23Undrar också vad du heter på Instagram??
Vackra bilder du visar eller vilken fin omgivning du har!
Lifessilverliningandi
4 oktober, 2012 at 07:25Jo jag älskar vår vackra natur som man kan hitta så mycket kraft i! Kram Nilla
Queen of Kammebornia
5 oktober, 2012 at 03:49Vad härligt att ha sådan utsikt, då jobbar man bättre tror jag! Hoppas du får en fin fredagskväll!
Lena
5 oktober, 2012 at 07:57Ja, faktum är att jag ibland brukar släppa fokus på datorn och skrivbordet och bara titta ut och tänka ibland. Det funkar!