VÄRLDENS BÄSTA JULDAG

Lyckades sova till halv tio. Hungern gav sig till känna och svag huvudvärk p g a att jag sov så länge. Har legat på minus på sömnkontot i ett par veckor, så det var välbehövligt. Jag, maken och mellansonen R gav oss sen iväg till längdspåret.

 

Maken var glad över att klara av 3 km-spåret i kraftigt kuperad terräng och relativt högt tempo. Första riktiga fysiska ansträngningen sedan hans sjukdom trängde sig på i vårt liv. En seger!

 

På eftermiddagen tog oss jag och R iväg till spåret igen. Då fick jag mig en omgång av sonen i 5 km-spåret. Jag var så lycklig över att hänga med i hans tempo. Efteråt måste jag dö i en snödriva en stund.

 

Jag var ju tvungen att fråga om han tyckte att vi körde snabbt. Han sa att han kanske skulle kört liite snabbare om han varit ensam. Hörde ni, liiiiite, sa han! Och han är snart 23 och tränar ett antal gånger i veckan. Kaxig morsa!

När vi kom hem var kaffet färdig, lussebullarna tinade och bastun uppvärmd.

Julmiddagen ligger i magen och vi softar framför Så mycket bättre med en Irish coffee. Himmel och plättar vad det känns skönt i kroppen just nu. Världens bästa juldag helt enkelt.

Må bäst!