KÄNNER MIG PORÖS OCH BRÄCKLIG

 

Ja, just så är det. Jag känner mig rätt porös och bräcklig. Här följer ett rätt långt och utlämnande inlägg. Bara så ni vet.

 

img_7595

Jag säger som Ulrica sa härom dagen, det mesta i bloggvärlden är ju rätt positivit, glatt, glamoröst, you name it. Men givetvis ser ju inte livet ut så hela tiden och ibland måste man få, om man nu vill det, blotta även de mindre glada stunderna.

Jag har ju tidigare berättat om att jag har känt mig rätt sliten och jobbade hemifrån i ett antal dagar innan resan (resan som började med kaos). Resan var rätt tuff och krävde en hel del energi att hålla skenet uppe och vara en något så när trevlig reskompis för maken och våra vänner. De visste så klart om läget. Som min vän sa på telefon efter resan ”du var lite porös. Det var en Lena med hål i som vi träffade”. Så bra ord för att beskriva hur jag känner mig. Porös. Och bräcklig eftersom jag inte klarar så mycket just nu.

Jag tänkte mig att jag skulle må bättre efter några dagars semesterresa och sedan åka tillbaka till jobbet. Jag har ju ändå tagit det hiskeligt lugnt nu senaste tiden. Åkte tillbaka till jobbet och gjorde lite saker som inte krävde mycket hjärnkapacitet. Men det räckte med att jag läste ett mail som krävde lite tankar, för att det skulle bli kaos i huvudet och jag inte alls visste hur jag skulle lösa det. Det värsta är att jag tror att det inte alls var så komplicerat som min hjärna då tyckte. Som ett brev på posten har jag också fått en dunderförkylning. Så klart.

Så, jag åkte hem på eftermiddagen och är nu sjukskriven i tre veckor. Nu går allt verkligen i Skalman-tempo. Läkaren sa att jag får se det som en bonus ifall jag är tillbaka på heltid till påsk!!! Det känns väldigt konstigt för mig. Jag som alltid levererat snabbt och effektivt. Men jag lovar, det är skillnad. När jag förut har ”kopplat av”, d v s sitta-stilla-och-läsa-en-bok-kopplat-av så har det verkligen bubblat i kroppen. Nu har jag inget val. Jag kan nu ha helt tyst i huset och göra ingenting. Verkligen ingenting. Och det känns skönt! Nope, jag har inget val, som sagt!

Må bäst!

Det här inlägget postades i livet. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till KÄNNER MIG PORÖS OCH BRÄCKLIG

  1. Vad tråkigt att läsa men så bra att du har fått hjälp. Det låter som en klok läkare att skynda långsamt. Ta hand om dig ordentligt vännen! Kramar

  2. Lanclin-Linnea skriver:

    Been there, done that 🙁 Jag kan inte skriva så många kloka ord som hjälper, bara att jag tänker på dig. <3

  3. FREEDOMtravel skriver:

    Tråkigt att du inte mår bra, men du är verkligen inte ensam om detta fenomen! Jag har en nära kollega som varit borta ett halvår från jobbet. Nu är hon tillbaka, och det är skönt att se att hon verkar må bra igen! Själva jobbar vi väldigt hårt, samtidigt som vi inte riktigt har koll på hur saker ska gå, så vi har känt några gånger att vi ligger i riskzonen. Försöker tänka till, men det är inte helt enkelt i vår situation just nu. Önskar dig verkligen bättring i den takt som är bra! Kramar

  4. Klokt och viktigt att du stannar upp nu! Var rädd om dig!

  5. Ulrica skriver:

    Som jag skrev i mejlet till dig.. varmaste kramar.
    Ta hand om dig nu, säg bara till om jag kan göra något för dig <3

  6. Fru Sederblad skriver:

    Jag vet exakt hur du känner! Ta det lugnt och krya på dig. För mig funkar det bäst att ligga i soffan och kolla på serier. Men i det akuta stadiet kunde jag inre göra någonting alls. Kram!

    • Lena skriver:

      Tack snälla för stöttning. Jag har inte ens klarat några längre stunder framför tv’n, men det går bättre nu. Som sagt, Skalman-tempo!

  7. Ekenäsliv skriver:

    Lena… Du träffar så mitt i prick.
    Å jag vet hur du menar med at vara bräcklig och porös.
    Å TACK snälla du för att du delade med dig av det här.
    Så många som känner som du.
    Å så bra att du tog hjälp och nu är sjukskriven.
    Bara ta hand om dig, gör det DU mår bra av.
    Och jag blir verkligen verkligen berörd av ditt inlägg.
    Tårarna bränner verkligen och gråten sitter i halsen och stockar.
    Känner verkligen för dig.
    Va rädd om dig.
    Varma kramar Anna

  8. Milla skriver:

    Å Lena – jag kunde nästa känna det där när du skrivit om dina pauser – att det kanske ändå inte alls räcker. Och vara på språng även på semester är kanske inte det mest avkopplande även om det är härligt att uppleva annat – när man är mottaglig. Det är ju så många som vittnar om hur lång tid det tar att faktiskt hamna i det där brända läget, och faktiskt länge att ta sig därifrån. Jag tänker så ofta generellt när många medialt beskriver sin rastlöshet, att det ska hända så mycket, och svårt att sitta still att det skulle vara något positivt – men jag tror det blir efter ett tag ett uttryck för något annat. Jag tycker bloggvärlden är lite väl fyllt av detta tyvärr — det är verkligen fint och ärligt av dig att du berättar om den här bräckligheten, som ju kan drabba oss alla när vi minst anar. Eller vill tro.
    Jag hade funderat ett tag här i höst på om vi skulle prova igen o hitta en tid att ses igen (men jag har tagit det varligt att bestämma saker av lite olika skäl) kanske över en fika eller lunch – men det får vi spara vidare på ! Har en grej som dykt upp i livet som jag vet du har erfarenhet av som skulle vara värdefullt att bolla lite runt men det får stå på vänt. Ta all tid som behövs och gör exakt vad känner för i stunden Lena — många tusen kramar från mig! //Milla

    • Lena skriver:

      Tack snälla för dina ord! De värmer! Jag tycker för min egen del att det är enklast att vara öppen och ärlig med läget, utan att för den sakens skull gå över gränsen för vad som är för privat. Och kan jag hjälpa någon att tillåta sig att känna sig skör så är jag bara glad!

      Jag har också funderat flera gånger på att ses snart, men som sagt, just nu funkar inte det så bra. Jag hjälper dig gärna med vad det än är. Vi hörs!

  9. Maria skriver:

    Inte roligt att läsa om din situation men så glad att du delar med dig. Har inte varit så aktiv på bloggsidan på ett tag. Vare sig på min egen eller varit inne och läst. Därav sent svar. Har själv haft en tuff period med mycket jobb så har valt bort bloggarna lite. Bra att du har fått hjälp och att din läkare verkligen förstod vad du går igenom och ger dig möjlighet till tid. Samt att din chef även förstår. Viktigt att inte skynda på processen när orken tar slut. Viktigt att ge sig själv tid till vila och vad man behöver. Ge dig själv tid nu. Tänker på dig och sänder dig på många varma kramar
    Maria

  10. Hej Lena!
    Har tänkt skriva sedan du publicerade inlägget, men saker har kommit emellan hela tiden, men nu så. Det är så lätt att hamna där du är, jag vet. Var ju hemma ett och ett halvt år. Mitt började på semestern, där jag hoppades kunna varva ner men varvade upp istället. Jag kunde inte läsa varken böcker eller texter på datorn. Minnet var nästan helt borta. Kunde inte titta på tv heller. Gick på mindfullnes och medicinsk yoga. Bloggen hade jag kvar för att det gav kreativitet och glädje. Pratade med psykolog några ggr i månaden. Fick lära mig att göra en sak i taget och vara helt närvarande i det jag gjorde. Ja Lena, vilken tur att du har en doktor som lyssnar på dig, det finns så många som inte gör. Det är så viktigt att du skyndar långsamt och inte har bråttom. Jag är tillbaka och i början kom jag inte ihåg mycket, men sakta men säkert har faktiskt minnet återvänt. Däremot kan jag inte göra mer än en sak i taget. Så att ha många bollar i luften som är så bra att ha på alla jobb, har inte jag längre. Jag vet ju att du är mycket ute i friska luften och det är läkande, sedan måste du varva ner och bara kunna vara. Gör saker du mår bra av, men inte för mycket av det goda heller. Hjärnan måste vila. Ta vara på all hjälp du kan få och var riktigt rädd om dig. Kram Helena

    • Lena skriver:

      Tack snälla snälla du för fina ord. Ja, du om någon vet ju hur det känns! Ja, precis, bloggen känns ju som en avkoppling så den vill jag ju inte pausa helt, även om jag dragit ner lite.

  11. Pingback: NÄR HUVUDET ÄR I KAOS - Gott för själenGott för själen

  12. Pingback: MED ÖNSKAN OM ETT GOTT SLUT - Gott för själenGott för själen

  13. Pingback: TRÄNINGEN HÅLLER MIG UPPE - Gott för själenGott för själen

  14. Pingback: JAG MÅR BRA NU! - Gott för själenGott för själen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *