Jag tror att det är oerhört viktigt att kunna njuta av sitt eget sällskap. Det skapar en trygghet och en styrka i att man inte är beroende av någon annan för att må bra.
Jag vet de som blir jättestressade över tanken på att vara ensamma hemma om det så bara är en fredagkväll, typ. Eller får panik över tanken på att vara utan sin partner över en hel helg. Jisses! Fy vad jobbigt att vara så beroende av nån. Jag tror att det är bra att i det läget jobba på sin egen trygghet.
Det går ju liksom inte att vara helt säker på att det alltid finns nån annan där som ska fylla det där tomrummet. Man kan inte hänga upp sitt liv på nån annan.
Jag trivs alldeles utmärkt i mitt eget sällskap. Jag tycker att det är helt okej att göra saker ensam. Även om det såklart är trevlig med sällskap. Jag har åkt på event ensam och jag tar ofta vandringsturer ensam. Det är ett sätt att grunda i sig själv. Att ta reda på vem man är.
Igår tog jag en 14 km lång vandringstur på Ångsö. Pausade flera gånger på klipphällar och vid picknickbord. Ingen musik, ingen pod, ingen tidning, ingen bok. Bara jag och mina tankar. Eftersom jag gjort det så många gånger nu så tänker jag oftast inte på nåt alls. Jag bara är. Eller tänker på hur vackert och njutningsfullt det är.
Som här. Då jag åt lite italienskt plock och njöt av tillvaron.
Eller här då jag stannade upp för att konstatera att jag nog aldrig sett så mycket enbär förr!
Stannade till för att fota de här fina skogsfåren, ja de heter faktiskt så. De var jättefina. Lite svårt att se på bilden hur fina de var.
Stannade titt som tätt för att njuta av utsikten. Här konstaterade jag att hösten tydligt är på väg!
Hur tänker ni kring det här med ensamhet?
Må bäst!
No Comments