ETT 50-ÅRSKALAS SENARE

 

Att titta på bilder när man är ett 50-årskalas senare är så roligt. När man är med och rattar självaste kalajset så hinner man liksom inte delta mentalt så mycket. I alla fall inte jag. Jag vill gärna hålla koll på läget. Se till att det är påfyllt över allt, se till att det är fräscht över allt och kolla så att alla verkar vara nöjda. Nu var det ju inte jag som fyllde 50, det gjorde jag för 2,5 år sedan. Självaste födelsedagsbarnet var min livskamrat A.

 

Jag hade köpt en ny klänning till kalaset, i Kiel, men den klänningen har ett rätt tjockt tyg. Just på kalasdagen var det typ medelhavsvärme, så det fick bli ”en gammal trasa”. Faktum är att den är så gammal som 13 år! Jag köpte den till min systers bröllop. 🙂

 

Pinsamt att jag inte fått ur mig det här inlägget förrän nu, typ en månad senare… Men vi börjar från början den dagen. Jag, A och hans dotter åt champagnefrukost för att kicka igång dagen.

Det var hans dotter som iscensatte hela festen. A ville egentligen inte ha nån tillställning, men det tyckte hon att han skulle få. Roligt att det kom långväga besökare. Förutom Enköpingsbor så kom det representanter från  Sala, Uppsala, Stockholm, Fagersta, Tyskland och Schweiz.

 

Någon fick i uppdrag att fylla ballonger med helium och några fixade med dekorationen (jag och A’s dotter).

 

Både hyrda lokaler och partytält blir så lätt stela och omysiga. Det är viktigt att man försöker anstränga sig lite att inte bara tänka på bordsdekorationen, tycker jag. Ett effektivt sätt är att ”ta ner taket” lite. Jag hittade ett par gamla slitna reglar som jag knöt fast i ”takstolen” för att få ner höjden lite. Sen hängde jag ett par ljusslingor lite slarvigt och oregelbundet över reglarna. För att få till en lite mjukare känsla så rev jag av några tygremsor (samma som bordsdukarna) och knöt även dem lite slarvigt. Och till sist knipsade jag av kvistar från Murgröna som fick hänga och dingla.

 

Dottern hade bestämt att det skulle gå i ljusa färger, framför allt vitt. Men även enbart vitt kan ju lätt bli hårt. A tycker om färg så det fick bli Gerbera, som fick samsas med murgröna-slingor. Först dukning för fika…

 

Och sen dukning för middag… Färdigvikta servetter hade A’s dotter hittat på nätet. I papper, men jättefina.

Dukning och dekoration blev tydligen väldigt uppskattat! Roligt!

 

Det var ju inte direkt läge att elda, men den var fin som detalj!

 

Lite bakom-kulisserna-bild. När dekorationen var klar, snabbade jag mig att skjuta av några bilder innan gästerna kom. Hehe, fortfarande med sandaler på fötterna 🙂 A’s morbror står med ryggen till och hänger upp nåt i smyg.

 

Så var det då dags. Festen startade med snittar och champagne. Välkomsttal hölls på svenska och tyska. (Herregud! Jag förstår fortfarande tyska efter 35 år!!)

 

Efter presentöppning med tillhörande tal och gråtkalas var det dags att fika. A’s duktiga syster hade gjort tårtan. Jamen ni ser ju! Så himla fin och så himla god! Ändå påstod hon att allt gick åt skogen. Jag kan ju bara föreställa mig hur det hade varit om det inte hade gått åt skogen!!! 🙂

 

Sen var det mingel där engelskan fick tas till som hjälp. Några kan bara svenska och några kan bara tyska och några kan engelska, så det fick bli en mix. Så frustrerande för mig att förstå tyskan hyfsat, men knappt få fram ett ord. Reflexmässigt kommer det upp engelska ord i huvudet. Och det blir ju inte så bra alla gånger.

 

Efter nån timme eller två tog vi fram den italienska buffén. Ja, det kan hända att det var jag som tipsade om buffén från Ica Maxi… 🙂

 

Jag kan säga att det var först en viss utmaning att få tag på is efter ett antal veckors värme (jag tror vi tömde stan på is) och sen en utmaning att hålla dryckerna kylda.

 

Även den varmaste dag kan bli lite kylig på kvällen/natten. Byxorna är från MQ och nya för kvällen. Toppen är en Tiger, några år gammal. Och sen favvon… den stickade långkoftan som säkert är 25 år gammal. Såååå skön och perfekt vid såna här tillfällen.

Efter ett par månaders förberedelser och typ 10 timmars kalasande kröp vi isäng. Och jag tror bestämt att födelsedagsbarnet var väldigt nöjd med sin dag!

Må bäst!

Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till ETT 50-ÅRSKALAS SENARE

  1. Pingback: BLOMSTRANDE BALKONG - Gott för själenGott för själen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *