STÄDJAN-NIPFJÄLLETS NATURRESERVAT – EN VANDRINGSTUR

Jag har hört talas så mycket om Städjan-Nipfjällets naturreservat. Och jag har varit så nära att vandra där flera gånger, men det har inte blivit av. Men på midsommardagen blev det äntligen av.

 

Städjan i Städjan-Nipfjällets naturreservat

Städjan i Städjan-Nipfjällets naturreservat

Efter midsommarfirandet i en stuga i Idrefjäll så kände vi oss redo att ta en tur upp på Städjan. Den dagen blåste det så man nästan stod still i luften.

 

Man kan gå dit från Idrefjäll, men vi valde att ta bilen. Vi parkerade vid en parkeringsplats med ganska många bilar. Det verkade vara ett populärt ställe att hänga på.

 

A knatade duktigt på 🙂 Det var hans första riktiga fjällvandring.

 

Det syns såklart inte så bra på bild, men det var rejält brant på sina håll… Och rejält stenigt! Vi kämpade på! Sen, plötsligt… så kommer det några galningar och springer om oss i denna steniga uppförsbacke! Inte nog med det. Det kom några till och sprang om oss!  Det kändes lite snopet. 🙂

 

Belöningen kom då man kom upp till trädgränsen! Så vackert!

Roligt att se flera barnfamiljer vandra längs lederna. Det minsta barnet vi såg var nog typ 4 år! Imponerande! Om du föreställer dig att det skulle vara för jobbigt för dig att vandra så kan du nog glömma det! 🙂

 

Det var galet blåsigt och växlande molnighet och inte speciellt varmt alls, denna midsommardag. Eftersom det var tråkväder, inte hade varit jättelätt vandring och det var A’s första fjällvandring så gick vi inte upp på toppen. Jag ville inte att det skulle bli avskräckande, så jag beslutade att vi skulle vända.

 

På väg ner träffade vi på de här lurviga kompisarna. Så söta blommor! Nån som vet vad de heter?

 

Tillbaka nedanför trädgränsen igen, där det var mindre blåsigt, landade vi i riset. Åt pastasallad…

 

… och fikade. Låg på rygg, andades, tittade på molnen och bara va’ en lång stund! Härligt!

 

Då vi kom tillbaka till parkeringen såg jag de här kvarglömda (eller möjligen kvarlämnade) charmiga skorna. De ser sååå sköna ut!

 

Inom naturreservatet finns ett antal bergstoppar. Städjan är en av dem, eller egentligen två, som ni ser på första bilden. Den högsta är 1 131 m över havet. Det sägs att författaren till Sveriges nationalsång fick inspiration från just den bergstoppen. I området finns även några sjöar för ädelfisk. Här finns också Sveriges högst belägna väg och världens sydligaste sameby. Kan man hitta på ett rekord så gör man väl det 🙂 Källa: Wikipedia och graenslandet.se.

Nån gång vill jag se mer av detta fina område, Städjan-Nipfjällets naturreservat och kanske ta toppen. Kan bara föreställa mig hur vackert det är där uppe på Städjan!

Må bäst!

Det här inlägget postades i hälsa & friluftsliv, resor - långa & korta. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till STÄDJAN-NIPFJÄLLETS NATURRESERVAT – EN VANDRINGSTUR

  1. Camilla skriver:

    Härligt! Vi brukar (får man väl säga efter två gånger!?) parkera på Nipfjällets sommarparkering. Då kliver man ur bilen rakt in i fjällmiljön. Dock kan man få stå ut med mera vind 🙂

  2. Härliga bilder! Vi var uppe på Mulen i måndags och kommer absolut tillbaka till Nipfjället fler gånger 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *