livet

EN SÖNDAG DÅ ALLT OCH INGET HÄNDE

Vissa dagar, på jobbet eller hemma, så tycker jag att jag gör en massa saker hela tiden, men det känns som att jag inte hunnit nåt alls. En sån dag var det denna söndag trots att jag gick upp halv sju.

När jag vinglade upp vid halv sju hade redan A varit uppe en halvtimme denna söndag. Han gjorde sig i ordning för resa. Strax efter sju skjutsade jag honom till flygbussen för vidare färd till Arlanda. Det var dags för tjänsteresa till Italien den här gången. Och han kommer inte hem förrän på lördag kväll! Vi är definitivt inte vana vid att vara ifrån varandra så länge så jag längtar redan.

När jag kom hem tog jag med mig frukost till sängen och myste en stund. Efter lite pyssel och fix så kom dottern. Hon fyllde 25 igår, men ska inte ha kalas förrän nästa helg. Vi hade bestämt att vi skulle baka bullar tillsammans. Eller åtminstone till en början.

Hon tyckte vi skulle göra dubbel sats, så det fick det bli. Efter en stund blev hon hämtad av sin sambo som skulle ta henne med på en födelsedags-överraskning. Så där stod jag med bulldeg upp till armbågarna typ. Jag tappade räkningen, men det blev väl sisådär 70 bullar eller nåt. Det kändes som att det aldrig skulle ta slut. Men självklart klagar jag inte. Jag hjälper henne så gärna. Och kanske räcker några bullar till mitt kalas senare i höst. När de var klara, och när jag ätit lunch, och städat undan det värsta kladdet, så belönade jag mig med en löprunda i höstsolen. Det var riktigt skönt!

När jag kom tillbaka så städade jag huset och duschade. Efter det var det redan dags för middag och sen var jag tvungen att jobba ett par timmar.

Plötsligt var dagen slut och det kändes som att jag hade haft en söndag då allt och inget hände. Frustrerande att tänka på det jag hade hoppats hinna istället för att vara nöjd med det jag faktiskt hann. Jag brukar oftast lyckas tänka positivt numera, men ibland så kommer de där tankarna tillbaka. Så dumt!

Känner ni igen det där med känslan att göra en massa, men ändå tycka att man inte hunnit nåt?!

Må bäst!

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply
    Maria -Wikers Liv
    7 oktober, 2019 at 07:31

    Jag känner igen mig! Precis! Kanske för att man haft FÖR höga förväntningar, trott att msn skulle hunnit mera. Hade det varit jag som blev ”lämnad” med bulldegen så hade det kunnat vara en bidragande grej till att jag känt så. Typ att det tog lite mer tid att göra den saken än vad jag hade tänkt. Jag försöker också precis som du att tänka positivt, men ibland är det jobbigt att ”bli av med tid”. Nu när jag har ”hur mycket tid dom helst” har jag ”råd” att slösa med tiden på ett annat sätt. Det gör inte så mycket längre om det kommer annat emellan som tar min tid som jag tänkt lägga på något speciellt. Jag känner att jag hinner ändå, typ.
    Min man är också borta i jobb då och då, och allt som innebär mer än två nätter i rad är långt tycker jag! Tänk när han jobbade borta mån-fre i 5 års tid och barnen var små… det funkade då, men nu skulle jag aldrig ha det så.
    Kram och hoppas du får en fin vecka, trots saknad.
    /Maria

  • Reply
    dianasdrömmar
    8 oktober, 2019 at 07:37

    Oh ja, hög igenkänningsfaktor på det:)kram Diana

  • Reply
    NÄR DOTTERN HAR FÖDELSEDAGSKALAS - Gott för själen
    17 oktober, 2019 at 05:30

    […] Bakningen sköter hon gärna själv. Här håller hon på med Chocolate chip cookies. Bullar fixade jag visserligen åt dem. Och vissa av er kanske såg på Instagram Stories hur det gick med jäsningen […]

  • Reply
    Sallys hus
    17 oktober, 2019 at 08:19

    Jag ÄLSKAR att du belönade dig med en löprunda…jag hade typ belönat mig med en bulle….eller två..eller tre….
    eller kanske tom FEM…..
    Det är därför jag inte bakar bullar så ofta…;)
    Å japp det där känner jag igen… jag är expert på att sätta upp skyhöga mål och bara se allt jag inte hann…
    DUMT..jag håller med.
    Kraaaaam

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.