Om man tänker efter så kan man se skogen som en bästa vän. Den tar emot en som man är, osminkad och i kanske slitna kläder.
Den lyssnar om man vill berätta något och berättar inte för någon annan.
Den omfamnar en och ger en trygghet om man behöver.
Den kan ge en glädje och energi.
A har haft på tok för mycket på jobbet på senaste tiden. Eftersom jag har en historia av utbrändhet så ser jag tecknen och jag vet vad det kan handla om. Det är lätt att bli rädd för sig själv när man glömmer saker hela tiden. När man är totalt orkeslös och inte orkar det minsta lilla blir det riktigt obehagligt. När minsta lilla motgång blir som ett berg att bestiga.
Jag tvingade honom att släppa taget om krattor, trädgårdsmaskiner och måsten. Packade en rygga och körde till skogen. Gick en liten bit i skogen och satte oss på en sten och filosoferade en stund. Kan tyckas vara galet att sitta ute i en halvmörk skog i gråmulet och fuktigt väder, men ack så livgivande. Jag tror att någon kanske kände att skogen är som en bästa vän. Vi åkte tillbaka dagen efter.
Må bäst!
3 Comments
Havgrim
5 november, 2019 at 01:35Tack Lena. Jag har också en historia med utbrändhet och depression. Nu jobbar jag 85% fördelat på 4 dagar och just idag fick jag en härlig skogpromenad efter frukost. Jag instämmer i alla dina ord om att skogen tar emot allt jag ger den och dessutom gör den det med lugn och harmoni. En skog förstår att inte brusa upp för små oförrätter – för om hundra år kan den stå kvar och vem minns de små tingen då?
andreas
5 november, 2019 at 04:52Tack min fina för att du ser, för att du vet och för att du agerar och finns där. Skogen kan vara en vän men den kan inte mäta sig med dig och vad du betyder för mig. Älskar dig ❤️
nillahalsaharmoni
6 november, 2019 at 07:05Förstår precis vad du menar Lena! Naturen – om det så är i skogen eller ute vid havet, tar emot var och en precis som vi är! Så fint att du finns där för Andreas. Du vet ju vad det handlar om!
Kram Gunilla