en blogg för att utmana

Visar alla inlägg taggade med hälsa

LÖPTUR I BERGEN PÅ SAMOS

En av mina träningspass på Samos blev en löptur i bergen. Många drar ner på träningen under semestern. Jag brukar göra tvärtom. Under semestern har jag ju mera tid att träna, tänker jag.

 

Jag får som motargument ”jamen på semestern vill man ju koppla av”, och då säger jag, ”ja, just det”. För mig är det verkligen avkoppling att träna. Så skön känsla när må-bra-hormonerna sprider sig i kroppen och jag blir pigg i knoppen och avslappnad i kroppen.

 

Denna gång drog jag iväg vid 7 medan solen höll på att gå upp.

 

Löptur i bergen på Samos

Löptur i bergen på Samos

De omslutande bergen är alltid nära i Kokkari, som är den lilla fiskeby på Samos som jag bodde i. Och lederna är det varierande skick på. De här var nog en av de bättre 🙂

 

Men när leden började smalna av så här pass och bära iväg in i buskaget så backade jag och valde en annan väg 🙂

 

Detta magiska ljus på morgonen!

 

Titt som tätt passerade man olivträd.

 

Efter en stunds runt-vimsande på leder i bergen var det dags att vända om och ge sig av hemåt till hotellet igen.

 

Svettig och härlig och redo för att ta sig an dagen!

Men nu är jag hemma igen. Nu får jag ta mina löprundor i en helt annan miljö. Det har ju visserligen varit nästan lika varmt här hemma nu ett bra tag. Men det finns inte lika mycket berg, hav och palmer här. Jag får nöja mig med ett par konstgjorda små sjöar. Just idag var det bara 24 grader och regnet hängde i luften. Nu blir det dusch och frukost. Sen ska jag ta mig an denna dag.

Må bäst!

EN TIDIG MORGONRUNDA I KOKKARI

Givetvis blev det en tidig morgonrunda i Kokkari på Samos, den allra första morgonen. Ni vet ju vid det är laget att jag älskar att ställa klockan när jag är ute på resa. Älskar att ge mig ut för att se staden/byn vakna.

 

Tidig morgonrunda i Kokkari

Tidig morgonrunda i Kokkari

Knappt en kotte som var vaken. Någon enstaka turist som var påväg från bageriet gissningsvis.

 

Jag sprang längs gator och gränder.

 

Vidare längs strandpromenaden som kantas av tavernor. På nåt enstaka ställe förberedde man restaurangen för dagens besök. Sopade lite. Spolade bort smuts med vattenslang. Allt i lagom morgontempo.

 

Sprang vidare längs bukten och hamnade på en annan liten strand. Vidare upp för trapporna till hotellet där.

 

Löpte vidare genom byn längs gatan en bit och sen ner på stranden i den vackra morgonsolen.

 

Sen körde jag en spurt på stranden. Vet ni hur jobbigt det är att springa på klappersten?! Tokjobbigt, men så vansinnigt skönt det biter i rumpan!

Efter dusch och frukost fick jag belöningen då endorfinerna rusade runt i kroppen. Färdig att koppla av på beachen hela dagen.

Må bäst!

IMORGON BÄR DET AV TILL SAMOS

 

Första semesterdagen började med en löprunda. Med knappa 18 grader vid sju så var det riktigt skönt i luften! Härlig start på semestern. En semester som imorgon fortsätter med en sista minuten till Samos.

Förresten, vad tycker ni om mitt nya blogg-tema? Äldsta sonen har hackat lite. Jag ger honom minst sagt flummiga tankar och önskningar om hur jag vill att det ska se ut. Han testar lite och jag får titta, jag säger ”xx var bra, men vi kanske ska fixa lite med xxx” och sen testar han lite igen, sen säger jag ”jaa, det ser jättebra ut, men nu blev det lite obalans vid xxx, eller vad tycker du”. Så håller vi på. Eller jag håller på, och han har tålamod. Och nu är jag jättenöjd!

 

Eftersom A ändå jobbar, och jag inte har nån lust att bara hänga hemma, och möjligen göra korta dagsutflykter, drar jag iväg. Jag har aldrig rest ensam på en sån här typ av resa, men har inget emot det.

 

Jag har aldrig varit i Grekland förr, så det ska bli spännande. Jag har en känsla av att omgivningarna kommer att se heeelt annorlunda ut än på dessa bilder! 🙂

Idag blir det lite fix och packning, och tidig sänggång. Klockan kommer att stå på 3 imorgon bitti. Lite halvjobbigt, men jag ser det positiva med att vara på plats på hotellet vid lunch.

Har ni några tips om Samos!?

Må bäst!

BAM – FÖRSTA LÖPRUNDAN PÅ EN EVIGHET

BAM, äntligen lyckades jag ta mig ut på en löprunda. Den första på en evighet. Jag har haft en segdragen förkylning, som gjort att jag inte velat träna. Har man en rinnande näsa och hosta är det inte så bra att anstränga kroppen så pass som löpning gör.

Dessutom har det ju varit galet varmt när jag kommit hem från jobbet på kvällarna så det har inte känts som läge att ge mig ut. Idag jobbar jag hemifrån så jag kunde ge mig ut på morgonen. 22 grader! Rena kylskåpstemperaturen om man jämför med hur det varit på kontoret senaste tiden 🙂

 

Men nu så. Nu körde jag riktigt slut på mig. Det var så skönt! Det ger verkligen ett lyckorus! Nu har jag ätit frukost och ska duscha. Snart ska jobbdatorn kickas igång för sista gången innan semestern! Tjohooo!

Må bäst!

EN TIDIG VANDRINGSTUR TOPPADES MED BAD

Vill man gärna gå på en vandringstur, men det är typ tokvarmt, så kan man ju ställa väckarklockan alldeles för tidigt för att vara söndag. Är det värt det då?! Så klart det är!

 

En tidig vandringstur

En tidig vandringstur

En snabb bild med luren i starten av turen. Det var 26 grader redan då på morgonen!

 

Älskar att gå längs den slingrande leden då se solen sippra in mellan trädstammar och grenar. Så skönt ljus! Men målet var badklipporna.

 

En svan glider förbi och hälsar oss välkomna till klipporna först, tills den inser att vi har en väldigt nyfiken och ivrig hund med oss. Då talade den om med uppblåst fjäderdräkt att den inte var jätteförtjust. Den gled in i vassen en bit bort och kom sen ut med några ungar. Full förståeligt att den var lite reserverad.

 

Där. På klipporna. Där hängde vi några timmar och bara va’. Det jobbigaste var väl att plocka fram pastasalladen. Typ. Så njutbart! Japp, jag badade. Jomen är det i runda slängar 30 grader i luften så kan ju även jag tänka mig att bada 🙂

 

Där hängde vi tills det var dags att avsluta denna utflykt. Har jag sagt att det är värt att ställa klockan för att ta sig en tur!?

Ha en bra start på veckan!

Må bäst!

NJUPESKÄR I FULUFJÄLLETS NATIONALPARK – FALLET RUNT

Jag var i Fulufjällets nationalpark och såg Njupeskär förra midsommarhelgen. Denna midsommarhelg fick jag uppleva det igen. Uppleva Sveriges högsta vattenfall och gå fallet runt. Och äntligen hitta Old Tjikko. Så vackert med skogen, bäckarna, fallet, bergen och vidderna!

 

Njupeskär – fallet runt

 

Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall, i Fulufjällets nationalpark

Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall, i Fulufjällets nationalpark

Det kanske inte ser så mäktigt ut så här på bild om man bara tittar på själva fallet. Men om du jämför med bron/spången i nederkant på bilden så får man lite mera perspektiv till hur högt det är! 125 meter närmare bestämt.

 

Vi var på plats i nationalparken vid nio på morgonen. Jag hade fått tips om att vara där senast strax före tio på morgonen (lite beroende på tid på året förstås) om det är soligt, ifall man vill ha några härliga soliga bilder på fallet. Om det nu skulle råka vara sol just den morgonen. Från parkeringsplatsen vid Naturrum är det ungefär två km fram till fallet. Det är väldigt lättgånget så tillvida att det är grusat eller spänger att gå på. Men visst, en viss stigning är det en bit och sen är det en trappa, som är så pass brant att den närmast gränsar till en stege, på 76 steg (japp, A räknade! ) som man går för att komma ner till fallet och sen upp igen om man vill tillbaka till leden. Men låt er inte avskräckas. A har varit storrökare och haft ett typ obefintligt intresse av att röra på sig och för honom gick detta hur bra som helst!

 

Vackra bäckar ynglar av sig från fallet.

 

Den här bron/spången i vänsterkanten på bilden var tyvärr rätt dålig en bit fram p g a att lavin- och stenras hade förstört den. Det satt en varning och avspärrning.

 

Vi stannade en bra bit före det trasiga. Jag kunde zooma in en hel del för att få en lite närmare bild.

 

Tillbaka från den lilla avstickaren från leden fram till fallet pausade vi med fika vid Njupeskärsstugan (en övernattningsstuga med rastplats, grillplats och toalett) innan vi började stigningen mot toppen.

 

Fallet från ovan

 

Efter en hel del pustande och frustande var vi till sist uppe på bergsplatån. En platå som är gigantiskt stor, enligt min mening. Där finns bl a Rösjön och Rösjöstugorna. Där finns även världens äldsta träd Old Tjikko, som vi hittade till sist! Här kan du läsa om hur man hittar dit.

Efter en till paus vid Old Tjikko knatade vi vidare för att komma på ovansidan av fallet. Det ser lite fjuttigt ut på de här bilderna 🙂

 

Men om jag lägger till den här bilden så kanske man får en bättre känsla över höjden!

 

Som ambassadör för Kvinnliga äventyrare så var jag i mitt esse där!

 

När vi var nöjda med fallet gick vi vidare längs leden mot slutmålet. Efter en bit kom vi till ett fint vindskydd med grillplats. Det ser inte mycket ut för världen bara så där.

 

Men om jag lägger till den här utsikten från vindskyddet så kanske ni håller med mig om att det är fint!

 

Har ni bara den minsta möjlighet att besöka Fulufjällets nationalpark med vattenfallet Njupeskär och trädet Old Tjikko och kanske gå fallet runt, så gör det! Så härligt! Rundan var cirka 8 km, inklusive en avstickare på ett par hundra meter till fallet och en avstickare till trädet. Ni ser ju så nöjd jag ser ut! För oss tog det ungefär sex timmar totalt. Inklusive några mat- och fikastopp, mina ständiga fotopauser, hämta-andad-pauser och ligga-på-rygg-i-riset-och-lyssna-på-hur-tystnaden-susar-i-öronen-pauser! Jag vill tillbaka igen. Jamen jag har ju inte sett Rösjö-området exempelvis. Och en hel del annat!

Har jag sagt att ni borde besöka det där stället?! Bara gör’t! 🙂

Må bäst!

ETT AXPLOCK FRÅN EN UNDERBAR MIDSOMARHELG

Det får först bli ett axplock från en härlig midsommarhelg innan jag får ordning på alla bilder. Sitter nu i bilen på väg från Idrefjäll med bomull i hjärtat.

 

 

Vi har haft stughäng och tittat på utsikten.

 

Vi har hängt i fjällvärlden.

 

Vi har haft loungehäng.

 

Vi har fikat i mossa och ris.

 

Vi har varit vid Sveriges högsta vattenfall.

 

Vi har njutit av magisk skog.

 

Vi har träffat renar.

 

Vi har träffat världens äldsta träd, Old Tjikko.

 

 

Vi har fascinerats över oändliga vidder.

 

Vi har haft ett antal brashäng.

 

Champgane och jordgubbar

Champgane och jordgubbar

Vi har ätit gott och druckit gott.

Vi har haft det heeeelt underbart!

Må bäst!

NATURENS VACKRA SKAPELSER

När jag är ute på tur så ser jag saker jag inte ser annars. Naturens vackra skapelser. När jag pausade vid en vandringsled för ett tag sen, och bara kopplade av, så lät jag tankarna flöda och blicken vandra.

 

En av naturens vackra skapelser

En av naturens vackra skapelser

Jag lät blicken vandra ut över Mälarens vågor. Längs strandens träd och buskar. Och upp i himlen. Den tidigare helt molntäckta himlen började skingra sig.

 

Naturen skapade ett sånt vackert skådespel på himlen.

 

Molnen ändrade form och mönster med en rasande fart.

 

Typiskt sånt jag inte ser annars. Möjligen tittar jag upp på himlen för att se om det verkar bli fint väder. Men hur molnen ser ut, det tänker jag nog aldrig på. Utom när jag ger utrymme för det, längs en vandringsled i skogen vid en sjö! Så bra för hälsan. Så Gott för själen!

Må bäst!

SKOGEN GER OM DU GER DEN CHANSEN

Brukar du hänga i skogen? Det gör ju jag emellanåt. Och jag måste säga att skogen ger så mycket bara man ger den chansen. Den ger så mycket möjlighet till eftertänksamhet.

 

Den ger så mycket energi.

 

Den ger så mycket lugn.

 

Den ger så mycket avkoppling.

 

Skogen ger bara man ger den chansen

Skogen ger bara man ger den chansen

Det är som att nåt händer när man ger sig ut i skogen. Jag som annars är full av liv och energi blir som helt annorlunda. Eller jag känner mig annorlunda i alla fall. Jag är mer närvarande. Mindre stressad. Mer fokuserad. Hör mera detaljerade ljud istället för en ljudmatta. Mer avslappnad. Ser mer detaljer.

Skogen ger en möjlighet att landa och vara den man är utan krav.

Må bäst!

FIRA NATIONALDAGEN LÄNGS EN VANDRINGSLED

Var ska man fira nationaldagen om inte längs en vandringsled?! Inte vet jag, men en avkopplande tur i naturen är ett av de bästa sätten, om ni frågar mig i alla fall.

 

Äntligen ute på tur igen

 

Det var senast på Sista april som vi var ute och knatade i skogen. Vi har liksom inte hunnit med nåt sånt på ett tag. Så det var så härligt att komma ut igen.

 

Till en början var det så här mulet.

 

Molnen skingrade sig

 

Vi slog läger längst ut på udden och efter en stund skingrade sig molnen. Började med att fika lite. Sen satt vi mest och bara va’! Jag fascineras över att det känns helt okej att bara sitta där intill varandra och bara vara tysta och låta tankarna flyga. Skulle vi ha suttit hemma i soffan i ett tyst hem skulle det ju inte känns lika bekvämt. Det hade känts väldigt märkligt. Undrar vad det är med naturen som gör att man bara kan göra ingenting där?!

 

I Härjarö naturreservat, som var dagens mål, finns ett antal badplatser. Några med strand, någon med klippor och några med bryggor. Väldigt välordnat.

 

Avkopplande

 

Det är så härligt att bara sitta där och titta ut över sjöns skådespel. Att lyssna på fågelkvitter och vågornas svaga svalp. Så avkopplande!

 

Hur härligt det än är så måste man till sist packa ihop och bege sig av hemåt.

 

Vilken skillnad det är att gå genom skogen då det är soligt jämfört med mulet. När solen silas mellan träd och genom grenar så skapas en sån härlig känsla. En känsla av att vilja stanna för evigt nästan.

 

 

Men när man visste att kall champagne och jordgubbar stod hemma och väntade så kändes det ändå rätt okej att pallra sig hem.

Jomen, det var ett rätt bra sätt att fira nationaldagen på, en tur längs vandringsleden och sen toppa med jordgubbar och champagne. Sämre dagar har man haft 🙂

Må bäst!

En blogg för att utmana mig själv och för att se det stora i det lilla.

Bloggar om friluftshäng, brashäng, resor och ett och annat träningspass. Livet i allmänhet och sånt som gör gott för själen i synnerhet. Min själ. Förhoppningsvis även din själ. Välkommen att hänga med på min resa!

Kategorier

Arkiv