Dottern drar till USA

Har glömt berätta hur det gått med dotterns USA-studieplaner. Vi var ju på information under senvintern. Jodå hon har kommit in. Och vi gläds med henne, att hon kan uppfylla sina drömmar hon haft sedan hon var barn, men samtidigt känns det så jobbigt. Det är ju rätt långt till California. Om hon skulle behöva oss, menar jag. Men jag försöker tänka att allt som kan hända där kan också hända här.

Sen hon fick besked om intagningen så har vi lagt ner åtskilliga timmar på administration i olika former. Jag är sååå glad att jag har erfarenhet av att lirka, tjafsa och trixa med myndigheter och lösa problem. Och jag är så glad att jag har det flexibla jobb jag har. Ett tag kändes det som ett låst läge, men vi hittade en lösning. Mer om det sen. Alltid kan det hjälpa någon.

Må bäst!