På juldagskvällen fixade jag en spansk ostbricka som omväxling. Det går fort att tröttna på julmaten. Med ostbrickan från vinprovningen på Gran Canaria färskt i minnet så köpte jag hem lite saker som fanns på den.
Så, när alla ungar åkte hem på juldagen så gjorde jag en enkel tapasrätt. Spansk hårdost (Manchego), hackad spansk majs, hackade färska dadlar och lite flingsalt. Sen ska det egentligen vara hackad sötmandel också (om det ska vara lika som där), men det glömde jag förstås. Det var gott med ett avbrott, innan vi sen fortsatte på julmaten igår 🙂
Varför går det så snabbt att tröttna på julmat? Det är ju egentligen konstigt, tycker jag, eftersom det är så många olika rätter.
Igår eftermiddag såg vi 101-åringen på bio. Den var ”sådär”, men sevärd, skulle jag väl kunna sammanfatta den. Jag tyckte samma sak om första filmen och En man som heter Ove. Så gillade du de filmerna så gillar du säkert den här också.
Må bäst!
3 Comments
Karin
27 december, 2016 at 03:58Mmmm, vad gott det ser ut. Jag hoppar gärna över julmaten! Vad är det för snygg stenskiva du har lagt osten på? Kram
FREEDOMtravel
28 december, 2016 at 07:59Ser gott ut! Man kan tröttna rätt fort på alla sorters bufféer tycker jag. Vi har bara ätit ett enda (dock fantastiskt) svensk julbord och har ingen julmat hemma, så jag känner mig inte så uttröttad dock. Jag läste boken ”En man som heter Ove”, men tyckte att den var lite halvseg … 😉
Petra
28 december, 2016 at 08:20Ser gott ut. Ostbricka är något jag aldrig tröttnar på.. :).
Tyckte en man som hette Ove var helt fantastisk och fällde några tåtar på slutet. Har ännu ej sett 101-åringen men kommer nog att se den till helgen. Vi gillade första filmen..
/Petra