Igår hade jag en tråkig fredagkväll i min ensamhet på Torpet. Men ikväll kommer A äntligen hem från Italien. Han åkte tidigt i söndags morse. Vi har visserligen FaceTime’at i princip varje kväll. Men det har varit rätt kort och rätt sent eftersom han haft väldigt långa slitsamma dagar. Vi får se om han kan svenska när han kommer hem. Han har ju hängt med sin kanadensiske kollega från sju på morgonen till tio på kvällen 🙂
Jag veeeet att jag är långt ifrån ensam om att ha en partner som är borta emellanåt och jag veeet att många till och med är borta i princip varje vecka. I mina öron låter det jättejobbigt, men jag förstår också att man vänjer sig och att det ändå kan vara värt det.
Och när man lever ensam så är man ju också van. Det var ju inte speciellt länge sen jag var singel och det funkade alldeles utmärkt att vara ensam. Jag njöt av det till och med.
Idag blir det fullt upp. Jag ska köra lite stolar och termosar och sånt till dottern. Hon och hennes sambo ska ha kalas och jag ska hjälpa till lite innan. Sen åker jag till tågstationen och plockar upp äldsta sonen och hans pojkvän. Sonen ska hjälpa till att fixa iordning mina trådlösa högtalare och Netflix via Cromecast’en. Ni vet, nytt nätverk och ny tv och en speciell sladd (som jag tappat bort). Och sen ska vi på kalaset.
Men sen. Lagom när kalaset är klart ska jag hämta A vid flygbussen och sen blir det tillsammans-mys på Torpet.
Må bäst!
3 Comments
Karin
12 oktober, 2019 at 11:50Låter som en perfekt dag! Precis sådant jag gillar, att hjälpa till o ha fullt upp. Kram
Sallys hus
17 oktober, 2019 at 08:15Ååå… ja du det där är blandade känslor…
Mattias har alltid haft jobb där han legat borta 1-3 nätter i veckan utom de senaste åren..
Nu har jag vant mig och tycker det är SÅ jobbigt då han är borta men innan var jag ju van vid att han inte var hemma jämt..haha… då kunde jag precis som du säger att du gjorde när du var singel…njuta av att vara ensam… så skönt ju med en kväll att bara vara ensam…eller mjaa…på den tiden bodde ju barnen hemma men du vet…de var ju typ inlåsta på sina rum och ville ju inte direkt ”hänga” med mig…
Men det var då det… nu är han för det mesta hemma..;)
Kraaaam
Ulrica
27 oktober, 2019 at 01:02Ja, man blir van men även jag börjar känna lite grann att det finns en saknad att kunna göra saker med varandra en vanlig vardagkväll, speciellt som vi är i Säfsen så mycket på helgerna. Nu blir det lite annorlunda för Micke börjar nytt jobb i november så då kommer han vara hemma på ett annat sätt.
Men om och när A är iväg så får du gärna hojta till, vi kan hänga ihop ibland :).
KRAM