Ibland kan det kännas så nära men ändå så långt borta. Såna saker som man gillar att göra eller platser man gillar att besöka till exempel. Just nu känns det så.
Älskar att resa. Och det känns så oändligt långt borta. Fast samtidigt kan man ju göra kortare resor eller resor till ”ofarliga” platser där man inte äventyrar nåt galet i coronans framfart.
En annan sak jag gillar att göra är ju att vandra. Vi har ett härligt naturreservat en halvtimme hemifrån. Det känns också så nära men ändå så långt borta. Vi har lagt måååånga lediga timmar nu på trädgård och vedskjul och garage, men gjorde ett litet avbrott i ett närmare friluftsområde förra helgen.
Men just nu längtar jag till Härjarö. Det är drygt två månader sedan vi var där. Då vi förlovade oss. Det var verkligen en dag att minnas. Alla bilder i det här inlägget är därifrån. Det var fortfarande vinter och rätt kallt. Långkalsonger och varma kläder var ett måste.
Soligt och fint. En riktigt härlig dag.
Det är säkerligen mera grönt där nu, men än så länge dröjer det nog innan bryggan läggs i.
Väl framme vid vår favvo-rastplats så fixade såklart Andreas veden.
En eld på Mälarens klippor och kluckande vågor är nåt alldeles speciellt. Vi får se när det kan bli nästa gång!
Må bäst!
No Comments