DET ÄR BRA ATT KUNNA EN MASSA FULA ORD

Det är bra att kunna en massa fula ord. Man vet aldrig när man kan behöva använda dem. Under midsommarhelgen var jag tvungen att använda hela min kompetens kring detta område, om jag säger så. Jag tror till och med att jag hittade på några nya. Vi var i Fulufjällets nationalpark och hade precis suttit på en sten och fikat och bestämt oss för att gå fram till Rösjöstugorna. Det var växlande molnighet och blåste en del. Vi gick längs den lite steniga vandringsleden som var kantad av sly. PANG! Plötsligt låg jag där.

Kände att jag hade lite ont på smalbenet och knäet när jag ställde mig upp. Andreas tog fram första hjälpen-påsen och började fixa med benet. Då ser jag att det typ flyger blod kors och tvärs ner över armarna. Jag sa till Andreas att jag tror att jag blöder i pannan och kanske borde sätta mig ner. Han tittade upp och sa ”OJ! ”Ja, gör det”. Han bytte genast fokus från benen till pannan. Jag förstod att det var rätt illa. När jag sen insåg att jag skulle få världens ärr i pannan och min fina systemkamera var stendöd så kom en massa fula ord väl till pass. JAG. VAR. SÅ. ARG! Hur kan man bara vara så klantig! Jag var samtidigt lite orolig över hur kroppen skulle reagera. Jag vet att jag har lätt för att bli yr och svimfärdig. Vi var högst uppe på fjället och hade ungefär 4-5 kilometer nerför fjället till bilen. Som tur var så var det kanske bara en kilometer till stugorna vi hade i sikte.

Kanske lite motsägelsefullt att jag ser glad ut på bilderna, men då hade jag lugnat mig lite.

Vi gick sakta till stugorna. Vi åt vår lunchmatsäck lite snabbt. Sen kände jag att jag ville gå ner till bilen ifall det skulle komma nån reaktion efteråt. Det gick faktiskt hur bra som helst. Jag fick inte ens ont i huvudet. Lite öm bara. Jag frågade en i personalen i parkentrén om det fanns nån vårdcentral i närheten. Jag fick veta av henne att det fanns en i Särna, men den har bara öppet på vardagar och det var sen söndag eftermiddag vid tillfället.

Vi åkte tillbaka till stugan i Idrefjäll och jag ringde 1177 för att få lite råd. Blev uppmanad att åka till Mora om jag kände tecken på hjärnskakning. Allt var ok, men på måndagmorgonen åkte vi till Särna vårdcentral och fick hjälp med såren. Andreas fick beröm för sina plåster-skills. Jag fick veta att de har en jourmottagning dygnet runt, där på vårdcentralen, så jag hade visst kunnat åka dit direkt. Surt! Men men, allt gick bra och det är jag jätteglad för. Det var såååå pinsamt att behöva söka vård mitt i Corona-tider, men sköterskan viftade bort det. De hade bara haft nåt enstaka coronafall där i samhället och hon menade på att en olycka kan hända så lätt.

Jag har än idag ingen aning om hur fallet gick till. Tror att det var en rad olyckliga omständigheter. Jag hade progressiva linser (ena ögat för lång sikt och andra ögat för nära sikt) och hade glömt att ta av mig solglasögonen efter fikapausen. Det i kombination med kraftigt vajande sly, sol och moln i snabbt växlande tempo gjorde att jag nog såg lite dåligt helt enkelt. Och så liiite för stora kängor på det. Allt detta är såklart ingen ursäkt, men en förklaring till varför det förmodligen hände.

Må bäst!