EGENTILLVERKAT PLANKBORD MED SLÄKTHISTORIA

Jag har ett egentillverkat plankbord med släkthistoria. Min släkthistoria. Så roligt att ha och det är värt hur mycket som helst för mig.

Om ett egentillverkat plankbord

Kolla de gamla smidda spikarna! De skulle självklart lämnas kvar!

Jag har haft bordet i många år nu. Kanske har du sett när jag gjorde ett inlägg om det för länge sen. Då blir det här inlägget kanske lite tjatigt 🙂 Kanske har du sett det skymta förbi under årens lopp och blivit nyfiken.

Planken är 7 cm tjocka och dryga två meter långa. Liiite för långt för att vara soffbord egentligen, men inte tänker jag kapa av det och förlora de fina ändarna. Jag bryr mig inte ett skvatt i att det är lite för långt.

Hur var historien då?

Jo, planken är från min farmor och farfars ladugård. De hade en lite större lagård för kor, kalvar och grisar. Och det fanns även en liten gammal lagård där det funnits grisar för många herrans år sedan.

Den gamla lagården hörde till en liten stuga som också tillhörde ägorna. Den stugan köpte senare mina föräldrar och har den nu som sommarstuga.

Hur som helst, gården togs över av min kusin och han slog omkull den gamla byggnaden. (Det var förmodligen helt rätt beslut, gissar att den inte gick att rädda). Brädor och plank skulle köras på tippen. När jag fick syn på planken blev jag såklart helt vild av iver. Måste rädda några såklart. Jag fick ta så många jag ville.

Hur tillverkades det?

Planken skurades med högtryckstvätt och skurborste. Grova reglar målades mattsvarta och skruvades ihop tillsammans med en ram. Planken oljades med vitpigmenterad hårdvaxolja och hela rasket sattes ihop. Så kul att ha ett egentillverkat plankbord med min egen släkthistoria.

Jag ska fräscha till det lite under våren innan vårt nya hus byggts klart. Behöver stryka på ny hårdvaxolja för att ge ett nytt skydd.

Går ni igång lika mycket som jag på sånt här eller är jag knäpp som ”släpar in gammalt skit”, typ?

Må bäst!