MÖTA AFRIKANSK BUFFEL PÅ SAFARI OCH BO I TÄLT

Att möta afrikansk buffel på safari och sen bo i tält kändes inte som nån lek. Däremot kändes det oerhört mäktigt. Under våra safaridagar skulle vi komma att se hundratals av dem. Buffeln är en av medlemmarna i The Big five.

Det här är ett av inläggen från vår resa i Tanzania. Jag har tidigare skrivit om elefanter och lejon, som är två andra medlemmar i The Big Five. Det här handlar om afrikansk buffel. Ett gäng bilder och en del fakta. (All fakta är från vår guide). Och lite om en toppenbra tältcamp som vi bodde på!

Afrikansk buffel på safari

Solen började sakta dala efter en fin safaridag. Det vackra kvällsljuset mjukade upp känslan av att ha riktigt hårda tuffingar stirrandes på en. De tokstirrade verkligen. De här kompisarna bestämde sig visst för att vi inte var farliga. De fortsatte att äta efter en stund. Vi märkte skillnad i hur guiden agerade, när vi kom så pass nära som vi gjorde. Då vi kom nära lejon och och geparder så stängde han av motorn och chillade. När vi stod här så hade han motorn igång. Gissningsvis för att lätt kunna gasa iväg ifall det blev nån hotfull situation.

Så här såg vi oftast buffelhjordarna. Långt borta på behörigt avstånd.

Lite fakta om Afrikansk buffel på safari

Guiden berättade att de gör så. Tokstirrar. De ser väldigt dåligt, men har väldigt bra luktsinne. De försöker titta och bedöma om besökarna är ett hot. De står blickstilla en lång stund och processar i hjärnan det de möjligen ser och känner vittring av innan de fattar beslut. Bestämmer de sig för att det inte är nåt hot så släpper de blicken och fortsätter att äta.

Bufflar dödar visserligen många människor varje år, men inte turister i bil. Det är mera jägare som dödas då bufflarna känner sig hotade. Känns liksom lite mera rättvist, om jag uttrycker mig så! Bufflarna med sina närmare 1000 kg mot jägarna med sina gevär.

Precis som elefanter så vandrar bufflarna runt och äter i upp till 18 timmar per dygn. Men till skillnad mot elefanterna så ligger bufflarna ner för att vila/sova. Elefanterna står alltid upp utom möjligen när de är sjuka.

Kati Kati tented camp i Serengeti

Två av nätterna bodde vi i det här tältet mitt på savannen. Vi ville varva liiite mera traditionellt boende med liiite mera äventyrligt. Och det här kändes minst sagt äventyrligt. Även om det kändes säkert också. Men ändå lite som hemma. Jodå, vi kunde sitta där, mitt ute på savannen, och skicka bilder och filmklipp till familjen och sociala medier via wi-fi! Imponerande!

12 såna här tält finns på campen. Anläggningen är mobil. Eftersom de har bara tillstånd att vara på samma ställe en viss tid, 2-4 år har jag för mig, så flyttas den runt. De är 7-8 personer som jobbar där så servicen var god, minst sagt.

Lite grotesk skylt kanske 🙂 Men men. Campen ligger alltså mitt på savannen bland de vilda djuren. Precis som föregående boende så måste man ha en vakt med sig då man gick från restaurangen till det egna tältet, efter mörkrets inbrott.

Kati Kati tented camp ligger i centrala Serengeti nationalpark. Passande namn. Kati kati betyder nämligen centrum/central/mitt i.

Så här såg det ut då vi kom. Det hade kommit ett störtregn nån timme innan, då vi var ute på safari, så vissa vägar var inte farbara. I det här läget kändes det skönt att vi hade våra hikingkängor på oss och inte sneakers (som alla de andra hade).

Hur coolt var det inte att höra hyenornas skratt, zebrornas skriande och lejonens svaga morrande från tältet under natten. Och sen se det här när man drog upp tältduken!? Vilken upplevelse!

Bekvämligheter på Kati Kati

Det här är restaurangen, eller vad jag nu ska kalla det. Fick lite militär-feeling. Det ser ju inte mycket ut för världen, men jäklarns vilken mat vi fick. Den kocken gillade att laga mat och gillade sitt jobb. Det är en sak som är säker. Tänk att sno ihop trerättersmiddagar under såna här spartanska förhållanden och dessutom högklassiga middagar! På morgonen pannkakor och äggröra, bland annat, som vilken hotellfrukost som helst. Och rikliga lunchpaket med som matsäck under safaridagen.

Jodå, det fanns riktig toa i tältet. Och handfat.

Och en charmig duschanordning! Själva duschrummet var i tältet, likadant rum som toan. Man fick säga till om man ville duscha på kvällen eller morgonen efter. Och skulle man duscha på kvällen måste det vara medan det var ljust. Det gick nämligen till så att nån från personalen kom till tältet och frågade om man var redo. Om man var det så hällde de i varmvatten i behållaren.

Sen fick man duscha rätt snabbt innan det var nästas tur. Då hällde de i mera vatten.

Vad tyckte vi om Kati Kati

Vi ville ha ett lite mera äventyrligt och speciellt boende så vi skulle få möjlighet att uppleva något utöver det vanliga. Det fick vi verkligen. Bara att få se färska spår på morgonen efter en hyenas nattpromenad!

Som besökare/gäst så kände vi oss väldigt välkomna och sedda. Hotellchefen, en äldre man, hade ett otroligt namnminne. Han frågade alla gäster vad de hette. Sen kom han ihåg namnen. ”Vad vill du ha att dricka, Lena”, ”God morgon, Andreas, har du sovit gott” osv! Mycket imponerande. Särskilt med tanke på att de flesta gästerna säkerligen bara stannar nån natt eller två. De höll dessutom reda på vilken guide vi hörde ihop med!

Nästa gång du har vägarna förbi centrala Serengeti nationalpark så tycker jag absolut att du ska testa Kati Kati, om du vill ha nåt utöver det vanliga och känna dig värdefull som gäst!

Nyfiken på mera? Här kan man läsa om våra första äventyrliga timmar i Tanzania och här om elefanter och här om lejon. Eller så kan man surfa in på hashtaggarna #gottforsjalenssafari och #gottforsjalenszanzibar på Instagram för flera bilder och filmklipp. Följ mig gärna på Facebook och Instagram – @gottforsjalen.se

Må bäst!