NGORONGOROKRATERN – EN DEL I VÅR SAFARIRESA

Ngorongorokratern besökte vi den sista dagen på vår safariresa, innan vi flög vidare till Zanzibar. Jag hade aldrig hört talas om den platsen tidigare, men det visade sig bli en lyckträff. Det är hög tid att presentera nästa inlägg från resan.

Först i inlägget kommer lite fakta om kratern, sen kommer en del djur och sen en fempoängare. I slutet kommer länkar till mina tidigare inlägg från vår resa.

Ngorongorokratern – vad är det?

Ngrgnrngnr… vad hette det sa du?! Så kanske du tänker nu. Jag tänkte så i alla fall då detta område kom upp som förslag under vår reseplanering.

Kratern är egentligen ingen krater utan en kaldera. En krater är ju antingen en urgröpning, så att säga, efter en meteorit, mittendelen av en vulkan eller kommer av en explosion. Man trodde att denna naturliga kittel var en krater då man gav den sitt namn. Men vid närmare efterforskning insåg man att det var en kaldera. Inte heller det ordet hade jag hört talas om förut. En sån skapas då en vulkan liksom säckar ihop och blir som en kittel med höga kanter.

Ngorongoro är ett naturskyddsområde på dryga 8000 km2. Alltså nästan lika stort som Uppsala län! Själva kratern är knappt 300 km2. 300 000 kvadratmeter! Rätt stort alltså. Ngorngoro är världens största hela kaldera, alltså med hela kanaler, och togs upp på Unescos världsarvslista 1979. Här finns också världens äldsta bevis på mänsklig upprätt gång. 3,6 miljoner år gammal fossil. Jo, det är säkert. Jag snackade med den snubben 😉

Rikt fågelliv i området

Här finns ett oerhört stort djurliv, precis som i Serengeti och Tarangire nationalparker som vi besökte dagarna innan. Det jag tyckte var en tydlig skillnad var att det fanns väldigt mycket olika fåglar. Det finns 350-500 olika arter av bara fåglar här!

Såna här ljusrosa kompisar dök upp titt som tätt. Att de inte drunknar! De hade ju näbbarna under vattenytan mest hela tiden. 🙂

Ännu flera flamingos. Och i horisonten ser man en arrangerad gräsbrand. De eldar för att få fart på nytt fräscht gräs åt djuren.

Gnuer och zebror och ännu flera gnuer och zebror

Det sägs att gnuer är det mest vanliga djuret i området. Ja, jo, det kan man förstå. De fanns liksom överallt.

Och när typ 100 gnuer bestämmer sig för att korsa en väg så är det bara att vackert stanna och stänga av bilen.

Jag tyckte tidigare att det var vansinnigt fula djur. Men eftersom jag säkert sett tusentals under resan så svängde jag över att faktiskt tycka att det var vackra djur. Haha. Så kan det gå! Vad tycker du? Fin eller ful?

Zebror har jag nog också sett i tusental under resan. Inte riktigt lika många i just detta område som i de andra parkerna. Här står de i ett lite mera sankt område så de verkar ha sjunkit ner lite och är lika höga som grästovorna. Hehe.

Jamen titta så söt zebra-bebis. Helt orädd!

Här dias det för fullt. De måste vara helt trygga med bilarna som passerar eller stannar till eftersom de verkar helt oberörda över vår närvaro. Känns bra!

Många andra djur återigen

Såna här kompisar träffade vi på i hundratal under vår resa. Så även här i kratern. Här kan du läsa om vårt speciella möte möte med dem.

Pumba träffade vi på ett antal också. Det var inte så lätt att fota dem. Vårtsvin verkar vara rätt skygga. Glad att jag fick den här bilden i alla fall.

Jag har alltid tyckt det har varit jobbigt att titta på naturprogram på tv eftersom de äter på varandra. Men av nån anledning så gick det bättre att se live. Det var till och med intressant att se det här skådespelet. Något rovdjur hade fällt en gasell och ätit sig mätt, sen släpptes gamar fram, några i taget, backade undan och sedan fick några andra äta. Ett par hyenor strök omkring i närheten och försökte göra utfall för att få komma åt en matbit.

Även elefanter såg vi i hundratal. Vi såg dem varje safaridag, men just det här mötet med den här kompisen i kratern var speciellt. Tänk att få ögonkontakt med en elefant i det vilda, bara fem-sex meter ifrån. Så mäktigt! Här kan du läsa ett större inlägg om just elefanter.

Noshörning – en medlem i the big five

Under våra första safaraidagar hade vi lyckats se fyra av de fem djuren i The big five (Elefant, lejon, buffel och leopard). Vi visste att det var oerhört svårt att få se en noshörning. Dels på grund av att de är så få och dels på grund av att de är oerhört skygga. Så vi hade inte några större förhoppningar.

Gissa om vi fick puls när guiden stannat bilen och tittade i sin kikare mot fockarna där borta. Han sa ”there is a rhino”. Sen var det nästa uppgift att försöka förklara för oss vilken av prickarna som var just noshörningen, hehe. Vi vimsade runt med vår kikare, men till sist så såg vi den! När vi väl visste vilken prick det var så såg vi den faktiskt med blotta ögat också. Ser i den? 🙂 Nähä.

Ok, jag zoomar in lite på samma bild. Ser ni nu då? Nähä!

Nu ser ni kanske va? Eller är ni lite osäkra? 🙂

Där. Där, mitt i bild, ser ni Mr Grey. Ja, jo, det är lite suddigt. Men han syns ju. Jag frågade Andreas (som varit framgångsrik skytt och kunde skjuta prick på en kilometers avstånd) då vi stod där i bilen, om hur långt bort han skulle bedöma att den var. Han gissade på en dryg kilometer. Sen frågade jag guiden och han svarade gissningsvis ”1-1,5 km”. Så, sista skälvande timmarna på vår safariresa kunde vi sätta check på nummer fem.

Avslutade med solnedgång över Ngorongorokratern

Egentligen var kanske Ngorongorokratern inte så speciell. Alltså själva miljön. Men det känns ändå väldigt roligt att ha sett den eftersom det är ett världsarv, eftersom det är världens största hela kaldera och självklart eftersom vi såg noshörningen!

Vill du läsa om mötena med de andra fyra i Big-five-gänget kan du kolla in de här inläggen; elefant, lejon, buffel och leopard). Och här om äventyret redan de första timmarna i Tanzania.

Fler inlägg kommer så småningom. Både om safarit och om veckan på Zanzibar.

Må bäst!