Vi bjöds på ett vintervackert naturreservat och fick en fantastisk dag. Vågskvalp, lite fågelkvitter, värmande sol, eld, blänkande is och tystnad. Vad mer kan man begära?!
Jag såg på väderapparna i fredagskväll att det planerades för fint väder till lördagen. Det bestämdes att vi skulle ta en tur. Vi tog det lite lugnt på morgonen. Dels hade vi inte förberett nånting på kvällen och dels visade termometern på 9,8 minus. Skönt att invänta lite varmare grader.
Vi gick genom en lätt snöig skog med en sol som försökte ta sig mellan träden. Tänk vad samma skog kan se annorlunda ut i olika väder. Det var inte alls lika vackert, men nog så härligt, då vi var där i mellandagarna.
Vintervackert naturreservat
Jag gjorde en liten avstickare från leden då jag såg en fin öppning i träden och isflaken i solen. Just där är det inte så lätt att se nåt när det är grönt.
När vi närmade oss klippan där vi oftast hänger så var den upptagen. Vi stannade till lite på leden för att diskutera om vi skulle fortsätta framåt till nästa rastplats eller gå tillbaka till den föregående. Då ropade kvinnan i sällskapet att de precis skulle gå. Vi gick dit såklart.
Jag tackade för att de ropade och jag berättade att det är vårt favoritställe och att vi förlovade oss där. Åååhh, sa mannen, då måste ni ju hägna in klippan och skriva privat… 🙂 Hehe, ja tänk om man kunde det.
Den här delen av klippan ligger lite lågt så vågor sköljer över den när det blåser eller när ett stort fartyg passerat.
Den högra delen av klippan ligger lite högre så dit når inte vågorna lika lätt. Där var en del snö.
Ritualer
Vi har våra ritualer när vi slår läger. Andreas börjar alltid med att göra upp en eld. Hugger ved, river tidningspapper och försöker få fyr. Igår var det riktigt tjurigt att få en stadig eld. Han höll nog på närmare en timme. Den där nya eldstaden är ju fin att titta på, men den funkar inte så bra eftersom det inte kommer in nån luft.
Jag brukar börja med att plocka fram något att sitta på och fika. Och springa runt för att fota såklart. Här fick jag syn på vackert blank is.
Rogivande små vågor som rullade in över klippa och is.
Skogen närmast vattenbrynet var snöfri. Vackert med solen som faller in där.
Avkoppling
Vi fikade och satt bara tysta eller småpratade lite. Andreas petade i en pinne i brasan då och då. Lagade mat på frilluftsköket och småpratade lite till.
Det var en sån otroligt härlig dag. Solen värmde verkligen. Vi frös inte det minsta, hade bra kläder och kängor och satt på både sittunderlag och renfäll (härifrån). Efter närmare fyra timmar i ett vintervackert naturreservat var det dags för solen och oss att tacka för sig. Det var nog rekordläge för säsongen.
När vi kommit hem hann vi chilla en halvtimme innan det var dags att göra oss middagsfina för att gå till svärisarna. Svärfar fyller år i nästa vecka och de bjöd på mat.
Ett par timmar senare var vi hemma igen och hoppade i badet. Sååå proppmätta och trötta båda två så vi stupade i stäng redan halv tio och somnade på två röda. Sen lyckades jag sova till halv nio. Helt otroligt. Elva timmar! Jaja, jag behövde väl det då.
Bara att ta tag i den här söndagen då. Efter gårdagen gör det inte så mycket att det är mulet och snö.
Må bäst!
No Comments