Härom dagen kom Andreas hem med en sån maffig tulpanbukett som jag aldrig sett. Och vilken. härligt färg sen. Jag fick den för att han fick låna min bil eftersom hans var kraschad.
Ja, det blev en tråkig avslutning på vår tysklandsresa. Vår bil stod parkerad i kö vid terminalen. Nästan alla bilar hade åkt på redan. Vi gick fram till vår bil. Intill stod ett husvagnsekipage. Andreas och hans dotter går fram till förarsidan. Hon öppnar dörren för att ta ut sitt pass, för att gå ombord tillsammans med de andra i gänget. Jag och svärmor står på passagerarsidan. En norrman går fram till Andreas för att fråga om hur och var man visar biljetter. Plötsligt börjar gubben med husvagnen köra. Dessutom förhållandevis snabbt. Husvagnen ”tar med sig” bildörren och liksom vänder den framåt. Norrmannen blir förmodligen tillstött av husvagnen och trillar. Skriker. Vi skriker för att försöka få hejd på husvagnsgubben. Han verkar inte se eller höra nånting! Såg inte Andreas som stod precis intill deras bakdörr, känner inte i bilen att något tagit i husvagnen, hör inte skrapljudet från dörren mot husvagnen! Ingen koll all alls! Andreas morbror står en bit framför och tar sig fram och bankar på passagerarfönstret. Vilken känsla när man hör någon skrika och man ser inte var han är. Jag springer runt för att kolla hur det gick med norrmannen. Han har tagit sig upp men stod likblek framåtlutad. Klarade sig förhållandevis bra. Han sa själv att han nog hade hamnat under husvagnen om inte dörren varit öppen. Förmodligen hade nog även både Andeas och hans dotter slagits till marken om dörren inte varit öppen. Andreas morbror, som filmar och fotar ALLT, hade precis stängt av filmkameran nån minut innan. Men vi har riktigt bra bilder på var alla var placerade.
Hamnpersonalen var framme blixtsnabbt, ringde efter polis och ambulans. Det blev förhör och undersökning av norrmannen. Polisen sa spontant att det var gubbens fel. Man är skyldig att titta bakåt när man kör, särskilt när man har en husvagn efter. OM vi hade suttit i bilen och öppnat dörren så hade det såklart varit vårt fel. Även då är man ju skyldig att titta bakåt innan man öppnar.
Gubben då? Han var extremt stressad. For omkring och tog tusen bilder. Och så vitt vi vet var han inte fram alls till norrmanen för att fråga hur det gick.
Väl framme i Göteborg köpte vi silvertejp och tejpade ihop förar- och bakdörr för att täta för hellregnet. Nu är bilen inlämnad och han får den förmodligen som tidigast i början av juli! Han är såååå glad att han valt till hyrbil i bilförsäkringen! Innan han fick ut den så lånade han min bil i ett par dagar. Givetvis hade han såklart fått göra det utan att behöva köpa tulpaner. En sån maffig bukett dessutom. Herregud! Men gulligt var det!
Idag ska vi pyssla ute och köra ett lass till Återbruket. Skönt att bli av med skräp så det kan bli återvunnet istället för att det ligger här och är i vägen. Dottern kommer hit och hänger också. Mysigt!
Må bäst!
No Comments