Häromdagen var vi på en liten privat vinprovning i Moseldalen. En av sakerna vi hade högt på önskelistan under vår rundresa med husbil i Tyskland. Vi råkade hamna på ett toppenställe. Med 400 år och 12 generationers erfarenhet så kan de sin grej.
Vi hade lämnat Koblenz på förmiddagen efter en lugn morgon. Vi åkte söderut på en väg längs Mosel. Otroligt vacker miljö. Första stoppet var samhället Cochem. Det verkade väldigt trevligt, men också väldigt mycket turister. Vi åkte vidare en liten bit och stannade till i Ernst. Ett samhälle som jag sett att många husbilsåkare åker till. Men där var det stendött. Gulliga hus och så, men det fanns inte så mycket som lockade oss där. Vi såg också en ställplats intill ett vinotek. Kanske är det det som lockar många.
Vi åkte vidare längs floden och stannade i Zell. Där hade Andreas hittat en vingård. Han knappade in adressen på GPS’en. Den tog oss på smala, slingriga gator så det var en utmaning att ta sig fram. Tur han är en skicklig chaufför som vet var han har bilen. 🙂 Vi insåg att vi inte skulle kunna komma dit med bilen.
Vi hittade en ställplats längs floden. Tog en fika vid bilen och gick sen iväg. Testade att gå till vingården ”nerifrån” floden och samhället. Det gick fint. Och de kunde ge oss en personlig vinprovning. Så trevlig och kompetent kvinna som vägledde och berättade. Hennes pappa dök upp på slutet också.
Pappan hade överlämnat driften av gården och odlingarna till dottern och hennes man. Vi fick testa en liten skvätt av ett antal viner medan hon berättade saker. Eftersom Andreas pratar tyska så blev det på tyska. Han fick sen översätta för mig det jag inte förstod. Även om de verkade kunna engelska rätt bra så tänkte jag att det är bättre att hon pratar på på det språk hon är mest bekväm med så kanske hon berättar mera 🙂 Hon berättade bland annat att rieslingdruvorna har de på bergssluttningen på ena sidan floden för att där passar det bäst. Rieslingvinrankan har långa rötter så de kan leta sig ner i klippskrevor.
Weissburgundervinrankan vill ha mera jordigt och växer därför på samma sida som gården.
Skördar gör man i september-oktober. Man vill vänta så länge som möjligt. Men kommer regnet då gäller det att vara snabb. Då har de bara två dagar på sig innan allt blir förstört.
De har inget lager på plats där på gården pga översvämningsrisk. 1993 hade floden stigit så mycket att de vita gatlyktorna, som syns på första och andra bilden (rakt fram i bild vid vita muren), var täckta av vatten. En annan gång hade de vatten i lokalen intill där vi satt.
Vi skrattade när det plötsligt körde en traktor genom den lilla innergården. Nästan så han körde över fötterna på en, hehe. Där kan man snacka om att man satt mitt i vinproduktionen och testade vin.
Det var en riktigt trevlig stund med ägarna själva. Det märktes att de brann för sitt jobb. Och det där med 400 år och 12 generationer nämnde de inte ens (det såg vi på hemsidan). Väldigt ödmjuka. Självklart fick några flaskor följa med oss. Nu kan vi sätta check på att vi varit på vinprovning i Moseldalen. 🙂
Vingården heter Weingut Treis och ligger på adress Boos von Waldeckhof i Zell-Kaimt. Här kan du hitta vingårdens websida. Behöver jag säga att vi rekommenderar ett besök där!
Må bäst!
No Comments