Trästaden Hjo var för mig ganska okänd innan vi besökte den i ett par dagar i förra veckan. Den lilla staden i Västergötland vid Vätterns västra strand överraskade mig positivt. Väldigt fin, välbevarad och välskött stad.
Trästaden Hjo – historien
Hjo hamn fungerade som en sammankoppling, sjövägen, mellan Västergötland och Östergötland. På medeltiden fanns exempelvis en direktförbindelse mellan Hjo och Vadstena, bland annat.
I stadens sigill finns ett skepp avbildat, vilket visar hur viktig hamnen var. Man tror att stadsprivilegierna gavs på 1400-talet. Det har aldrig varit en stor stad ändå. Fortfarande i början av 1800-talet fanns här bara 350 invånare. I samband med att Göta kanal byggdes så växte antalet en del. Man byggde också om hamnen och man fick en järnväg.
Kurorten Hjo
Fyra gubbar (en godsägare, en greve, en grosshandlare och en läkare) kom på en idé i mitten av 1800-talet. Man skulle anlägga en kurort. Man såg potentialen i den lilla orten genom passagerartrafik på Vättern och nya järnvägen. Det skulle vara lätt att ta sig dit. Man byggde gigantiska parkvillor i trä och ett varmvattenbadhus i stadsparken. Även stadsparken utvecklades.
Det är idag en väldigt fin park att ströva runt i. Otroligt lummigt med stora träd. Här en gigantisk ek.
Och här en gigantisk gran. Ni kan jämföra med björkarna till vänster…
Jag vet inte hur många såna här stora gamla trähus det finns, men väldigt många är det. Här är det gamla badhuset, där det idag är café med rättigheter. Café Socité 1878 heter det. Här kan du hitta deras webbplats.
Fortfarande finns texten till de gamla omklädningsrummen kvar. Charmigt!
I de gamla omklädningsrummen har man gjort fina matsalar i tidsenlig stil. Jag smög såklart runt för att fota. Idag samarbetar Hjo med Eksjö och Nora i ett turistkoncept, Tre trästäder, för att locka besökare.
Vi passade på att ta en lunchfika för att stilla suget lite och njuta av sol och utsikt. Så mysigt!
Biergarten
Intill badhuset finns en biergarten. Samma känsla som i Tyskland. Så där lummigt och mysigt. Här under en jättestor ek. Vi hade tänkt äta middag där, men eftersom det var quiz samma kväll så var det fullbokat.
Vi gick tillbaka dagen efter.
En Warsteiner i en biergarten, nästan som i Tyskland. Gott en varm sommardag!
Riktigt mysig stund.
Gamla stan
Även i den lilla trästaden Hjo finns gamla stan. Vi tog en promenad i de kvarteren också. Vi startade med en fika på stora torget vid kyrkan.
Vi gick Kyrkogatan från torget och sen Hantverksgatan. Det är väl i stort sett de gatorna som det är flest och finast gamla hus, om vi uppfattade rätt.
Jag minns inte om just de här husen var på de gatorna, men fina var de i alla fall.
Det var ganska snabbt avklarat att se gamla stan. Vi bestämde oss för att gå tillbaka. Plötsligt hamnade vi på en jättemysig och lummig promenadväg. Det visade sig efteråt vara naturreservatet Hjoåns dalgång. Mitt i stan liksom.
Riktigt mysigt var det.
Trästaden Hjo
Vad tyckte vi om tröstaden Hjo då? Vi tyckte jättemycket om den. Himla fint och välordnat. Och rent och snyggt överallt. Allra mysigast var stadsparken med alla stora trävillor och hamnområdet. Men, som sagt, fina trähus finns det lite överallt.
Ställplatsen var också väldigt trevlig. Den ska jag skriva mer om senare.
Staden är som sagt väldigt liten, det är knappt 7000 invånare som bor där idag, så det finns inte jättemycket att göra. Nån dag eller två räcker gott och väl för att strosa runt och se orten. Men det är väl värt ett stopp. Vi kommer nog gärna tillbaka nån gång.
Må bäst!
No Comments