EN FIN OCH RESPEKTFULL SKILSMÄSSA

 

Vet inte om man kan säga att vi hade en fin och respektfull skilsmässa, men det kändes verkligen så. När jag berättade för en vän hur vi hade gjort så sa hon att jag måste berätta om det på bloggen. Nu känner jag mig mogen och exmaken har läst och sagt ok. Här följer ett utlämnande inlägg om vår skilsmässa.

 

Respektfull skilsmässa

 

 

En av de viktigaste sakerna när det knakat och brakat i en relation väldigt länge, tror jag, är att man avslutar relationen INNAN nån av parterna träffar någon annan. Det blir så mycket mera slitsamt om det blir en tredje part inblandad.

Jag tror också att det är oerhört viktigt att bryta innan man blir bitter för då riskerar man att bli elak mot varandra.

När man tycker att man försökt allt och beslutet är fattat så tror jag det är viktigt att man processar skilsmässan tillsammans, i möjligaste mån. Prata, prata och prata. Och gråt tillsammans. Det är okej att gråta över det som gått förlorat trots att man känner att det är rätt beslut. Respektera varandras känslor. Det kommer ofta upp en massa gammalt till ytan. Låt det komma. Försök bara att inte kasta skit på varandra. Det leder ingen vart i längden. Kan man inte processa tillsammans så behöver man göra det var och en för sig. Tillåt sorgen, ilskan, frustrationen ta plats. Processen, innan man kommer ut på andra sidan, går mycket snabbare då.

Det verkar vara rätt vanligt att en av parterna säger ”du kan ta allt, jag drar”. Antingen om man känner sig övergiven och blir ett offer, eller om man har dåligt samvete och försöker mildra genom att lämna mera tillgångar än man behöver. Min erfarenhet säger, då jag pratat med några stycken som gjort så, att den lösningen är inte bra i längden. Den som fått mera tillgångar känner sig nöjd en stund med att ha fått lite extra, men den känslan försvinner snart. Den som lämnat mera tillgångar för att döva samvetet ångrar sig senare.

Dela på allt så schysst som möjligt. Om det finns saker som är naturliga att dela mitt itu, och båda vill, så är det ju enkelt. Svårare blir det om bägge vill ha samma sak. Lägg den åt sidan en stund eller nån dag. Kanske det dyker upp en annan sak som båda vill ha så det blir en naturlig delning. Fastna inte vid varje sak så det blir en konflikt. Större saker, typ soffan, bilen, tvn, som kanske inte är naturligt vem som ska ha vad, kan man enas om ett uppskattat marknadsvärde. Helst innan man beslutat om vem som ska ha den. Då blir prissättningen inte lika laddad. Kom ihåg att värdera och/eller dela inredningsprylar, verktyg, hemtextil o s v, som faktiskt har ett större värde än man tror.

Gå helst igenom de där jobbiga sakerna tillsammans, typ julsakerna, fotona, barnkläderna. Det blir en del i processen som gör att man bearbetar den snabbare.

Väldigt vanligt, tror jag att en av parterna skött försäkringar, bankärenden, bilar, verktyg, sybehör osv osv. Hjälp varandra komma till rätta.

Sluta direkt att fråga varandra, eller berätta spontant, vem som ringde eller vem man ska träffa. En dag vill du inte höra svaret.

Det finns naturligtvis flera sätt, men så här gjorde vi och jag tycker att det blev så fint och respektfullt som det kunde bli.

Här kan man läsa om resan från den mentala kraschen till att må bra.

Må bäst!

Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till EN FIN OCH RESPEKTFULL SKILSMÄSSA

  1. Christer Holm skriver:

    Skilde mig för fem år sen från min dotters mamma, det gick inte alls till så bra som jag hade hoppats. Visst fanns tanke där långt innan, men jag hade velat prata igenom det hela och göra så allt blev rätt.
    Nu vaknade jag en morgon och där låg ett brev, sen var hon bort och jag fick ordna allt med papper och bodelning samt med vår gemensamma dotter.

    Hade hoppats mitt hade varit en respektfull Skilsmässa, men det var det inte 🙁

  2. Ekenäsliv skriver:

    Så otroligt fint att läsa detta och så viktigt att våga prata om det både med varandra och andra.
    Det är så mycket hysch hysch och skam inblandat många gånger och helst vill ”andra” att en syndabock ska utses. Men ibland, som i ert fall, tar ju kärleken bara slut.
    Och då är det ju fint om den kan få ett värdigt slut.
    Tack för att du delade med dig.
    Kram Anna

  3. 4000mil skriver:

    Då förflyttades man en stund tillbaka till sin egen separation för 11 år sedan. Det 2:a värsta jag någonsin gjort. Och då var det ändå mitt initiativ.
    Tyvärr inte så klok och respektfull blev den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *