ETT ÄVENTYR REDAN FÖRSTA TIMMARNA I TANZANIA

Det kändes som ett äventyr redan första timmarna i Tanzania! Kontroller och evighetslånga köer för pcr-/pass-/visumkontroll och en första kontakt med trafiken. Och resan hade bara börjat! Här kommer ett första inlägg från vår safari-på-fastlandet-och-sol-och-bad-på-Zanzibar-resa!

En första kontroll utanför flygplanet, i princip, då vi landat på Kilimanjaro international airport. De hade radat upp några kontrollplatser för PCR-bevis. Kön slingrade sig långsamt framåt, svetten började stiga i pannan av den tryckande värmen. Vi konstaterade att det var skönt att ha landat, taggade för äventyr och avkoppling, och att det nu var dags att plocka fram tålamodet. Det skulle behövas bara en stund senare, visade det sig.

Då PCR-kontrollen var klar fick vi en varsin pytteliten handskriven lapp som det stod FREE på, utan information om vad vi skulle göra med lappen. Men vi höll noggrann koll på den för att vid minsta vink kunna plocka fram den. Då vi kom in i terminalen var det ett virrvarr med folk överallt. Vi fick ett varsitt formulär i händerna för att fylla i. Satte oss lite avsides och började fylla i. Frustrerade över att det var exakt samma sak vi redan fyllt i digitalt 24 timmar innan avresa, som var så viktigt! Det hjälpte tydligen inte. När vi var klara ställde vi oss i den kortaste kön för pass- och visumkontrol vi såg. Vid det laget kanske vi var i mitten av alla. Alltså ungefär lika många personer som var framför oss som bakom oss.

Efter en stund började vi känna att alla andra köer gick snabbare, men vi stod ändå kvar. När vi kom fram en bit såg vi hur otroligt långsam ”vår” kontrollgubbe var. Vi såg också hur han med extremt stor inlevelse vek papper på ett speciellt sätt. Han tog hjälp av en penna för att fixa extra fina ”pressveck” på papperna. Jag kände mig helt säker på att han tränade inför VM i att vika papper så långsamt som möjligt. För att ”roa” oss tog vi tid. Det tog ungefär tio minuter för honom att hantera en persons pass och visum. Ni kan ju tänka er vilken tid det tog då alla skulle passera! Vi tyckte det var oerhört spännande att få se vad det var för papper han vek och hur. Det var visst resenärernas visumdokument som var så viktigt att vika. På bilden ovan syns både den omsorgsfulla pappersvikningen och den ”viktiga” free-lappen (som ingen sen frågade efter) ! 🙂 🙂 Vi var sist ut ur lokalen (två timmar senare), till och med efter de som ansökte om visum på plats! Vi kokade av frustration vid det laget, men så här efteråt är det såklart vansinnigt roligt!

Vår privatchaufför/guide väntade tålmodigt på oss. Han tog emot oss med ett brett vitt leende och en knytnävshälsning. Då visste vi att det här skulle bli bra! Han satte in våra väskor i jeepen och vi bar iväg längs vägar vi definitivt inte är vana vid. Vid en vägkorsning sa han att vi egentligen borde ha kört rakt fram, men det brukar vara så mycket trafik så vi svänger höger i stället. Vips så möttes vi av det här, haha. Bilar, gående, väghyvel, mopedister i en enda röra på en vansinnigt knölig gata.

Om det var mycket trafik och svårt att ta sig fram här så undrar jag hur den andra vägen hade sett ut. Alla passerar vandra med nån decimeter, men verkar ha örnkoll!

Efter ungefär 14 timmars flygresa (varav två timmar mellanlandning i Doha), två timmar kontroller på flygplatsen och 1,5 timmes bilresa så var vi framme vid vårt första hotell.

Där är vår bungalow på Ilboru Safari lodge i Arusha. Jag hade visserligen sovit rätt bra på flygen, men känner mig alltid lite mosig och trött efter en långresa.

Efter att vi installerat oss i vårt hem för natten, så gick vi runt för att bekanta oss med omgivningen. De hade många såna här rostiga djur över allt, både inne och ute. Lite charmigt att ha ett gäng vårtsvin utanför dörren 🙂

Här låg ett gäng trötta plåthönor i en stökhög. Ett par såna hade jag kunnat tänka mig att ha i trädgården. 🙂

Det var ett väldigt trevligt hotell med vänlig personal. Ägaren kom fram och hälsade och bad om ursäkt för att det var lite oväsen från ett byggarbete som pågick på området (oljudet var kanske i max 30 minuter!). Trevlig gest!

Efter en god lunch somnade vi vid poolen ganske omgående!

Om vi tyckte att det var ett äventyr redan de första timmarna i Tanzania så var det ingenting mot vad som komma skulle!

Må bäst!