Det har varit några dagar av känslostormar.
Känslostormar då huset överlämnades
Jag har stundtals känt mig som de här torra skrumpna slånbären. Vi hade överlämning av huset för ett par dagar sedan. Det var intensivt in i det sista på flera sätt, som jag inte går in på nu. Nu när allt är klart så är det skönt att jag kan lägga det bakom mig samtidigt som det så klart känns så definitivt och oerhört jobbigt. Det blir ju liksom så tydligt när man överlämnar ett hus man byggt tillsammans! Som tur är känns det som att vi fått helt rätt köpare som skickade sms för att säga hur glada de var och att de redan trivdes efter första natten!
Känslostormarna fick ta plats
Gav känslorna utrymme
När allt var klart så köpte jag mig en sallad och gav mig ut på en vandringstur. Plockade fram matsäcken och satte mig vid ån och gav känslorna utrymme. Så skönt att sitta där för sig själv en stund. En stund av rening och styrka. Naturen ger kraft!
Nytt liv
Och nu får ett nytt liv spira och ta plats. Blickar mot framtiden med tillförsikt.
Må bäst!
8 Comments
FREEDOMtravel
29 april, 2017 at 08:14Förstår att det är mycket känslor inblandade! Ett stort steg, även fast man vet att det är helt rätt. Nu är det bara att blicka mot framtiden! Kramar
Lena
29 april, 2017 at 03:52Precis så är det. Ett stort steg och är jobbigt, men jag vet att det är rätt! Mår bra idag igen!
Anneli
29 april, 2017 at 08:25Hej Lena,
Jag är ju också skild sedan några år och har känt precis samma sak, och känner av det fortfarande ibland faktiskt. Det blir en sorg som man bär med sig och som dyker upp vid de mest oväntade tillfällen. Förra veckan när vi var i Florida åkte vi tillbaka till vårt gamla hus, som vi hade byggt tillsammans. Vi var bjudna till grannarna och gick förstås förbi huset där jag stannade till och då kom känslorna. Alla lyckliga år man tillbringat där, alla minnen. Tider som gått och aldrig kommer tillbaka…Alla måste få bearbeta på sitt sätt och vissa gör det aldrig. Vad bra att du är så medveten om dina känslor, för jag tror att det är det hälsosammaste sättet. Nu måste man blicka framåt och inse att allt som sker är en del av livet. En pusselbit av helheten.
Kram och tack för att du delar med dig.
Anneli i Dalarna
Lena
29 april, 2017 at 03:53Ja, det blir ju så. En sorg som man får bära med sig som ett kapitel i livets bok, på nåt sätt. Kan tänka mig att det var tufft att besöka huset!
Stort tack för ditt stöd och fint att du delar med dig också!
Karin
1 maj, 2017 at 07:05<3 <3 <3
Lena
4 maj, 2017 at 07:40<3 <3 <3
Ekenäsliv
2 maj, 2017 at 08:59Hej Lena <3
Så bra att du låter känslorna ta sin plats.. Det är ju ett oerhört svårt och smärtsamt beslut att lämna både hus och relation, MEN samtidigt väldigt modigt.
Ta hand om dig!
Tänker på dig <3
Varma kramar Anna
Lena
4 maj, 2017 at 07:41Jag har lärt mig att låta känslorna ta plats. Det har inte alltid varit så. Känner mig så duktig 🙂