SISTA APRIL 2021 FÅR GÅ TILL HISTORIEBÖCKERNA

Sista April 2021 får gå till historieböckerna. Är det Sista April så är det. Är man född och uppvuxen i Uppsala så är man. Är det pandemi så alla aktiviteter är avbokade så är det. Och håller man på att bygga hus så gör man. Det fick bli en sillunch vid husbygget!

Dagen innan hade vi tagit med oss i princip allt för en sillunch och ställt in i det kalla uthuset. Det enda vi fixade på morgonen var potatisen.

Vi hade till och med några egenodlade dillkronor som vi hittade i frysen. Det typ 35 år gamla Trangiaköket fick komma fram. Just de här köken, med sprit, är bättre än gasolkök när man behöver koka länge. Gasolköken är bättre på att koka snabbt. Mmm, känner ni doften?!

På morgonen skuttade vi upp på cyklarna. Jag hade bara kameran i ryggan och potatisen i cykelkorgen. Det var nog så jobbigt ändå. Seeeeg uppförsbacke.

Mina föräldrar kom förbi en kortis. De hade tur eftersom målaren var på plats så de kunde få se invändigt i huset. När de åkt fortsatte vi igång med thujaplanteringen som vi började med dagen innan.

På eftermiddagen tog vi en paus. Jag hade förstås med mig linneduk, servetter och fina skålar… well. Jag glömde en fin skål till potatisen så den serverades ur den extremt sotiga kastrullen 🙂 🙂

Plasttallrikar och muggar från picknickryggan fick tjänstgöra på sillunchpremiären. Det var inte bara premiär för sillunch utan det var även den första riktiga måltiden vid huset. Jamen hur mysigt tror ni det där var?!

Är man född och uppvuxen i Uppsala så måste man äta champagnefrukost eller sillunch. Typ. På senare år har vi hängt i Uppsala och tittat på forsränning och myst runt. Men i år, precis som förra året, var det inga offentliga festligheter. Här berättar Micke Tornving om firandet som pågått sedan 1975. Vi laddar för nästa år!

Så Sista April 2021 får gå till historieböckerna på flera sätt!

Må bäst!