FORSVIKS BRUK BJÖD PÅ REGN

Forsviks bruk bjöd på regn. Mycket regn till och med. En ordentlig regnskur hindrade oss från att gå ur bilen till en början. Men sen fick vi ta del av ett välskött museum och en spännande historia.

På morgonen hade vi lämnat Mariestad och sedan stannat till vid den spännande Qvarnstensgruvan i Lugnås. När vi väntat ut regnskuren på parkeringen så tog vi del av ett uppfriskat gammalt bruksområde.

Vi började i entrén och utställningen om bruket, inhyst i det gamla träsliperiet.

På gården Forsvik började man redan på 1300-talet att driva en mjölkvarn. Självklart var närheten till vattnet en fördel. På 1400-talet byggde man ut med en hammarsmedja och en vattendriven såg. Sågen försåg både Gustav Vasas slott och Vadstena kloster med byggmaterial. På 1600-talet sålde man stångjärn till hela Europa. På området fanns gjuteri, plåtverkstad, mekanisk verkstad, modellförråd och renseri bland annat. Många av dessa byggnader fanns öppna för allmänheten.

Strax efter förra sekelskiftet byggde man ett eget elkraftverk. Det innebar ju förstås en revolutionerande utveckling i produktionen och arbetsmiljön förbättrades oerhört får man förmoda.

Man kan ju tänka sig vilken mörk arbetsmiljö detta var innan det fanns belysning. Just denna arbetsplats på bilden är aktiv idag. En ensam smed tillverkar sina produkter här. Hennes alster säljs i butiken i träsliperiet.

Under en period tillverkades även detaljer i mässing och brons på bruket. Smedjan stängdes 1969, men än idag finns en komplett uppsättning ugnar, verktyg och maskiner.

Under årens lopp har olika verksamheter kommit till och avvecklats. Varvskrisen kom på 1970-talet och konkursen var ett faktum 1977. Därmed fick den sista verksamheten läggas ner, träsliperiet för papperstillverkning. Tänk att det i vår tid har bedrivits oavbruten verksamhet på den här platsen i 600 år!

Under årens lopp har det givetvis varit olika ägare till gården och bruket. På 1400-talet ägdes det bland annat av Vadstena kloster. Den mest speciella i historien är kanske en kvinna, Elisabeth Cronström. Efter 21 års äktenskap (arrangerat äktenskap med en 22 år äldre man) och 10 barn blev hon änka och därmed myndig. Hon drev sedan bruket (och några säterier) i 40 år. Med 10 barn! (Ja, jo, jag fattar att hon inte tog hand om barnen själv så mycket, men ändå). Märkligt att det fortfarande i våra dagar är knepigt för vissa kvinnor med barn i arbetslivet!

Det må hända att Forsviks bruk bjöd på regn då vi kom dit, men sen fick vi ta del av en väldigt välskött och intressant brukshistoria! Ett besök där rekommenderas för den som är intresserad av bruksmiljö, en betydande svensk industrihistoria eller bara vackra byggnader.

Innan vi lämnade tog vi en lunchsmörgås och kaffe på caféet som finns på området.

I samhället Forsvik startade bygget av Göta Kanal. Sveriges äldsta järnbro ligger vid den första slussen. Bron invigdes 1815. Det kommer mera om själva Göta Kanal i senare inlägg.

Må bäst!