TRERÄTTERS I SKOGEN PÅ ÅRSDAGEN

Trerätters i skogen på årsdagen för förlovningen slog vi till med i lördags. Det är egentligen idag som är den riktiga dagen, men hur kul är det att fira en måndag?!

Just vår klippa, där själva förlovningen ägde rum, där vi oftast brukar hänga, var upptagen. Det var ju typiskt, just den här dagen då vi ville fira. Men men. Vi gick tillbaka några hundra meter och slog läger på en annan rastplats. Och det blev ju bra det också.

Vi hade tagit med oss saker för att kunna göra en trerätters. Det behöver inte vara så komplicerat för att känna en lite extra lyxig känsla. Till förrätt blev det krustader med räkost på tub. Så enkelt, men så gott!

Precis som på förlovningsdagen hade vi tur med vädret även denna dag. Soligt, men lite kallt på förmiddagen så jag var rätt påpälsad. Vi åt krustaderna och tog det lite lugnt ett tag innan det var dags att börja med varmrätten.

Andreas fixade en omelett på chorizo, paprika, rödlök och ost. Vi invigde stekpannan som vi fick av hans dotter och sambo i julklapp.

Ser det inte gott ut?! Jag kan lova att det var det. Extra gott smakar det förstås i skogen. När det här landat i magen chillade vi en stund igen.

Även kaffekokaren var en julklapp. Till dessert gjorde jag den gamla klassikern grillade bananer med choklad i folie.

Det ser ju inte så aptitligt ut, men jag lovar att det var det.

Där sitter han. Han som gör allt för att vi ska få så mysigt som möjligt och att jag ska trivas. Han hämtar och klyver ved, tänder brasan och håller den vid liv. Och dessutom gör han det mesta kring maten. Han som jag förlovade mig med den där härliga marsdagen för två år sedan. Han som jag byggt ett nytt hus med. Han som köpte mig på postorder, typ, för drygt fyra år sedan. Han som jag älskar till månen och tillbaka.

Till sist var vi tvungna att packa ihop och dra oss mot bilen. På vägen dit var det som att naturen gav oss en liten hälsning med denna nästan självlysande gran. Så vackert.

Så kan det gå till när vi äter en trerätters i skogen för att fira kärleken.

Må bäst!