Med visst tålamod håller jag koll på vårlökarna som håller på att kämpa sig upp ur jorden. Jag springer dit stup i kvarten. Det går fortare om man tittar ofta, tänker jag.
Vi köpte ett gäng olika lökar på trädgårdsdagen här i Enköping i höstas.
Jag tror att det här kanske blir porslinstulpan. Jag tyckte att jag fotade och skrev när jag planterade, men nu blir jag inte riktigt klok på vad som är vad. 🙂
Här kanske det blir narscisser eller kungsängsliljor.
De här är jag i alla fall mest spänd på vad det kommer att bli. Så roliga blad. Hade ingen aning om att det skulle bli så. Vad jag minns så var det bara bilder på själva blommorna när man köpte lökar. Bladen såg jag inte. Så nu är jag så ivrig och tänker att det går fortare om man liksom hejar på dem lite. Eller?
Idag ska jag till jobbet för första gången på tre veckor. Jag har jobbat hemifrån med årsbokslut, rapportering och revision med väldigt långa arbetsdagar. Skönt att kunna sitta hemma i lugn och ro och slippa störande prat. Skönt att kunna fokusera på krångliga sammanställningar. Men snart är jag ute på andra sidan. Hela denna vecka har vi revision, men idag och imorgon har vi revisorerna på plats. Då vill jag finnas tillgänglig.
Det känns som jag bott under en sten i tre veckor. När jag var på jobbet senast var det full vinter. Så nu har jag varit tvungen att leta fram vårkläder och skor helt plötsligt. Märklig känsla! Men härlig känsla!
Må bäst!
No Comments