ROADTRIP I MOSELDALEN OCH RHENDALEN

Att ta en roadtrip i Moseldalen och Rhendalen i Tyskland med husbil var både roligt, intressant och väldigt intensivt. Vi var borta i 21 dagar och hann med väldigt mycket. I det här inlägget delar jag med mig av hela turen, med kartor, och i kronologisk ordning med länkningar till detaljerade inlägg om platserna.

Roadtrip i Moseldalen och Rhendalen och norra Tyskland

Att det fanns korsvirkeshus i Tyskland på sina håll visste jag, men inte att det fanns så otroligt många. Och typ överallt. Korsvirkeshuset på bilden ovan är det äldsta huset vi nånsin sett. Det är byggt 1292! Men Tyskland är så mycket mera än korsvirkeshus. Det är vackra berg, dalar och floder. Det är rejäl husmanskost, öl och vin. Det är struktur, ordning och reda. Det är lätt att turista i landet och man känner sig välkommen som husbilist.

Upprinnelsen till vår resa var att Andreas mamma och pappa skulle fira guldbröllopsdag på platsen för själva bröllopsfesten och undrade om resten av familjen ville delta. Ja, de är födda i Tyskland. Alla ville och kunde delta! När vi ändå skulle dit så tog vi husbilen och passade på att ta en roadtrip på tre veckor. Vi var ivriga att komma iväg så vi åkte hemifrån på kvällen innan färjan skulle gå från Göteborg. Övernattade halvvägs och var på plats i god tid. Vi hann köpa miljödekal för att klistra på bilen och hann också väga den innan vi körde till färjan. Fick en superhärlig start på däck med god dryck och skön musik. Efter middag och en lugn natt ankom vi Kiel vid 9.30.

Timmendorfer strand och Niendorf – första stoppet under vår roadtrip i Moseldalen och Rhendalen

Första målet var Timmendorfer strand. Efter en dryg timme gled vi in i den gulliga kurorten. Hade hoppats på att hitta en ställplats där, men hittade ingen. I ett litet samhälle som heter Niendorf hittade vi platsen för natten. Ställplatsen heter Vogelpark och ligger precis intill ett friluftsområde och fågelpark. Enkel och trång ställplats, men helt ok.

Efter en lättlunch i husbilen gick vi längs strandpromenaden till Timmendorferstrand, 3 km bort. Det var inte jättekul väder, men jag kan tänka mig att det är riktigt mysigt när det är fint. I vilket fall så var de välkända strandkorgarna charmiga.

Strosade runt en stund, men konstaterade att det inte var mycket att se annat än fina strandvillor. Det är nog mest ett ställe att ta det lugnt på. Vi pausade med en öl och currywurst. De där korvarna simmar verkligen i jättesöt ketchup kryddad med curry. Super-tyskt.

Här kan du läsa om vårt besök i Timmendorfer Strand. Här kan du läsa om historien om Timmendorfer strand.

Den gamla hansastaden Lübeck

Vi visste också att vi ville se den gamla hansastaden Lübeck när vi ändå var i hoods’en. Bara en dryg halvtimme efter att vi lämnade Östersjökusten kom vi till Lübeck och campingen vi hade bokat för två nätter.

Vi checkade in på Camping Schönböcken, installerade husbilen och skuttade på buss nr 2, precis utanför campingen. Precis utanför de berömda Holsten tor kunde vi hoppa av.

Det här tornet, som var en del av stadsmuren, är avbildat på den berömda Niederegger-marsipanen.

Till en början var vi så besvikna och surade över att det var den fulaste gamla stan vi sett. Vi såg mer eller mindre enbart relativt nya hus. Efter ett meddelande från enturitaget.se om tips på bland annat Düveken strasse (Düveken-gatan) hittade vi de ”rätta” gatorna och det blev genast trevligare.

Så, jodå, det finns gamla hus även här. Just det är var Weber strasse (Weber-gatan). Fint!

Dagen efter åkte vi återigen in till centrum. Denna gång för att besöka Hansamuseet. Det kan vi verkligen rekommendera! Väl värt ett besök. Oerhört välgjort och intressant.

Campingplatz Lübeck-Schönböcken var ett väldigt trevligt ställe. Oerhört lugnt, lummigt och fint. Kan rekommenderas.

Här kan man läsa om vårt besök i Lübeck centrum.
Här kan man läsa om historien om Lübeck.
Här kan man läsa om vårt besök på Hansamuseet.
Här kan man läsa om campingen.
Här hittar du campingens egen webbplats.

Guldbröllopsfirande i Kiel

Efter två dagar i Lübeck var det dags att återvända till Kiel igen. Huvudorsaken till resan var ju att delta vid svärisarnas guldbröllopsfirande.

När vi kom till Kiel ville vi passa på att turista lite i delar av centrum som jag inte varit i. Efter lite snurrande så hittade vi en lång parkeringsplats. Andreas lyckades fickparkera längs gatan så vi kunde ta en promenad i ett par parker. Vi checkade sen in på camping Falkenstein en bit utanför Kiel, dagen innan vi alla skulle ses.

På morgonen efter tog vi en taxi in till centrum och checkade in på hotellet som de andra bodde på. Vi hann strosa runt lite på stan och köpa lite frukt på torgmarknaden utanför hotellet innan det var dags att göra sig i ordning för kvällen.

Några i gänget promenerade och några tog buss till restaurangen för firandet. Där var allt dukat och förberett för middagen. Vi fick en väldigt trevlig kväll med god, och mycket, mat.

Efter övernattning på hotellet och frukost med de andra i familjen så tog vi taxi tillbaka till husbilen på campingen. Efter en till natt där så checkade vi ut för att fortsätta vår roadtrip söderöver.

Här kan man läsa om Kieldagarna.
Här är campingplats Falkensteins websida.

Minnesvärt besök på förintelselägret Bergen-Belsen

Vi kom iväg i perfekt tid från campingen för att passera genom Hamburg efter morgonrusningen. Vi var igenom på typ en kvart. Målet för dagen var ett besök på förintelselägret Bergen-Belsen.

Det var väldigt gripande besök. En av sakerna som var mest spooky var att när vi passerade genom muren där borta, så kändes luften plötsligt kallare. Det tyckte vi båda. När vi passerade ut igen så kändes det varmare igen. Det kändes verkligen som en markering.

Människor dog här av tortyr, sjukdom eller undernäring. Systrarna Frank transporterades hit från Auschwitz och avled efter ett par månader.

Här kan man läsa om vårt besök på Bergen-Belsen-området.

Ett besök i korsvirkesstaden Celle

Jag hade sett så många inlägg om den gulliga staden så dit ville jag verkligen. Att se de där nästan overkliga husen med egna ögon. Vi hade bokat in oss på ställplatsen i utkanten av centrum. Hade fått tips att boka i förväg eftersom det är ett populärt ställe med promenadavstånd till centrum.

Korsvirke i långa rader. Så fascinerande!

Mellan ställplatsen och centrum finns den fina slottsparken. Där var man ju bara tvungen att fota den roliga ”blomkrukan” som de satt runt ett träd.

Även slottet ligger nära centrum. Vi tog en liten titt i entrén bara. Ett längre besök kanske vi tar nån annan gång.

Här kan man läsa om vårt besök i Celle.
Här kan man läsa om ställplats Celle.

Förintelselägret Buchenwald – gripande besök under vår roadtrip i Moseldalen och Rhendalen

På vår väg från Celle söderut så tog vi en liten avstickare lite österut för att besöka förintelselägret Buchenwald. Ännu ett gripande besök.

Det som nog kändes mest obehagligt var att gå in i det gamla krematoriet. Usch!

Närmare 280 000 personer från 50 länder var intagna på det här lägret, varav 30 000 barn!!!

Hur störd i huvudet kan man bli?! Vad har en människa varit med om, som tycker att sånt här var en bra idé!? Vad har hänt med människor som fortfarande tycker att liknande sånt här är en bra idé?!

Här kan du läsa om vårt gripande besök där. (Samma inlägg som Bergen-Belsen).

Koblenz – Den speciella platsen där Mosel och Rehn möts

Kör man fyra timmar med husbil sydväst om Buchenwald så kommer man till Koblenz. En stad som var ett av huvudmålen med resan. Men vi stannade för att övernatta längs vägen. Vi hittade en jättefin gratis ställplats. Det kan du läsa om här.

Koblenz är lite speciellt. Det är en stad som grundades tack vare att platsen har ett bra läge där de stora floderna möts. Den första befästningen lär vara redan år 9000 f. Kr. Svindlande! På 1200-talet byggde man en konstgjord ö med ett monument över Kejsar Wilhelm den store, sedermera Kung av Preussen. Ön kallas Deutsches Eck (tyska hörnet) finns precis i ”klykan” där floderna flyter ihop.

Väldigt nära monumentet finns en populär camping som vi bodde på i tre nätter. Vi valde en plats vid floden så vi hade en bra ut sikt över flodbåtarna som gjorde ”bredsladd” framför oss då de skulle åka från den ena floden in i den andra.

Vi hade också en väldigt bra utsikt över fortet, som byggdes ungefär år 1000. En dag tog vi kabinbanan upp och besökte fortet. Rekommenderas. Mycket intressant!

Fascinerande att man kunde bygga ett gigantiskt fort med såna här detaljer på den tiden!

Vi tog också en flodkryssning med tema slott och borgar. En trevlig tur som rekommenderas.

Här kan du läsa om historien om Koblenz.
Här kan du läsa om vårt besök i Koblenz.
Här kan du läsa om campingplatsen och när vi fick en störtskur rakt ner i sängen.

Populära Cochem, Ernst och brantaste vinodlingen

Efter tre nätter i Koblenz var det dags att åka ytterligare sydväst i Moseldalen. Vi ville följa floden och besöka de populära små samhällena Cochem och Ernst. Och vi hittade också Europas brantaste (om jag minns rätt) vinodling.

Första stoppet blev Cochem.

Vi hade turen att fånga den sista parkeringsplatsen längst bak i raden bland husbilar. Vi parkerade för att se oss om.

Samhället ligger väldigt fint längs Mosel med hus på båda sidor och vinodlingar på båda sidor.

Cochem var ett väldigt fint samhälle. Givetvis med ett slott eller borg eller vad det nu är. Vi var inte jätteförtjusta i det samhället. Det var alldeles för mycket turister för vår smak. Men fint, som sagt. Vi var hungriga, men valde att åka vidare eftersom det var så mycket folk.

Ernst måste väl vara perfekt tänkte jag, eftersom så många verkar stanna där. Det var raka motsatsen till Cochem. Gulliga hus, men också rätt risiga hus och heeeelt stendött. Vet inte om de tagit siesta eller nåt, men det var helt hopplöst att hitta nånstans att äta. Tror inte vi såg en kotte heller. I ena änden av samhället fanns en ställplats som jag vet många står på. Möjligen för att det finns en vinbutik precis intill. Eftersom det inte fanns nåt att äta så fick vi åka vidare.

Vinrankor i långa rader.

Där framme på bergssluttningen växer Europas brantaste vinodling, Bremmer Calmont. Lite halvbesvärligt att skörda med en lutning på uppemot 60 grader, kan jag tänka mig.

Det blev till sist ett stopp i samhället Ellenz för en korv.

Samhället Zell var en av höjdpunkterna

När korven landat i magen i Ellenz Poltersdorf så körde vi tre mil ytterligare söderut. Så vackert i Moseldalen.

Vi hade googlat fram en vingård som vi ville besöka. Vi tänkte att en vingård måste ju ligga lite off från samhället och inga problem att köra dit med husbilen. Men… gps’n ledde oss in på den ena smala gatan efter de andra. Och givetvis stod det bilar lite kors och tvärs i vägen.

Till sist fick vi ge upp och tråckla oss ut därifrån. Vi bestämde oss för att söka upp ställplatsen vi sett på Park4night först och installera oss. Och sen testa att gå tillbaka över floden till vingården i byn. Vi tog en fika med praliner som vi vunnit på husbilsträffen i Borås lite tidigare. En väldigt enkel ställplats (har för mig den kostade 12 eller 14 Euro), men väldigt vacker utsikt över floden, byn och vinodlingarna. Intill ställplatsen fanns även en camping för de som föredrar det.

Vi traskade sen iväg till vingården, Weingut Treis, och frågade om de möjligen hade lust att ha en liten vinprovning för oss. Trots att klockan ändå var ungefär 17 så visst kunde de det. En kvinna berättade massor om vinerna och odlingen. Det visade sig efteråt att hon var 12e generationen på 400 år som drev denna gård. Så coolt. Ett väldigt trevligt ställe vi varmt kan rekommendera!

Vi köpte så många flaskor som vi orkade bära tillbaka till husbilen. Och sen tillbaka till byn igen för att äta. Sen fick vi en underbar kväll vid husbilen med en fantastisk solnedgång och utsikt. Den här byn tyckte vi mycket om.

Här kan man läsa om besöket på vingården.
Här kan man läsa om en kväll intill Mosel

Den mytomspunna Loreley

Nästa stopp vi hade i planen var att se den mytomspunna klippan Loreley. Jag visste inte så mycket om den annat än att jag minns att mormor sjöng en låt om Loreley när jag var barn. Vi släppte taget om Mosel och åkte mot Rhen.

Efter mycket letande så hittade vi rätt. Det var extremt dåligt skyltat och vi fattade ingenting av gps’en. Vi åkte fram och tillbaka längs vägen i högerkant på bild. Vi visste inte heller riktigt vad vi skulle förvänta oss. Om man skulle komma fram hela vägen med husbil eller om man skulle parkera nånstans och gå upp på klippan. Till sist bildgooglade jag och såg att man kunde köra där uppe. Till sist hittade vi.

Det är väldigt utmanande att vara skeppare just här eftersom det är så smalt, krokigt och grunt så många har förlist eller gått på grund genom åren.

Det var ett väldigt fint stopp som vi varmt kan rekommendera. Fint ordnat med parkering, flera serveringar, informationsskyltar och ett litet museum. Vi kunde inte äta vid serveringen med bäst utsikt eftersom det var avstängt på grund av konsert samma kväll, men det fanns en till restaurang.

Här kan man läsa om vårt besök vid klippan Loreley. Eller Lorelei som det stavas ibland.

Bacharach – en favorit under vår roadtrip i Moseldalen och Rhendalen

Ytterligare ett kort skutt söderut från klippan så hamnade vi i Bacharach. Det ligger bara dryga fem mil söder om Koblenz. Vi kom ju västerifrån, men då kanske ni ser lättare var det ligger.

Bacharach var en av mina topp 3-platser under vår roadtrip. En väldigt gullig stad och väldigt lugnt utan att vara stendött. Och en bra camping.

Även här hamnade vi på en vinprovning. Det var mera som en restaurang. Själva vingården fanns på ett annat ställe och var dessutom såld. Vi råkade få en servitris som pratade jättebra engelska och dessutom var jättebra på sin grej. Det var såklart inte samma genuina känsla som förra vinprovningen direkt vid gården, men ändå väldigt trevlig. Vi köpte med oss så många flaskor vi orkade bära, igen, tillbaka till husbilen på campingen.

Där har vi huset igen från allra försa bilden i inlägget. Det är fullt med gamla korsvirkeshus i Tyskland, som sagt, men det här är det allra finaste som vi sett. Det är också det allra äldsta som vi sett. Det är byggt redan 1292. Så fint och så fascinerande! Restaurangen som finns i bottenvåningen var stängd för tillfället så tyvärr kunde vi inte titta in.

Bacharach, intill Rehns strand, var verkligen en liten söt och trevlig stad som jag gärna återvänder till. Vi bodde på Camping Sonnenstrand med gångavstånd till centrum. Trevlig, men ganska trång camping. Skulle tro att det inte är ett ställe för längre bilar än 7,5 m. Här hittar du deras webplats. Vi hade tänkt stanna bara en natt i Bacharach, men förlängde till två eftersom vi trivdes och det blev fint väder.

Här kan du läsa om vårt besök i Bacharach.

Törnrosas och Askungens slottsruiner – inspiration för Bröderna Grimm

Sen var det dags att styra kosan hemåt. Vi lämnade Bacharach ganska tidigt på morgonen för att åka dryga fem timmar upp till Polle. Tyskland har ett antal tema-vägar. Vi åkte en bit längs Sagovägen, stannade vid Törnrosas slottsruin Sababurg, innan vi landade i Polle, där Askungens slottsruin finns.

Efter en promenad på några hundra meter (om jag minns rätt) upp längs kullen från parkeringen så nådde man ruinen som sägs ha varit inspiration för Bröderna Grimms saga om Törnrosa. Här har de korta teaterföreställningar sommartid.

Slottet byggdes på 1300-talet och lämnades sen åt sitt öde. På senare år har man rustat upp det och är nu ett populärt resmål. Googlar man på det så kan man läsa att man kan bo på slottet och att det skulle finnas restaurang. Men jag vette tusan var man skulle sova då?! Kanske finns något annat i närheten som man kallar för att ”bo på slottet” eller så finns ett annat slott som man fightas om vara Törnrosas. Inte vet jag. Fint var det i alla fall och ett trevligt kort stopp, men inget jag skulle åka en lång omväg för.

Vi åkte vidare till dagens slutdestination, campingen i Polle.

Intill campingen finns en slottsruin som sägs vara en inspiration till Bröderna Grimms saga om Askungen.

Vi knatade upp till ruinen på kvällen, men det var stängt och inhägnat så vi kunde inte titta in.

Däremot fick vi en vacker utsikt över berg och dal på andra sidan ån.

Samhället Polle med supermysig camping

Vi hade som sagt startat på morgonen i Bacharach och gjort ett par stopp längs vägen. Effektiv restid var nog 5-6 timmar.

Vi gled in på Campingplatz Sonnenstrand mot kvällningen.

Campingplatsen ligger precis intill en liten å i det lilla samhället Polle. Här var så lugnt och tyst. Ingen stor flod med fartyg, ingen stor väg med en massa trafik och inget samhälle precis intill. Så skönt! Det enda som hördes var ett nästan öronbedövande fågelkvitter. Helt galet mycket. Men det är ju liksom bara trevligt.

På campingen fanns en restaurang med lite enklare mat, och med en underbar uteplats. En riktigt mysig campingplats som jag varmt kan rekommendera.

Här hittar du campingens webbplats.

Ställplats nära Kielfärjan – samhället Gettorf

Sista övernattningen i Tyskland var i samhället Gettorf hyfsat nära Kiel.

Måste ju tipsa om den här ställplatsen. Bra ställe att stå på om man inte vill eller kan stå centralt i Kiel. Den ser ju verkligen aptråkig ut, men var faktiskt helt ok. Det är som en vanlig parkering, men med tillgång till servicehus, och ligger i ett lugnt villaområde i staden.

Servicehuset var verkligen jättefint. Superfräscht. Ett fint samlingsrum, kök med matplats, dusch och tvättstuga. Dessutom fanns en liten butik med campingsaker. Vi tyckte kostnaden var ganska hög, men sen visade det sig att man fick tillbaka en hel del när man åkte om man inte använde duschen osv. Minns inte vad det kostade.

I andra änden av samhället Gettorf finns en stor djupark. Där inne finns även ett välbesökt roligt designat upp-och-ner-vänt hus. Tyvärr ligger det innanför grindarna så man måste betala en inträdesavgift för att se. Vi valde att hoppa över det. Man såg ändå lite utanför häcken om man gick runt djurparken. Själva centrum på samhället var himla gulligt. Även om det var väldigt öde vid tillfället då vi var där.

Nöjda och trötta efter vår roadtrip i Moseldalen och Rhendalen

Vi var så nöjda med vår roadtrip i Moseldalen, Rhendalen och norra Tyskland då vi åkte på färjan. Och också väldigt trötta. Eller iallafall jag. Så mycket att se, så mycket intryck och så mycket ljud. Men också så roligt och så intressant.

Nu laddar vi för nästa roadtrip med husbilen. Det blir på bröllopsresan i Itallien i september. Vi planerar för fullt.

Må bäst!