en blogg för att utmana

Visar alla inlägg taggade med friluftsliv

DÄR JAG BÄST FINNER AVKOPPLING

 

Det är där. Det är där i skogen och vid strandkanten jag bäst finner avkoppling. Det räcker nästan med att jag drar på mig vandringskläderna och packar ryggan så börjar lugnet infinna sig.

 

Kroppen har lärt sig när det är dags

 

Kroppen har väl lärt sig efter två års vandrande. Den vet att när de där kläderna kommer på så väntar nåt härligt. Precis som A’s hund. Så fort han hör ljudet av bältet som sitter i mina vandringsbyxor så slår han knut på sig själv och vet inte var han ska ta vägen. ”Tjohooo, nu är det snart skogen som gäller”! Typ.

 

Naturen ändrar sig oavbrutet

 

Även om vi ofta går i samma naturreservat så känns det nytt varje gång. Det är omväxlande natur. Leden går  ömsom i skogsterräng och ömsom längs Mälaren. Dessutom ändrar sig ju naturen oavbrutet.

 

Att stanna upp en stund i vandringen, gå ner till strandkanten och bara andas är guld värt.

 

Att leta en plats för att slå läger

 

Här hade vi tänkt slå läger, men det var alldeles för blåsigt för att det skulle vara skönt.

 

Eftersom jag hade en förkylning på gång så gick vi inte mer än 2-3 km och väldigt långsamt. Vi passerade några rastplatser, men alla var blåsiga. Sista chansen var vid badplatsen.

 

Och faktiskt så var det vindstilla just där vid eldstaden. Såååå mysigt! Jamen ni ser ju! Höstsol, pyssel med veden för att få eld, eldens sprakande och sen pyssel med maten. Här och nu. Hikefulness. Love it!

 

Det där första-hjälpen-kit’et, som jag alltid bär med mig, kom till användning.

 

Så kan det gå när en av oss envisas med att skära korven så här istället för att använda skärbrädan… 😉

 

Till sist så blev det i alla fall en god frilufts-lagad lunch.

 

 

Och sen det här då. Hur charmigt är det att ta med kaffe i termos och hur charmigt är det att koka direkt på plats?! Att ta fram muggen med deciliter-märkning, diskutera hur mycket vatten det var man skulle ha nu igen, diskutera hur många mått vi hade förra gången då det blev för starkt, att hålla koll så det inte kokar över, låta det sjunka och sen hälla upp rykande färskt kokkaffe med den här utsikten! Aaaahhh! Det är avkoppling det! Det är Gott för själen det!

Må bäst!

EN VANDRINGSTUR I FAVVOSKOGEN

 

Förra lördagen, innan vår lilla kräftskiva, tog vi en vandringstur i favvoskogen. Denna helg kommer det inte bli mycket till skogshäng alls. Det blir mera stadshäng.

 

Vi började denna gång med att gå från parkeringen ner till badet för att sen vinkla av på leden. För inte alls många veckor sedan var det säkerligen fullt med folk här.

 

Det var perfekt temperatur och det var nästan helt tyst.

 

Det enda som hördes var vågornas svaga brus.

 

Det är så mysigt att ha lite att pyssla med när man kommit fram till rastplatsen. Det skulle vara sååå mycket tråkigare att ha bara färdig mat att sleva i sig. Det känns mera avkopplande och meditativt att skära och blanda maten på plats istället för att förbereda. Jaa, visst, det är betydligt bökigare än att fixa hemma. Men. Hade jag förberett maten hemma, då hade jag haft mina tankar en timme framåt i tiden, och tänkt på vandringen. När jag pysslar på plats så är jag verkligen här och nu. Fokuserar på vad jag håller på med just då. Det rekommenderas!

 

Vi gjorde en brasa, fixade mat, invigde kaffepannan och kokade över öppen eld och småpratade.

 

Innan vi åkte hem så satte jag mig på klipporna och bara va’ en stund. Andades djupt, tittade på sjön och horisonten och tänkte inte på nåt! Tystnad. Vågornas kluckande. Eldens sprakande. Solens värmande strålar. Svag vind. Här och nu! Det är Gott för själen det!

Må bäst!

EN FULLSPÄCKAD AVKOPPLANDE HELG

Efter en fullspäckad, men samtidigt avkopplande helg känns det som vanligt ”och plötsligt blev det måndag”.

 

Under lördagen var vi på en roadtrip. Mer om det sen. Och söndagen hade vi en skön vandringstur i Härjarö naturreservat. Som jag längtat ut i skogen efter denna varma sommar. Vi har helt enkelt inte haft nån lust att ge oss ut och knata i värmen.

 

Det blåste visserligen rätt mycket, men det var varma vindar. Lagom varma vindar. Vi fikade och lagade mat och försökte göra allt för att koppla av.

Och plötsligt var det måndag. Laddar om och skjuter ut mig i en ny vecka!

Må bäst!

SÅ HITTAR DU VÄRLDENS ÄLDSTA TRÄD OLD TJIKKO

Vill du veta hur man hittar till världens äldsta träd Old Tjikko? Förra året visste jag inte hur man hittade dit utan trevade mig fram lite. Till sist fick jag vända pga vädret. Men för ett par månader sedan fick jag revansch. Jag ska försöka beskriva hur man hittar dit.

 

I vilken del av landet finns trädet och var börjar man?

 

Old Tjikko - världens äldsta träd

Old Tjikko – världens äldsta träd

Så här ser han ut, den gamle mannen. Han finns i Fulufjällets nationalpark i norra Dalarna. Det finns flera entréer in till nationalparken. Jag utgår i min beskrivning från huvudentrén eller så kallade Njupeskärsentrén.

 

När du kommit in i parken följer du leden mot Njupeskär (Sveriges största vattenfall). För övrigt en fantastiskt vacker sträcka! När man är  nästan framme vid fallet så passerar man Njupeskärsstugan. En raststuga med eldstad och bänkar utanför. Toaletter finns här också. Här är det lämpligt att pausa innan stigningen mot Old Tjikko börjar.

 

Istället för att vika av lite till vänster mot fallet (precis efter stugan) så viker man av höger mot toppen. Det är en grusad led, ibland med trappsteg. Det syns på bilden ovan.

 

Hur ser terrängen ut?

 

När gruset och trappstegen tar slut så går det en stig in till höger, se bilden. Följ den ”ett bra tag”.

 

Fortsätt följa stigen och njut under tiden av en vidunderlig utsikt!

 

Hur ser det ut strax innan?

 

Till sist kommer man upp på bergsplatån och allt blir väldigt plant. Efter en stund på stigen så kommer man till en fyr-vägs-(stigs)-korning med denna stenhög till vänster. I denna korsning tar man höger.

 

Så här ser den stigen ut. Fortsätt några hundra meter.

 

Efter en stund så finner man denna vansinnigt taniga skapelse, med ett lågt rep runt. När jag tänker ”världens äldsta träd” så tänker jag på nåt gigantiskt, maffigt och knotigt träd. Men näe då. Visst, det är ju såklart rotsystemet som är så gammalt som över 9500 år och inte själva trädet. Man har beräknat åldern genom så kallad kol 14-datering.

 

Det verkar som att han försöker föröka sig på gamla da’r!

 

Från den berömda granen har man en fantastisk utsikt över bergsplatån, Rösjön och Rösjöstugorna.

 

Hur långt är det att gå?

 

Jag skulle gissa att det inte är mer än 3-4 km från huvudentrén, med en rejäl stigning under en sträcka. Vi gick rundan ”Fallet runt” på 8 km och den rundan passerar trädet.

Namnet Old Tjikko kommer från upptäckaren Leif Kullmans hund Tjikko.

Vissa påstår att det är hemligt var detta träd finns. Eftersom guiderna i entrén berättade exakt var det ligger så kan det inte vara hemligt. Eller hur.

Så, nu är det bara att ge sig av och söka upp det fantastiska trädet. Men, please, respektera den gamle mannens ålder och gå inte innanför repet! Jag måste säga att det kändes lite högtidligt att besöka honom. Särskilt eftersom jag fick ge upp förra året. 🙂

Må bäst!

LÖPTUR I BERGEN PÅ SAMOS

En av mina träningspass på Samos blev en löptur i bergen. Många drar ner på träningen under semestern. Jag brukar göra tvärtom. Under semestern har jag ju mera tid att träna, tänker jag.

 

Jag får som motargument ”jamen på semestern vill man ju koppla av”, och då säger jag, ”ja, just det”. För mig är det verkligen avkoppling att träna. Så skön känsla när må-bra-hormonerna sprider sig i kroppen och jag blir pigg i knoppen och avslappnad i kroppen.

 

Denna gång drog jag iväg vid 7 medan solen höll på att gå upp.

 

Löptur i bergen på Samos

Löptur i bergen på Samos

De omslutande bergen är alltid nära i Kokkari, som är den lilla fiskeby på Samos som jag bodde i. Och lederna är det varierande skick på. De här var nog en av de bättre 🙂

 

Men när leden började smalna av så här pass och bära iväg in i buskaget så backade jag och valde en annan väg 🙂

 

Detta magiska ljus på morgonen!

 

Titt som tätt passerade man olivträd.

 

Efter en stunds runt-vimsande på leder i bergen var det dags att vända om och ge sig av hemåt till hotellet igen.

 

Svettig och härlig och redo för att ta sig an dagen!

Men nu är jag hemma igen. Nu får jag ta mina löprundor i en helt annan miljö. Det har ju visserligen varit nästan lika varmt här hemma nu ett bra tag. Men det finns inte lika mycket berg, hav och palmer här. Jag får nöja mig med ett par konstgjorda små sjöar. Just idag var det bara 24 grader och regnet hängde i luften. Nu blir det dusch och frukost. Sen ska jag ta mig an denna dag.

Må bäst!

VANDRING PÅ SAMOS I GREKLAND

Vandring på Samos är populärt har jag förstått. Och nu förstår jag varför. Jag är så himla glad att jag fick möjligheten. Det var en lagom utmanande stigning, omväxlande underlag, omväxlande vegetation och en mer eller mindre ständigt vacker utsikt. Dessutom blev det några oväntade besök under turen.

 

Så fantastisk utsikt att jag ville stanna och fota hela tiden. Typ.

 

Fick frågan om jag ville hänga med på en tur i bergen

Jag har bytt några ord, lite då och då, med två svenska kvinnor här på hotellet. Ni vet, lite så där om vad man gjort under dagen eller planerar att göra under kvällen. Igår morse frågade de om jag ville hänga med på en vandringstur i bergen. Såklart jag ville hänga med!

 

Det var varmt. Riktigt varmt. Nånstans runt 32-33 grader och näst intill vindstilla. Man brukar ju säga att det är kallare uppe i bergen, men så var icke fallet här. Nere i byn blåste det ständigt från havet, så det känns inte alls så varmt där.

 

Ruiner

 

Lite här och var fanns det ruiner efter övergivna stenhus. Lite till höger i bild syns en av ruinerna.

 

Vackert och sorgligt på samma gång. Tänk. Tänk om den här ruinen hade kunnat berätta sin historia.

 

 

Olivträd

 

Olivträd, olivträd och olivträd överallt. Både vilt växande och mer organiserade odlingar.

 

De verkar göra vad de kan för att använda allt från själva frukten (heter det så?!). Förutom att pressa ur själva oljan så pressar de även kärnan och använder till nåt (minns inte vad just nu).

 

Kapell

 

Förutom att det fanns ruiner lite här och var så fanns det kapell lite här och var. Jag blev mäkta förvånad då vi klev in och insåg att kapellen verkar vara ”levande”. Det brann ljus och det fanns blommor i vaser. Man kunde skänka en slant och tända ett ljus ifall man ville.

 

Det var varierande skick och kvalitet på inredningen. Det här tillhörde det som var lite finare.

 

Hade man tur så fanns det en liten skylt som visade vägen till kapellet. Annars fick man helt enkelt använda ögonen och speja. Plötsligt kunde det dyka upp ett på en kulle i synfältet och då gällde det att hitta en liten stig som kunde leda dit. Spännande äventyr 🙂

 

Detta var nog det allra finaste som vi tittade in i. Svårt att se, men golvet bestod av små små klapperstenar som de satt ner på höjden liksom. Jag kände på det och konstaterade att det var oerhört jämnt. Det måste ha tagit galet lång tid att sätta detta stengolv! Men vem har bråttom. Typ.

 

Highlights

 

Att besöka kapellen så där oväntat tillhör förstås highligths’en. Men den till synes lilla detaljen att kunna plocka fikon och äta direkt från träden var fantastiskt där i värmen när energin började svikta. Jamen hur gott var inte det?!

 

Den fantastiska utsikten som gjorde sig påmind titt som tätt är givetvis en av highlights’en.

 

Det ständigt närvarande havet tillhör ju självklart också bland det bästa!

 

Jag hade en fantastiskt trevlig tur med två lättsamma kvinnor och är så tacksam att de bjöd in mig att följa med.

Tips

Köp en karta (kostade 7 EUR)! Det är omöjligt att hitta om man inte har en karta. Det kommer typ tusen vägkorsningar av olika storlek och skick och man har ingen aning om vilken man ska välja. Det är dåligt uppmärkt. Möjligtvis kan man se en blå prick målad på en sten.

Ta med vatten och nåt att äta. Det finns inget längs vägen, om man inte går till en bergsby.

Det tog oss ungefär 3-3,5 timme att gå knappa 10 km (enligt tre olika appar).

Bästa tiden för att vandra här är egentligen maj och september då det är lite mera behaglig (läs lämplig) vandringstemperatur. Det funkade dock alldeles utmärkt även i denna hetta, men jag har nog aldrig nånsin varit så svettig.

Vandring på Samos är absolut nåt jag kan rekommendera och jag gör det gärna igen!

Må bäst!

EN TIDIG VANDRINGSTUR TOPPADES MED BAD

Vill man gärna gå på en vandringstur, men det är typ tokvarmt, så kan man ju ställa väckarklockan alldeles för tidigt för att vara söndag. Är det värt det då?! Så klart det är!

 

En tidig vandringstur

En tidig vandringstur

En snabb bild med luren i starten av turen. Det var 26 grader redan då på morgonen!

 

Älskar att gå längs den slingrande leden då se solen sippra in mellan trädstammar och grenar. Så skönt ljus! Men målet var badklipporna.

 

En svan glider förbi och hälsar oss välkomna till klipporna först, tills den inser att vi har en väldigt nyfiken och ivrig hund med oss. Då talade den om med uppblåst fjäderdräkt att den inte var jätteförtjust. Den gled in i vassen en bit bort och kom sen ut med några ungar. Full förståeligt att den var lite reserverad.

 

Där. På klipporna. Där hängde vi några timmar och bara va’. Det jobbigaste var väl att plocka fram pastasalladen. Typ. Så njutbart! Japp, jag badade. Jomen är det i runda slängar 30 grader i luften så kan ju även jag tänka mig att bada 🙂

 

Där hängde vi tills det var dags att avsluta denna utflykt. Har jag sagt att det är värt att ställa klockan för att ta sig en tur!?

Ha en bra start på veckan!

Må bäst!

KLIPPHÄLLAR MED VACKRA MÖNSTER OCH HEMLIG HISTORIA

Har ni tänkt på hur vackra klipphällar är? Och har ni tänkt på vilken väl dold historia de bär på!

 

Vissa har mönster som ser lite sträva ut…

 

Klipphällar med vackra mönster och hemlig historia

Klipphällar med vackra mönster och hemlig historia

Vissa har mönster som ser mjuka ut…

 

Vissa har mönster som ser böljande ut…

 

Vissa har mönster som ser släta ut…

 

Alla har de funnits där i så svindlande många år att det inte går att föreställa sig! Tänk vad de varit med om. Allt från piskande snöstormar till värmande sommarsol. Allt från landstigande vikingar till badande barn i nutid. Det är så spännande att tänka sig vad som kan ha skett just precis där. Där just jag satt just då!

Det är sånt jag funderar på då jag är ute på en tur. Eller tittar på annat från naturens vackra skapelser.

Må bäst!

NJUPESKÄR I FULUFJÄLLETS NATIONALPARK – FALLET RUNT

Jag var i Fulufjällets nationalpark och såg Njupeskär förra midsommarhelgen. Denna midsommarhelg fick jag uppleva det igen. Uppleva Sveriges högsta vattenfall och gå fallet runt. Och äntligen hitta Old Tjikko. Så vackert med skogen, bäckarna, fallet, bergen och vidderna!

 

Njupeskär – fallet runt

 

Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall, i Fulufjällets nationalpark

Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall, i Fulufjällets nationalpark

Det kanske inte ser så mäktigt ut så här på bild om man bara tittar på själva fallet. Men om du jämför med bron/spången i nederkant på bilden så får man lite mera perspektiv till hur högt det är! 125 meter närmare bestämt.

 

Vi var på plats i nationalparken vid nio på morgonen. Jag hade fått tips om att vara där senast strax före tio på morgonen (lite beroende på tid på året förstås) om det är soligt, ifall man vill ha några härliga soliga bilder på fallet. Om det nu skulle råka vara sol just den morgonen. Från parkeringsplatsen vid Naturrum är det ungefär två km fram till fallet. Det är väldigt lättgånget så tillvida att det är grusat eller spänger att gå på. Men visst, en viss stigning är det en bit och sen är det en trappa, som är så pass brant att den närmast gränsar till en stege, på 76 steg (japp, A räknade! ) som man går för att komma ner till fallet och sen upp igen om man vill tillbaka till leden. Men låt er inte avskräckas. A har varit storrökare och haft ett typ obefintligt intresse av att röra på sig och för honom gick detta hur bra som helst!

 

Vackra bäckar ynglar av sig från fallet.

 

Den här bron/spången i vänsterkanten på bilden var tyvärr rätt dålig en bit fram p g a att lavin- och stenras hade förstört den. Det satt en varning och avspärrning.

 

Vi stannade en bra bit före det trasiga. Jag kunde zooma in en hel del för att få en lite närmare bild.

 

Tillbaka från den lilla avstickaren från leden fram till fallet pausade vi med fika vid Njupeskärsstugan (en övernattningsstuga med rastplats, grillplats och toalett) innan vi började stigningen mot toppen.

 

Fallet från ovan

 

Efter en hel del pustande och frustande var vi till sist uppe på bergsplatån. En platå som är gigantiskt stor, enligt min mening. Där finns bl a Rösjön och Rösjöstugorna. Där finns även världens äldsta träd Old Tjikko, som vi hittade till sist! Här kan du läsa om hur man hittar dit.

Efter en till paus vid Old Tjikko knatade vi vidare för att komma på ovansidan av fallet. Det ser lite fjuttigt ut på de här bilderna 🙂

 

Men om jag lägger till den här bilden så kanske man får en bättre känsla över höjden!

 

Som ambassadör för Kvinnliga äventyrare så var jag i mitt esse där!

 

När vi var nöjda med fallet gick vi vidare längs leden mot slutmålet. Efter en bit kom vi till ett fint vindskydd med grillplats. Det ser inte mycket ut för världen bara så där.

 

Men om jag lägger till den här utsikten från vindskyddet så kanske ni håller med mig om att det är fint!

 

Har ni bara den minsta möjlighet att besöka Fulufjällets nationalpark med vattenfallet Njupeskär och trädet Old Tjikko och kanske gå fallet runt, så gör det! Så härligt! Rundan var cirka 8 km, inklusive en avstickare på ett par hundra meter till fallet och en avstickare till trädet. Ni ser ju så nöjd jag ser ut! För oss tog det ungefär sex timmar totalt. Inklusive några mat- och fikastopp, mina ständiga fotopauser, hämta-andad-pauser och ligga-på-rygg-i-riset-och-lyssna-på-hur-tystnaden-susar-i-öronen-pauser! Jag vill tillbaka igen. Jamen jag har ju inte sett Rösjö-området exempelvis. Och en hel del annat!

Har jag sagt att ni borde besöka det där stället?! Bara gör’t! 🙂

Må bäst!

ETT AXPLOCK FRÅN EN UNDERBAR MIDSOMARHELG

Det får först bli ett axplock från en härlig midsommarhelg innan jag får ordning på alla bilder. Sitter nu i bilen på väg från Idrefjäll med bomull i hjärtat.

 

 

Vi har haft stughäng och tittat på utsikten.

 

Vi har hängt i fjällvärlden.

 

Vi har haft loungehäng.

 

Vi har fikat i mossa och ris.

 

Vi har varit vid Sveriges högsta vattenfall.

 

Vi har njutit av magisk skog.

 

Vi har träffat renar.

 

Vi har träffat världens äldsta träd, Old Tjikko.

 

 

Vi har fascinerats över oändliga vidder.

 

Vi har haft ett antal brashäng.

 

Champgane och jordgubbar

Champgane och jordgubbar

Vi har ätit gott och druckit gott.

Vi har haft det heeeelt underbart!

Må bäst!

En blogg för att utmana min kreativa sida och för att se det stora i det lilla.

Bloggar om poolhäng, brashäng, resor, hemmaprojekt, besöken vid sjön och ett och annat träningspass. Livet i allmänhet och sånt som gör gott för själen i synnerhet. Min själ. Förhoppningsvis även din själ. Välkommen att hänga med på min resa!

Kategorier

Arkiv