en blogg för att utmana

Visar alla inlägg taggade med friluftsliv

VINTERSKOG I VILA OCH ISANDE KALLA VÅGOR

 

Det är nåt meditativt över vinterskog i vila. Skogen liksom bara står där och väntar. Vilar. Laddar för nästa säsong. Står där och ger oss besökare skydd mot busväder.

 

Jag blev så glad när A föreslog att vi skulle ta en vandringstur i Härjarö naturreservat. Det var länge sen vi var ute på en tur. Och efter en massa stillasittande och tung julmat, så var det verkligen efterlängtat.

 

Vinterskog i vila

Vinterskog i vila

Vi kom till naturreservatet vid 11 då det var omväxlande sol och moln. Vi gick en bit genom skogen. Då vi kom fram till favvo-platsen var den upptagen så vi knatade vidare till nästa rastplats.

 

En av rastplatserna som vi brukar passera. Bryggan är uppdragen och väntar på varmare tider.

 

Vi tog en fikapaus och jag suktade efter solen som strålade bakom bukten.

 

Lite sol fick jag allt på mig där. Så ljuvligt att bara sitta där och tomglo mot horisonten.

 

Efter en liiiten stund på klippan, för att fota, drog jag mig tillbaka till A och satte mig på bänken intill honom. Vi plockade sen ihop och chansade på att gå tillbaka till den plats som var upptagen tidigare. Vi hade tur, de skulle precis gå!

 

De hade grillat så vi sa att de kunde lämna eldstaden. Det var bara för oss att lägga på lite flera vedklabbar för att få en härlig eld, utan kämpande mot fukten.

 

Där satt vi i ett par timmar. Småpratade, pysslade med elden, gjorde mat och bara njöt av solen och vågornas försiktiga kluckande.

 

Hur ogärna man än vill det så har även en sån här härlig annandag jul ett slut. Solen dalade snabbt så det var bara att packa ihop och gå tillbaka till bilen.

 

Det var riktigt mysigt att värma glögg och krypa upp i A’s soffa efter en toppenhärlig dag ute.

Må bäst!

NATUREN LEVERERAR DE VACKRASTE AV BILDER

Det är ju faktiskt så att naturen levererar de vackraste av bilder. Om ni frågar mig alltså. Visst, man kan njuta av bilder på inredning, kläder eller byggnader. Men inget går upp emot naturen, tycker jag.

 

Alla dessa skiftningar. Skiftningar i färger, frost, regndroppar, grönska, höstrött.

 

Ingen dag är den andra lik. Naturen är ständigt i förändring.

 

Så njutningsfullt och vackert!

Må bäst!

INTE BARA JAG ÄLSKAR FULUFJÄLLETS NATIONALPARK

 

Innan jag åkte till Fulufjället så hade jag hört så mycket positivt så jag hade höga förväntningar inför första besöket. Verkligheten levde upp till förväntningarna med råge! Jag blev helt nockad av parken. Och jag vet flera som älskar Fulufjällets nationalpark.

 

Man möts av en underbart vacker miljö.

 

Parken bjuder på lättillgängliga leder, toaletter och eldstäder. Givetvis även en fantastisk natur.

 

Och om man eventuellt har stora kängor på sig och glömmer att lägga i sulorna och glömmer att sätta på sig ett par extra sockor, så kan det hända att det blir Pippi-Långstrump-stora kängor. Då kan det hända att man snubblar när man samtidigt ska få upp kameran ur fickan. Och då kan det hända att man gör en face plant. Och när man ändå ligger där så kan det hända att man passar på att ta en skön bild på spången. Men bara eventuellt alltså! 🙂

 

I området finns Sveriges högsta vattenfall Njupeskär.

 

Om man bor i Mälardalen (Enköping) så är man inte jättevan vid snö under midsommarhelgen. Då vill man gärna ta en snöfie.

 

Uppe vid världens äldsta träd, Old Tjikko, ser man Rösjön och Rösjöstugorna i horisonten. Ser ni sjön och de små stugorna låååångt där borta!? Jag lyssnade nyligen på ett podavsnitt med en man som lever där, månad efter månad, för att ge besökare en fin upplevelse.

 

Jag njuter av en paus på ovansidan av Njupeskär. Det kanske är så att de röda fläckarna på panna, näsa och överläpp påminner om spår efter en face plant. Men bara kanske!

 

Älskar Fulufjällets nationalpark

Älskar Fulufjällets nationalpark

Efter en rejäl stigning kan man komma upp ovanför trädgränsen och få en fika med en fantastisk utsikt som belöning. Efter den här dagen utbrast A spontant ”åh vilken härlig dag”. Det var första gången han var på en riktig fjällvandring.

 

En annan som jag vet gillar Fulufjället är Katta med den underbara bloggen bucketlife. En skön blogg med fantastiska bilder. Har ni inte tittat in där så borde ni göra det bums. Och vet ni, hon och hennes syrra har världens skönaste podd också. Här kan ni t ex lyssna på avsnittet om livet på en fjälltopp.

Ja, ni ser ju och hör ju! En underbar livgivande miljö som jag vill återvända till igen. Och igen. Och igen!

Må bäst!

HÄMTAR GÄRNA ENERGI I VATTENPARKEN

 

Jag hämtar gärna energi genom att ta en löptur eller promenad i Vattenparken i Enköping. Det vet ni som hängt här inne ett tag. Denna vackra och lugna oas mitt i stan.

 

Jag och A ägnade nästan hela lördagen åt att förbereda kvällens middag. På eftermiddagen såg vi ändå till att ta en paus för en prommis i solskenet.

 

Det så vackert när solen faller på det frostiga gräset.

 

En gång för många år sedan tog jag in såna här torra växter och satte i en vas. När jag kom upp på morgonen såg det ut som om växterna varit riktigt arga under natten. De hade liksom exploderat. Det var vitt ludd över ett stort område som om de hade spottat och fräst ut en massa ilska. Först var jag helt chockad och sedan bara gapskrattade jag för det såg så galet ut.

 

Hämtar gärna energi i Vattenparken

Hämtar gärna energi i Vattenparken

Att jag älskar det där området har ni förstått. Så perfekt ställe, ett stenkast bort, att hämta energi på.

Må bäst!

HUR GRÅ KAN TILLVARON BLI!?

Man kan ju undra hur grå tillvaron kan bli!? Eller egentligen är ju inte själva tillvaron grå alls. Jag mår toppen och har det jättebra. Jag tänker förstås på vädret. Det känns som att det fastnade på grått, regn eller nästanregn och 8 plusgrader för nån månad sen, med några få undantag.

 

Vi lyckades pricka in ett väderundantag förra helgen. Vi fick ta del av ett Ängsö som glödde.

 

Jag kanske får äta upp det här med grått. Den här hösten har ju faktiskt varit otroligt vacker, om jag tänker efter. Åtminstone i början av den.

 

Man kan ju också se det som att det är rätt bra att det är grått större delen av november. Då värdesätter man de där fantastiska dagarna ännu mera. Som den där dagen då vi var på Ängsö!

Må bäst!

NÄR ÄNGSÖ BJÖD PÅ HÖSTSKRUD

Ängsö naturreservat bjöd på en fantastisk höstskrud då vi var där i helgen. Det var så härligt att vara tillbaka. Och ännu härligare att det var så vackert.

 

Jag gillar Ängsö bland annat för att det är så omväxlande natur. Lite barrskog, mycket ekhagar och enbackar. Och lederna går mycket längs vattnet.

 

Vi gick en stund innan det var dags för första stoppet. Man kan ju ha sämre utsikt från fikabordet en novembersöndag!

 

När vi var nöjda med fikastunden knatade vi vidare genom enbackar och ekhagar.

 

Efter en stund såg vi koblajor och konstaterade att de såg ganska färska ut… ”hmmm..det här kan ju bli spännande med hunden…” Till en början kunde vi runda en flock med kor. Tror varken hunden eller dem märkte nåt. Nån kilometer längre fram insåg vi att leden gick rakt igenom nästa flock… med bland annat en tjur… A gick med hunden så långt mot staketet det var möjligt och jag gick på leden för att distrahera lite. Vet inte alls hur de här djuren ”ska” reagera på hundar och vi visste inte hur hunden skulle reagera, men korna och tjuren brydde sig inte i alla fall. Hunden var minst sagt nyfiken och sprang på bakbenen 🙂

 

Vi slog läger alldeles vid strandkanten. Lagade lunch på friluftsköket, åt och njöt av tystnaden.

 

Så jaa, det blev en riktigt härlig tur när Ängsö bjöd på höstskrud.

Må bäst!

NATUREN BJUDER PÅ FÄRGSPARAKANDE RÖTT

Ojoj så vackert det är ute nu då naturen bjuder på färgsprakande rött. Helt galet! När jag var ute på en löprunda i förra veckan så var jag tvungen att stanna för att fota, typ hela tiden.

 

Färgsprakande rött

Färgsprakande rött

Hur många olika röda löv kan det finnas egentligen?! 50 nyanser av rött, typ!

 

Den ena röda nyansen mer kraftfull än den andra!

 

Och den här ser nästan genomskinlig ut. Fantastiskt vilken färgprakt man kan få ta del av bara man stannar upp och faktiskt SER det man ser. Om ni fattar. Och det är alldeles gratis. Brukar ni utnyttja de här gratisbiljetterna som naturen delar ut 🙂

Må bäst!

EN TUR I NÄROMRÅDET

Jag uppskattar verkligen närheten till naturen där jag bor. Naturen mitt i stan. Det är bara några få minuters promenadväg för att kunna ta en tur i det härliga närområdet.

 

Uppskattar en tur i närområdet

Uppskattar en tur i närområdet

Lätt att bara dra på sig hiking-skorna och hänga kameran över axeln och dra iväg. Se alla tusen fina kameravinklar som bara måste förevigas. Att njuta av solens strålar på nästippen. Att uppskatta de vackra skiftningarna i naturen. Det gjorde jag i lördags då jag råkade ha en dryg timme över.

 

 

Att fascineras över en vacker, men enkel, brokonstruktion.

 

Att andas långt ner i magen. Att känna energin, och samtidigt lugnet, fylla blodådrorna. Och konstatera att allt det här härliga är alldeles gratis!

Brukar du ta en tur i närområdet? Är det nåt du värdesätter?

Må bäst!

DÄR JAG BÄST FINNER AVKOPPLING

 

Det är där. Det är där i skogen och vid strandkanten jag bäst finner avkoppling. Det räcker nästan med att jag drar på mig vandringskläderna och packar ryggan så börjar lugnet infinna sig.

 

Kroppen har lärt sig när det är dags

 

Kroppen har väl lärt sig efter två års vandrande. Den vet att när de där kläderna kommer på så väntar nåt härligt. Precis som A’s hund. Så fort han hör ljudet av bältet som sitter i mina vandringsbyxor så slår han knut på sig själv och vet inte var han ska ta vägen. ”Tjohooo, nu är det snart skogen som gäller”! Typ.

 

Naturen ändrar sig oavbrutet

 

Även om vi ofta går i samma naturreservat så känns det nytt varje gång. Det är omväxlande natur. Leden går  ömsom i skogsterräng och ömsom längs Mälaren. Dessutom ändrar sig ju naturen oavbrutet.

 

Att stanna upp en stund i vandringen, gå ner till strandkanten och bara andas är guld värt.

 

Att leta en plats för att slå läger

 

Här hade vi tänkt slå läger, men det var alldeles för blåsigt för att det skulle vara skönt.

 

Eftersom jag hade en förkylning på gång så gick vi inte mer än 2-3 km och väldigt långsamt. Vi passerade några rastplatser, men alla var blåsiga. Sista chansen var vid badplatsen.

 

Och faktiskt så var det vindstilla just där vid eldstaden. Såååå mysigt! Jamen ni ser ju! Höstsol, pyssel med veden för att få eld, eldens sprakande och sen pyssel med maten. Här och nu. Hikefulness. Love it!

 

Det där första-hjälpen-kit’et, som jag alltid bär med mig, kom till användning.

 

Så kan det gå när en av oss envisas med att skära korven så här istället för att använda skärbrädan… 😉

 

Till sist så blev det i alla fall en god frilufts-lagad lunch.

 

 

Och sen det här då. Hur charmigt är det att ta med kaffe i termos och hur charmigt är det att koka direkt på plats?! Att ta fram muggen med deciliter-märkning, diskutera hur mycket vatten det var man skulle ha nu igen, diskutera hur många mått vi hade förra gången då det blev för starkt, att hålla koll så det inte kokar över, låta det sjunka och sen hälla upp rykande färskt kokkaffe med den här utsikten! Aaaahhh! Det är avkoppling det! Det är Gott för själen det!

Må bäst!

EN VANDRINGSTUR I FAVVOSKOGEN

 

Förra lördagen, innan vår lilla kräftskiva, tog vi en vandringstur i favvoskogen. Denna helg kommer det inte bli mycket till skogshäng alls. Det blir mera stadshäng.

 

Vi började denna gång med att gå från parkeringen ner till badet för att sen vinkla av på leden. För inte alls många veckor sedan var det säkerligen fullt med folk här.

 

Det var perfekt temperatur och det var nästan helt tyst.

 

Det enda som hördes var vågornas svaga brus.

 

Det är så mysigt att ha lite att pyssla med när man kommit fram till rastplatsen. Det skulle vara sååå mycket tråkigare att ha bara färdig mat att sleva i sig. Det känns mera avkopplande och meditativt att skära och blanda maten på plats istället för att förbereda. Jaa, visst, det är betydligt bökigare än att fixa hemma. Men. Hade jag förberett maten hemma, då hade jag haft mina tankar en timme framåt i tiden, och tänkt på vandringen. När jag pysslar på plats så är jag verkligen här och nu. Fokuserar på vad jag håller på med just då. Det rekommenderas!

 

Vi gjorde en brasa, fixade mat, invigde kaffepannan och kokade över öppen eld och småpratade.

 

Innan vi åkte hem så satte jag mig på klipporna och bara va’ en stund. Andades djupt, tittade på sjön och horisonten och tänkte inte på nåt! Tystnad. Vågornas kluckande. Eldens sprakande. Solens värmande strålar. Svag vind. Här och nu! Det är Gott för själen det!

Må bäst!

En blogg för att utmana mig själv och för att se det stora i det lilla.

Bloggar om friluftshäng, brashäng, resor och ett och annat träningspass. Livet i allmänhet och sånt som gör gott för själen i synnerhet. Min själ. Förhoppningsvis även din själ. Välkommen att hänga med på min resa!

Kategorier

Arkiv