en blogg för att utmana

Visar alla inlägg taggade med friluftsliv

HUR GRÅ KAN TILLVARON BLI!?

Man kan ju undra hur grå tillvaron kan bli!? Eller egentligen är ju inte själva tillvaron grå alls. Jag mår toppen och har det jättebra. Jag tänker förstås på vädret. Det känns som att det fastnade på grått, regn eller nästanregn och 8 plusgrader för nån månad sen, med några få undantag.

 

Vi lyckades pricka in ett väderundantag förra helgen. Vi fick ta del av ett Ängsö som glödde.

 

Jag kanske får äta upp det här med grått. Den här hösten har ju faktiskt varit otroligt vacker, om jag tänker efter. Åtminstone i början av den.

 

Man kan ju också se det som att det är rätt bra att det är grått större delen av november. Då värdesätter man de där fantastiska dagarna ännu mera. Som den där dagen då vi var på Ängsö!

Må bäst!

NÄR ÄNGSÖ BJÖD PÅ HÖSTSKRUD

Ängsö naturreservat bjöd på en fantastisk höstskrud då vi var där i helgen. Det var så härligt att vara tillbaka. Och ännu härligare att det var så vackert.

 

Jag gillar Ängsö bland annat för att det är så omväxlande natur. Lite barrskog, mycket ekhagar och enbackar. Och lederna går mycket längs vattnet.

 

Vi gick en stund innan det var dags för första stoppet. Man kan ju ha sämre utsikt från fikabordet en novembersöndag!

 

När vi var nöjda med fikastunden knatade vi vidare genom enbackar och ekhagar.

 

Efter en stund såg vi koblajor och konstaterade att de såg ganska färska ut… ”hmmm..det här kan ju bli spännande med hunden…” Till en början kunde vi runda en flock med kor. Tror varken hunden eller dem märkte nåt. Nån kilometer längre fram insåg vi att leden gick rakt igenom nästa flock… med bland annat en tjur… A gick med hunden så långt mot staketet det var möjligt och jag gick på leden för att distrahera lite. Vet inte alls hur de här djuren ”ska” reagera på hundar och vi visste inte hur hunden skulle reagera, men korna och tjuren brydde sig inte i alla fall. Hunden var minst sagt nyfiken och sprang på bakbenen 🙂

 

Vi slog läger alldeles vid strandkanten. Lagade lunch på friluftsköket, åt och njöt av tystnaden.

 

Så jaa, det blev en riktigt härlig tur när Ängsö bjöd på höstskrud.

Må bäst!

NATUREN BJUDER PÅ FÄRGSPARAKANDE RÖTT

Ojoj så vackert det är ute nu då naturen bjuder på färgsprakande rött. Helt galet! När jag var ute på en löprunda i förra veckan så var jag tvungen att stanna för att fota, typ hela tiden.

 

Färgsprakande rött

Färgsprakande rött

Hur många olika röda löv kan det finnas egentligen?! 50 nyanser av rött, typ!

 

Den ena röda nyansen mer kraftfull än den andra!

 

Och den här ser nästan genomskinlig ut. Fantastiskt vilken färgprakt man kan få ta del av bara man stannar upp och faktiskt SER det man ser. Om ni fattar. Och det är alldeles gratis. Brukar ni utnyttja de här gratisbiljetterna som naturen delar ut 🙂

Må bäst!

EN TUR I NÄROMRÅDET

Jag uppskattar verkligen närheten till naturen där jag bor. Naturen mitt i stan. Det är bara några få minuters promenadväg för att kunna ta en tur i det härliga närområdet.

 

Uppskattar en tur i närområdet

Uppskattar en tur i närområdet

Lätt att bara dra på sig hiking-skorna och hänga kameran över axeln och dra iväg. Se alla tusen fina kameravinklar som bara måste förevigas. Att njuta av solens strålar på nästippen. Att uppskatta de vackra skiftningarna i naturen. Det gjorde jag i lördags då jag råkade ha en dryg timme över.

 

 

Att fascineras över en vacker, men enkel, brokonstruktion.

 

Att andas långt ner i magen. Att känna energin, och samtidigt lugnet, fylla blodådrorna. Och konstatera att allt det här härliga är alldeles gratis!

Brukar du ta en tur i närområdet? Är det nåt du värdesätter?

Må bäst!

DÄR JAG BÄST FINNER AVKOPPLING

 

Det är där. Det är där i skogen och vid strandkanten jag bäst finner avkoppling. Det räcker nästan med att jag drar på mig vandringskläderna och packar ryggan så börjar lugnet infinna sig.

 

Kroppen har lärt sig när det är dags

 

Kroppen har väl lärt sig efter två års vandrande. Den vet att när de där kläderna kommer på så väntar nåt härligt. Precis som A’s hund. Så fort han hör ljudet av bältet som sitter i mina vandringsbyxor så slår han knut på sig själv och vet inte var han ska ta vägen. ”Tjohooo, nu är det snart skogen som gäller”! Typ.

 

Naturen ändrar sig oavbrutet

 

Även om vi ofta går i samma naturreservat så känns det nytt varje gång. Det är omväxlande natur. Leden går  ömsom i skogsterräng och ömsom längs Mälaren. Dessutom ändrar sig ju naturen oavbrutet.

 

Att stanna upp en stund i vandringen, gå ner till strandkanten och bara andas är guld värt.

 

Att leta en plats för att slå läger

 

Här hade vi tänkt slå läger, men det var alldeles för blåsigt för att det skulle vara skönt.

 

Eftersom jag hade en förkylning på gång så gick vi inte mer än 2-3 km och väldigt långsamt. Vi passerade några rastplatser, men alla var blåsiga. Sista chansen var vid badplatsen.

 

Och faktiskt så var det vindstilla just där vid eldstaden. Såååå mysigt! Jamen ni ser ju! Höstsol, pyssel med veden för att få eld, eldens sprakande och sen pyssel med maten. Här och nu. Hikefulness. Love it!

 

Det där första-hjälpen-kit’et, som jag alltid bär med mig, kom till användning.

 

Så kan det gå när en av oss envisas med att skära korven så här istället för att använda skärbrädan… 😉

 

Till sist så blev det i alla fall en god frilufts-lagad lunch.

 

 

Och sen det här då. Hur charmigt är det att ta med kaffe i termos och hur charmigt är det att koka direkt på plats?! Att ta fram muggen med deciliter-märkning, diskutera hur mycket vatten det var man skulle ha nu igen, diskutera hur många mått vi hade förra gången då det blev för starkt, att hålla koll så det inte kokar över, låta det sjunka och sen hälla upp rykande färskt kokkaffe med den här utsikten! Aaaahhh! Det är avkoppling det! Det är Gott för själen det!

Må bäst!

EN VANDRINGSTUR I FAVVOSKOGEN

 

Förra lördagen, innan vår lilla kräftskiva, tog vi en vandringstur i favvoskogen. Denna helg kommer det inte bli mycket till skogshäng alls. Det blir mera stadshäng.

 

Vi började denna gång med att gå från parkeringen ner till badet för att sen vinkla av på leden. För inte alls många veckor sedan var det säkerligen fullt med folk här.

 

Det var perfekt temperatur och det var nästan helt tyst.

 

Det enda som hördes var vågornas svaga brus.

 

Det är så mysigt att ha lite att pyssla med när man kommit fram till rastplatsen. Det skulle vara sååå mycket tråkigare att ha bara färdig mat att sleva i sig. Det känns mera avkopplande och meditativt att skära och blanda maten på plats istället för att förbereda. Jaa, visst, det är betydligt bökigare än att fixa hemma. Men. Hade jag förberett maten hemma, då hade jag haft mina tankar en timme framåt i tiden, och tänkt på vandringen. När jag pysslar på plats så är jag verkligen här och nu. Fokuserar på vad jag håller på med just då. Det rekommenderas!

 

Vi gjorde en brasa, fixade mat, invigde kaffepannan och kokade över öppen eld och småpratade.

 

Innan vi åkte hem så satte jag mig på klipporna och bara va’ en stund. Andades djupt, tittade på sjön och horisonten och tänkte inte på nåt! Tystnad. Vågornas kluckande. Eldens sprakande. Solens värmande strålar. Svag vind. Här och nu! Det är Gott för själen det!

Må bäst!

EN FULLSPÄCKAD AVKOPPLANDE HELG

Efter en fullspäckad, men samtidigt avkopplande helg känns det som vanligt ”och plötsligt blev det måndag”.

 

Under lördagen var vi på en roadtrip. Mer om det sen. Och söndagen hade vi en skön vandringstur i Härjarö naturreservat. Som jag längtat ut i skogen efter denna varma sommar. Vi har helt enkelt inte haft nån lust att ge oss ut och knata i värmen.

 

Det blåste visserligen rätt mycket, men det var varma vindar. Lagom varma vindar. Vi fikade och lagade mat och försökte göra allt för att koppla av.

Och plötsligt var det måndag. Laddar om och skjuter ut mig i en ny vecka!

Må bäst!

SÅ HITTAR DU VÄRLDENS ÄLDSTA TRÄD OLD TJIKKO

Vill du veta hur man hittar till världens äldsta träd Old Tjikko? Förra året visste jag inte hur man hittade dit utan trevade mig fram lite. Till sist fick jag vända pga vädret. Men för ett par månader sedan fick jag revansch. Jag ska försöka beskriva hur man hittar dit.

 

I vilken del av landet finns trädet och var börjar man?

 

Old Tjikko - världens äldsta träd

Old Tjikko – världens äldsta träd

Så här ser han ut, den gamle mannen. Han finns i Fulufjällets nationalpark i norra Dalarna. Det finns flera entréer in till nationalparken. Jag utgår i min beskrivning från huvudentrén eller så kallade Njupeskärsentrén.

 

När du kommit in i parken följer du leden mot Njupeskär (Sveriges största vattenfall). För övrigt en fantastiskt vacker sträcka! När man är  nästan framme vid fallet så passerar man Njupeskärsstugan. En raststuga med eldstad och bänkar utanför. Toaletter finns här också. Här är det lämpligt att pausa innan stigningen mot Old Tjikko börjar.

 

Istället för att vika av lite till vänster mot fallet (precis efter stugan) så viker man av höger mot toppen. Det är en grusad led, ibland med trappsteg. Det syns på bilden ovan.

 

Hur ser terrängen ut?

 

När gruset och trappstegen tar slut så går det en stig in till höger, se bilden. Följ den ”ett bra tag”.

 

Fortsätt följa stigen och njut under tiden av en vidunderlig utsikt!

 

Hur ser det ut strax innan?

 

Till sist kommer man upp på bergsplatån och allt blir väldigt plant. Efter en stund på stigen så kommer man till en fyr-vägs-(stigs)-korning med denna stenhög till vänster. I denna korsning tar man höger.

 

Så här ser den stigen ut. Fortsätt några hundra meter.

 

Efter en stund så finner man denna vansinnigt taniga skapelse, med ett lågt rep runt. När jag tänker ”världens äldsta träd” så tänker jag på nåt gigantiskt, maffigt och knotigt träd. Men näe då. Visst, det är ju såklart rotsystemet som är så gammalt som över 9500 år och inte själva trädet. Man har beräknat åldern genom så kallad kol 14-datering.

 

Det verkar som att han försöker föröka sig på gamla da’r!

 

Från den berömda granen har man en fantastisk utsikt över bergsplatån, Rösjön och Rösjöstugorna.

 

Hur långt är det att gå?

 

Jag skulle gissa att det inte är mer än 3-4 km från huvudentrén, med en rejäl stigning under en sträcka. Vi gick rundan ”Fallet runt” på 8 km och den rundan passerar trädet.

Namnet Old Tjikko kommer från upptäckaren Leif Kullmans hund Tjikko.

Vissa påstår att det är hemligt var detta träd finns. Eftersom guiderna i entrén berättade exakt var det ligger så kan det inte vara hemligt. Eller hur.

Så, nu är det bara att ge sig av och söka upp det fantastiska trädet. Men, please, respektera den gamle mannens ålder och gå inte innanför repet! Jag måste säga att det kändes lite högtidligt att besöka honom. Särskilt eftersom jag fick ge upp förra året. 🙂

Må bäst!

LÖPTUR I BERGEN PÅ SAMOS

En av mina träningspass på Samos blev en löptur i bergen. Många drar ner på träningen under semestern. Jag brukar göra tvärtom. Under semestern har jag ju mera tid att träna, tänker jag.

 

Jag får som motargument ”jamen på semestern vill man ju koppla av”, och då säger jag, ”ja, just det”. För mig är det verkligen avkoppling att träna. Så skön känsla när må-bra-hormonerna sprider sig i kroppen och jag blir pigg i knoppen och avslappnad i kroppen.

 

Denna gång drog jag iväg vid 7 medan solen höll på att gå upp.

 

Löptur i bergen på Samos

Löptur i bergen på Samos

De omslutande bergen är alltid nära i Kokkari, som är den lilla fiskeby på Samos som jag bodde i. Och lederna är det varierande skick på. De här var nog en av de bättre 🙂

 

Men när leden började smalna av så här pass och bära iväg in i buskaget så backade jag och valde en annan väg 🙂

 

Detta magiska ljus på morgonen!

 

Titt som tätt passerade man olivträd.

 

Efter en stunds runt-vimsande på leder i bergen var det dags att vända om och ge sig av hemåt till hotellet igen.

 

Svettig och härlig och redo för att ta sig an dagen!

Men nu är jag hemma igen. Nu får jag ta mina löprundor i en helt annan miljö. Det har ju visserligen varit nästan lika varmt här hemma nu ett bra tag. Men det finns inte lika mycket berg, hav och palmer här. Jag får nöja mig med ett par konstgjorda små sjöar. Just idag var det bara 24 grader och regnet hängde i luften. Nu blir det dusch och frukost. Sen ska jag ta mig an denna dag.

Må bäst!

VANDRING PÅ SAMOS I GREKLAND

Vandring på Samos är populärt har jag förstått. Och nu förstår jag varför. Jag är så himla glad att jag fick möjligheten. Det var en lagom utmanande stigning, omväxlande underlag, omväxlande vegetation och en mer eller mindre ständigt vacker utsikt. Dessutom blev det några oväntade besök under turen.

 

Så fantastisk utsikt att jag ville stanna och fota hela tiden. Typ.

 

Fick frågan om jag ville hänga med på en tur i bergen

Jag har bytt några ord, lite då och då, med två svenska kvinnor här på hotellet. Ni vet, lite så där om vad man gjort under dagen eller planerar att göra under kvällen. Igår morse frågade de om jag ville hänga med på en vandringstur i bergen. Såklart jag ville hänga med!

 

Det var varmt. Riktigt varmt. Nånstans runt 32-33 grader och näst intill vindstilla. Man brukar ju säga att det är kallare uppe i bergen, men så var icke fallet här. Nere i byn blåste det ständigt från havet, så det känns inte alls så varmt där.

 

Ruiner

 

Lite här och var fanns det ruiner efter övergivna stenhus. Lite till höger i bild syns en av ruinerna.

 

Vackert och sorgligt på samma gång. Tänk. Tänk om den här ruinen hade kunnat berätta sin historia.

 

 

Olivträd

 

Olivträd, olivträd och olivträd överallt. Både vilt växande och mer organiserade odlingar.

 

De verkar göra vad de kan för att använda allt från själva frukten (heter det så?!). Förutom att pressa ur själva oljan så pressar de även kärnan och använder till nåt (minns inte vad just nu).

 

Kapell

 

Förutom att det fanns ruiner lite här och var så fanns det kapell lite här och var. Jag blev mäkta förvånad då vi klev in och insåg att kapellen verkar vara ”levande”. Det brann ljus och det fanns blommor i vaser. Man kunde skänka en slant och tända ett ljus ifall man ville.

 

Det var varierande skick och kvalitet på inredningen. Det här tillhörde det som var lite finare.

 

Hade man tur så fanns det en liten skylt som visade vägen till kapellet. Annars fick man helt enkelt använda ögonen och speja. Plötsligt kunde det dyka upp ett på en kulle i synfältet och då gällde det att hitta en liten stig som kunde leda dit. Spännande äventyr 🙂

 

Detta var nog det allra finaste som vi tittade in i. Svårt att se, men golvet bestod av små små klapperstenar som de satt ner på höjden liksom. Jag kände på det och konstaterade att det var oerhört jämnt. Det måste ha tagit galet lång tid att sätta detta stengolv! Men vem har bråttom. Typ.

 

Highlights

 

Att besöka kapellen så där oväntat tillhör förstås highligths’en. Men den till synes lilla detaljen att kunna plocka fikon och äta direkt från träden var fantastiskt där i värmen när energin började svikta. Jamen hur gott var inte det?!

 

Den fantastiska utsikten som gjorde sig påmind titt som tätt är givetvis en av highlights’en.

 

Det ständigt närvarande havet tillhör ju självklart också bland det bästa!

 

Jag hade en fantastiskt trevlig tur med två lättsamma kvinnor och är så tacksam att de bjöd in mig att följa med.

Tips

Köp en karta (kostade 7 EUR)! Det är omöjligt att hitta om man inte har en karta. Det kommer typ tusen vägkorsningar av olika storlek och skick och man har ingen aning om vilken man ska välja. Det är dåligt uppmärkt. Möjligtvis kan man se en blå prick målad på en sten.

Ta med vatten och nåt att äta. Det finns inget längs vägen, om man inte går till en bergsby.

Det tog oss ungefär 3-3,5 timme att gå knappa 10 km (enligt tre olika appar).

Bästa tiden för att vandra här är egentligen maj och september då det är lite mera behaglig (läs lämplig) vandringstemperatur. Det funkade dock alldeles utmärkt även i denna hetta, men jag har nog aldrig nånsin varit så svettig.

Vandring på Samos är absolut nåt jag kan rekommendera och jag gör det gärna igen!

Må bäst!

En blogg för att utmana mig själv och för att se det stora i det lilla.

Bloggar om friluftshäng, brashäng, resor och ett och annat träningspass. Livet i allmänhet och sånt som gör gott för själen i synnerhet. Min själ. Förhoppningsvis även din själ. Välkommen att hänga med på min resa!

Kategorier

Arkiv