Jaha, total tomhet. Nu har vi lämnat henne på Arlanda. Bland det jobbigaste jag gjort! Mycket värre än jag nånsin kunde föreställa mig. Jag som brukar vara stencool!
Flighten var tre timmar försenad (förstås) och efter 11 timmars flygning är det tänkt att hon ska landa i Los Angeles. Efter bagageuthämtning, tull m m plus två timmars resväg upp till Santa Barbara räknar vi med att hon är på plats vid midnatt lokal tid. Ensam. Med två resväskor och handbagage. Och sen ta sig till lägenheten som hon ska dela med några andra (men hon blir först på plats). Vi har valt att köpa ”en egen chaufför” så att hon blir avsläppt utanför huset. Helt klart värt några hundralappar för extra trygghet.
Hon är på väg att uppfylla sin dröm som hon haft sedan barnsben. Och vi. Vi gläds med henne. Och gråter.
Må bäst!
17 Comments
Suss
6 augusti, 2014 at 09:36Så spännande för dottern men jobbigt för er föräldrar… Kram Suss
IngelaMolly
6 augusti, 2014 at 09:41Så klart det är jobbigt för er. Jag hade gråtit floder 😉 Har sett reklam för bloggeventet på vissa bloggar. Är det något ni vill att fler ska göra så är jag på även om jag inte driver någon ¨storblogg¨ 😉 Kram Ingela
Lena
6 augusti, 2014 at 09:53Ja, fy det är inte kul det här!
Du får hemskt gärna hjälpa till att marknadsföra eventet med baner och/eller inlägg och länka till FB-sidan. Vore kanon! Det finns biljetter kvar. Ju flera deltagare desto mera till barncancerfonden.
Kram
helenas enkla vardag
6 augusti, 2014 at 10:13Jaa gud jag minns när jag lämnade iväg min dotter ensam och sårbar på väg till Asien. En stor jätteklump i magen och jag höll nog andan i flera dagar medans tårarna satt innanför ögonlocken. Men så nyttigt det är för dom, våra barn.. Jag önskar jag själv gjort samma resa. Spännande att höra hur det går.
Kram Helena
JennyÅ
6 augusti, 2014 at 11:23Åh! Kan bara tänka mig. Men slutar tänka fort, innan jag börjar grina!
Stor kram!
Den där Victoria
6 augusti, 2014 at 11:35Ojojoj, jag förstår dig, men tänk vilken upplevelse för henne.
Kram Victoria
AktivaDagar
6 augusti, 2014 at 11:46Så roligt och så jobbigt… På samma gång… Sköt om er!
Channal
7 augusti, 2014 at 07:38Här kan man snacka om en resa! Förstår din glädje för henne men även tomheten och oron! Santa Barbara… så läckert! Vilken upplevelse och erfarenhet! All lycka till din vackra dotter!
Kramar Anna
Maria
7 augusti, 2014 at 10:11Oj, vad härligt för henne och bra med er support. Men jag förstår vad du menar att det är tomt och att mammahjärtat gråter.
Gläds med henne och gråt lite till. 🙂
Varm kram
Maria
Käthes Mode
7 augusti, 2014 at 01:22Hon kommer att ha det kul och bra! Hur länge ska hon vara borta?
Lena
7 augusti, 2014 at 07:18Ja, det kommer att bli kanon! Hon siktar på fyra år, men tar en termin i taget. Och kommer hem på sommaren förstås.
Välkommen hit, förresten, och välkommen tillbaka!
Helén i Vilrummet
7 augusti, 2014 at 01:36Men så spännande för henne! Vilket äventyr. Det kommer säkert gå galant och ni vänjer er snart vid det tomma huset.
Kram Helén
Lotta i USA
8 augusti, 2014 at 04:17Förstår Lena!!!!!
Maj gadd….det är som att gå i tusen bitar.
MEN hon kommer ha det så bra. Och ni ses säkert snart. Vilket äventyr och jag tror hon kommer älska Kalifornien.
KRAM
Lena
8 augusti, 2014 at 12:35Det kommer säkerligen gå utmärkt! Och hon kommer älska livet där!
Anette
8 augusti, 2014 at 04:19Klart det är superjobbigt, det kan jag förstå. Våra små kommer alltid att vara våra små. Hoppas det blir en spännande resa och att du repar dig;) Kram Anette
Äntligen, ÄNTLIGEN, Ä.N.T.L.I.G.E.N! | Gott för själen
16 december, 2014 at 08:04[…] Äntligen, ÄNTLIGEN, Ä.N.T.L.I.G.E.N! När ni läser det här har vi förhoppningsvis landat i LA efter 17 timmars resa (mellanlandning i London), tagit hyrbilen och kört två timmar norrut till Santa Barbara, checkat in, och kramat dottern! För lite mer än fyra månader sen satte vi henne på planet. […]
PLUGGA I USA - DOTTERN ÄR NU PÅ VÄG - Gott för själenGott för själen
30 december, 2016 at 09:34[…] Den här gången kändes det inte riktigt lika jobbigt att lämna som förra gången. Den här gången avgick flyget i tid, hon kommer fram på dagen och hon har sin roomie, som hon bodde med förut, på plats. Förra gången kändes det som att vi skickade henne till ett svart hål. […]