GRAND CANYON, ARIZONA – MAGISKT!

 

Grand Canyon, Arizona, får bli mitt sista separata inlägg från vår roadtrip i California, Arizona och Nevada. Alltså, Grand Canyon är så galet mäktigt att det är omöjligt att förmedla på bild. Det måste upplevas. Men jag gör ett försök. Är ni beredda på bildbomb?!

 

Vi tar det från början. Grand Canyon är ett eroderat ökenlandskap och är listat som ett av Unescos världsarv. Jag hade dålig koll på att det faktiskt var neråt och inte uppåt som bergen var. Pinsamt kanske, men jag bjuder på det. Visst, jag har ju självklart sett alla dessa bilder från andra, men då har jag trott att fotografen liksom stått uppe på ett annat berg, som liksom var uppåt. Man står ju visserligen uppe på bergen, men sen går det neråt, om ni fattar.

 

När vi vaknade på morgonen i lilla söta vilda-västern-staden Williams (cirka en timme från Grand Canyon) så var det -6 grader (24 mars). Vi klädde på oss ett antal lager kläder (jag hade laddat med fleece, mössa och vantar) och kom till nationalparken vid lunchtid. Rätt lång kö in till parken och South entrance, som är öppen året runt, (30 USD per personbil och räcker 1-7 dagar) och sedan fick vi snurra rätt länge innan vi hittade parkering. Det fanns massor med skyltar till lodge’r, souvenirbutiker och visitor centers, men inte en enda skylt till själva anledningen till att man var där. Mycket märkligt. Vi fattade ingenting, bara en massa tallar och enar överallt. Dottern var besviken på att vi åkt bil i nio timmar för att komma till Dalarna, typ. Till sist frågade dottern nån om vägen. Vi gick sen längs en asfalterad gångväg.

 

Vi pausade med lite juice, minimorötter, sockerärter och nötter. Perfekt hiking-mellis. Sen gick vi vidare längs södra kanten, The South Rimm, och plötsligt…

 

Plötsligt uppenbarade sig det mest fantastiska landskap mellan tallar och enar!

 

Dottern beundrar utsikten.

 

Det finns shuttle-bussar som man kan åka med och hoppa av vid en mängd olika stationer. Tror till och med att det fanns olika linjer. Så pass stort är området.

 

Massor med olika bergarter med skiftande färger.

 

Man ville liksom aldrig sluta fota.

 

Vartefter tiden gick så blev det varmare, så kläder fick åka av, och tydligen hårtofsen också. Dottern var väldigt fascinerad. Och det var jag och maken också så klart.

 

Ser ni där längst nere, precis före den gröna trädremsan. Där syns några gröna tak som tillhör Phantom ranch. Där nere kan man få bo i enklare cabins. Det verkar vara populärt. Den 1:a i varje månad släpps bokningsdatumen för 13 månader framåt.

 

Vi satte på dotterns värsta zoomobjektiv så här ser man lite bättre.

 

Det fanns ett antal ställen som man fick bra utsikt vid. Trots att det är cirka 1,6 km nivåskillnad så fanns det inte ett enda staket. Man kan gå längs en stig ner till botten också. Det tar 3-4 timmar eller 4-6 timmar att gå ner beroende på vilken väg man väljer. Att gå tillbaka upp tar upp till 10 timmar. Vi valde att bara gå längs The Rimm. Nästa gång vill jag absolut gå åtminstone en bit ner mot botten.

 

Ser ni grottan där i mitten på bilden? Kanske har det bott nån ”native amerikan” där för massor av år sen (dottern säger att man tydligen inte ska säga indian).

 

Och där då? Ser ni där på klippkanten på det ljusa berget. Det ser ut som ett gigantiskt getingbo. Uppskattningsvis var det 2-3 meter i diameter. Har ingen aning om vad det är.

 

Hallå?! Är ni kvar eller har ni tröttnat? Bara en bild till!

 

 

Grand Canyon – en sammanfattning

Grand Canyon är verkligen ett ställe som är värt att åka till, tycker vi.

• Se gärna till att bunkra mat och dryck innan ni åker in i parken. Det finns visserligen minst en stor butik med både kläder, utrustning och mat, men det är rätt dyrt.
• Se gärna till att vara där på morgonen (tror de öppnar kl 10) om man inte övernattar på området, för att slippa jätteköer och för att få en vettig parkeringsplats och förstås för att hinna se så mycket som möjligt. MEN, har man bara 2-3 timmar (som vi) så funkar det också.
• Gå in på ett visitor center och hämta en karta för att få hyfsat grepp om stigarna och busstationerna.
• Tänk på att det kan vara betydligt kallare där än bara ett par timmar därifrån.
• Var beredd på att kanske gå långt, MEN det funkar absolut att gå bara några få kilometer längs kanten också.
• Om man vill gå neråt mot botten bör man nog vara hiking-klädd eftersom det förmodligen blir rätt svettigt, MEN det funkar absolut att gå i jeans och vanliga sneakers längs the rimm också. Där är det rätt flackt. Såg till och med nån som åkte rullstol.
• Var beredd på en magisk dag där du känner dig ödmjuk inför naturens krafter!

Vill du läsa mer om vår roadtrip (Santa Barbara, Grand Canyon, Las Vegas och San Diego) så kan du klicka här 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13. Våra andra resor finns i kategorin Resor.

Må bäst!